De händer väldigt mkt nu och hästantalet har minskat som de känns nu rejält.
Sorpreza och Guapita (fröken Gul) är sålda men Sorpreza hade ingen plan alls att lämna Arboga. Gulan däremot klev på utan som helst bekymmer och åkte till sitt nya hem. Nu väntar vi ny hämtning eller om vi kör Sorpreza.

Lugge och Nisse åkte på bete, även förra helgen fick Freja och Alvstjärnan göra dom sällskap. Tyvärr var de som vanligt, en valack tar över stona, Nisse blir mobbad. Alltid lika tråkigt.
Under dagen kom ett samtal över en förymd häst. Jag tyckte de kändes omöjligt. Gick ner och kollade såklart sommarhagen direkt. Nisse brukar gömma sig i skogen när han söker skydd från knott.
Dock var han borta, plus trasigt staket. Kunde konstatera att han fått hjälp. Han är inte den som går igenom staket så därför tyckte man hela grejen var knepigt.
Åkte och hämtade honom på en gård längre bort. Otroligt tacksam att han inte blivit påkörd då han sprungit på en stor väg men lyckligtvis snäll att fångas in. Nu hoppas vi han har äventyrat färdigt och håller sig där han ska.

Snart hoppas jag att sista gänget får gå på bete. Då blir stallet tomt. Skönt samtidigt man känner att de blir tråkigt men jag har att göra. Just nu jobbar jag varje dag och min enda lediga dag är midsommardagen. Alltid nått.
Men som jag brukar säga. Man ska ha nått att göra.

Sitter och tar en paus utanför stallet och tänkte att asch, varför inte dra till med ett blogginlägg.
Tänk vad solen och vår kan göra med humöret. Glädjen till hästarna är tillbaka och de har hållt sin matte på gott humör. Trots det går det trots allt tungt, kroppen känns bra sliten nu. I veckan som var kom äntligen mitt eget beslut, aveln kommer ligga på is ett tag framöver. Jag flyttar ifrån gården och övervakningen kommer inte kunna gå som jag önskar. Dock måste jag lösa hur jag ska göra med min underbara Nabrisa som blir det ensamma stoet kvar. Som många vet är det rätt otacksamt att hålla på med avel. Allt ska vara färdigt, ridet välhanterade, snälla i allt ja ni fattar.
Hur länge pausen dröjer vet jag inte. Hingstarna Invierno och Pinturero blir kvar och kommer finnas tillgängliga för avel (Invierno såklart när han är tillräcklig gammal).

Ett tag försökte jag sälja Lugge, dels för att han förtjänar en bättre ryttare. Men genast kom prutarna. Han var för dyr osv. Han är en häst som ligger varmt om hjärtat så ja, kanske är dyr men de får han vara. 55.000kr låg han ute för. Men han får hänga kvar, om jag kanske inte hittar en bra fodervärd. Hästar ska dock minskar, tunga beslut som vanligt.

Sorpreza är fortfarande till salu. Otroligt läcker åring som jag tror mkt på. Fin i kroppen och härliga gångarter. Nackdelen är hennes temperament där hon tycker vi människor är totalt onödiga. Eller att vi bara ska hitta på hemskigheter varje gång vi är i närheten. Vi börjar äntligen komma mer och mer överens. Därav har hennes pris vart väldigt billigt, hon vill ha en ägare som förstår henne, kanske lite diva fasoner. Hon är iallafall en häst för framtiden. Tyvärr inga nya bra bilder på henne men ska försöka fixa.

Planen i dagsläget är att hästarna ska snart ut på bete, ska bli riktigt skönt. Verksamheten ska ligga på is, de är som sagt inget kul längre. Istället hoppas jag ridningen kommer i fokus och man kan rida och ha kul, utan press.
Ha de fint alla vänner. Bjuder på en bild på Invierno, härlig liten häst som förmodligen inte blir så liten ;)

Tröttheten sitter som en smäck i kroppen, jippi. Man vill så mkt men de är som man trampar i kvicksand och kommer ingenstans. Vart ska man börja, hur ska man börja?

Ja just nu är huvudet fullt i tankar. Betes perioden längtar jag efter då de känns otroligt tungt att hålla på i stallet, är det kul längre? Antalet är för mycket och blir man ridsugen behöver man bara titta in i stallet och se vad som måste göras först då är man helt plötsligt trött igen. Stallet är nu fullt, 9 boxar ska mockas och halmas, flera höpåsar ska packas. Vissa tycker men de är ingenting, nej, kanske inte men just nu för mig går de trögt.

Hästarna är i en period de känns som att deras höjdpunkt på dagen (speciellt mornar, när man är som tröttast efter jobbet) är att driva matte till vansinne. Klart så är ju inte deras tanke utan är väl min dåliga energi som är trött som säkert triggar igång deras betéende. De är i stortsett ute 12 timmar om dagen, trots det verkar de som de går på socker och massa energi. Vilda och galna, men då kanske odm är glada, vad vet jag :)

Framtiden ser ev ut som att jag kommer flytta ifrån gården, mor kommer får sköta den själv och jag drar mig vidare. Givetvis är hästarna kvar, men vad ska man satsa på? Funderingarna är många just nu, vad är mest lönsamt, vad är roligast? Att få vara uppfödare är såå himla givande, men säljs fölen som man vill? För det priset man vill? Lite trött på unghästar som ständigt hittar på bus. Har aldrig i mitt liv haft så mkt rymningar som nu. Ska man behöva minimera hagarna, bygga meterhöga stängsel för att hålla de kvar? De har alltid fritillgång på mat, stor fin hage men trots det ska de gå ut.

Kanske man ska satsa på ridhästar trots allt? Längtar lite efter att få hem mitt nya fuxsto, kanske blir hon kvar, kanske säljs hon. Ta hem en till, som försäljning, en trevlig ridhäst att sälja?

Min största fråga är då, Nabrisa då? Hon är mitt ända avelssto, henne vill jag inte göra mig av med. Men ett avelssto, hon ska få föl, de behöver ju sällskap? Ibis åker i sommar, Frozten kommer troligtvis få gå med Nisse.

De är mycket som rullar i huvudet och ibland önskar man att man visste vad man gjorde men nu är det tomt.

Trots allt detta är jag i en lycklig period i livet, mycket händer och hästarna är ju ett stort faktum och den stora delen i mitt liv men de måste finnas mer plats för annat.

Så just nu är som ni sett flera hästar till salu. Eller inte flera men några iallafall. Får helt enkelt fundera vidare, kanske dyker en röst upp som säger precis hur jag ska göra.

Ha de underbart alla vänner där ute <3

Ibland går de fort, vissa saker tar frustrerande lång tid. Nu är det påsk och jag får iallafall några lediga dagar förutom idag. Som vanligt far man runt för att slippa med vissa saker men man har fortfarande stallet att sköta. Mitt komma bort å bara få vara ifred. De är ju alltid nått med hästarna, går inte att vara utan dom. Visst nu är de väldigt kämpigt med antalet och dessutom vara själv. Nu har jag underbara släktingar, vänner och pojkvän som hjälper till så gått de kan, fruktansvärt tacksamt vid sådana här lägen   

Och så kan vi också meddela att Cubanita är nu såld, hon åker redan på tisdag till sitt nya hem. Det kommer att kännas när hon åker för de är en häst som legat en varm om hjärtat, men hon förtjänar nå bättre, hon har hamnat lite skym undan eftersom de andra stona har vart lite äldre vill man passa på att använda dom och få mer än 2 föl per år går inte, som jag trodde jag skulle klara.

Och så tog saker än till vädning, även Ibis (kallad rödan) också såld. Hon har vart i tankarna att sälja eftersom jag sparar hennes sån, men sen äh vem vill ha den här tanten ;) Hon är en jätte trevlig häst dock och en bra mamma. Men nu är även hon reserverad. Hon står kvar över sommaren så länge hon har Invierno vid sidan. Därefter åker hon. Som sagt, båda stona är omtyckta så denna försäljning känns, men jag vet de blir bra för alla parter. Alltid lite sorgligt att sälja de hästar man haft länge.

Nu är de bara Sorpreza, även Gulan men hon är inte lika akut längre. Vi minskar åt rätt håll. MEN saker kan alltid hända som sagt.

Aveln lägger vi nu förmodligen på is ett tag, med en tår i ögat. Jag hoppas Nabrisa får ett sto så blir hennes föl kvar. Sedan får vi se vad som händer längre fram. MEN heller slutar vi inte med hästar. Så kan lika gärna släppa bomben nu då, inte helt oväntat men har "råkat" köpt mig ett nytt sto. Dam tänkt till Invierno nu när mina fina andra ston försvinner. Dock ska hon ridas in färdigt och hållas som ridhäst ett tag framöver. Möjligt att hon blir försäljningshäst. Visst är hon fin?

Pinturero kommer som vanligt finnas tillgänglig för avel även 2016.  

Just nu känns de som man inte gör annat än å sitter i bilen och far runt mellan städerna Arboga och Köping. Eller så är man ute å jobbar och sitter och kör för det. Nog allt har man å göra, och det märks när man inte har det för då går man nästan i taket.

Igår fick jag min efterlängtade semesterdag från stallet. Jobbade natt men de är man nu van vid, 13e dagen i rad så visst blir man lite trött.

Nåväl, man tar alla chanser man får för att få lite ledigt och åka iväg. Numer får man väl ställa upp och titta på hockey i Karlstad, men de va en rolig upplevelse och något man inte gör varje dag. Dessutom fick vara med den snygga karln man har.

Som många redan vet säljer jag av några av hästarna, vissa till jätte bra pris. Jag sitter i en riktigt tuff sits och orkar inte hålla på med så många hästar vi har idag. Min mor som hjälper mig mest ska operera sig så hennes arm får inte röras. Detta är riktigt jobbigt för mig som nu jobbar övrigt 6dagar i veckan plus 13hästar, plus far till Köping så snart man är klar. Visst de är som en skrev, som man bäddar får man ligga men just nu tar jag tag i det. De som söker nya hem är Guapita VLR (gulbrunt sto med fina linjer), Cubanita JR (svarta avelssto) samt hennes dotter Sorpreza som blir en utmärkt ridhäst. Vi kommer trots detta betäcka om 2 av stona,, sen året efter det får vi kanske ta en paus.

Jag vill så gärna komma igång med ridningen men just nu hinner man bara mocka skit.

Jag är dock glad ändå, trots allt som sker så kan man väl bara se de ljusa i det hela. De jobbigaste läget är väl hundens välmående. Hon hänger på en skör tråd. Sista veterinärbesöket visade förstorad livmoder, en operation som kostar multum och inget vi kan lägga på en hund. De känns tungt. Men jag hoppas medicinen hjälper och hon lever ett tag till. Om hon bara fick sommaren på sig.

Snart väntar ny vecka, nya tag. Avelssäsongen drar snart igång och jag hoppas Pinturero får några brudar.  

Många hästtjejer känner nog till läkarens blick när man talar om att man kört fullt ut trots sin "sjukdom". Kommentaren- å de här har du jobbar med?! Ja de allra flesta känner till detta.
Jag har nu vart sjuk i förkylning i 3 veckor och den har vart hemsk. I måndags fick jag nästan akut åka in till vårdcentralen då jag haft svår smärta i en av lungorna så jag har grinat illa i över en vecka. När läkaren prata om propp då vart jag lite skakis. Tur nog visade proverna inget konstigt men med den stora smärtan jag haft så kunde han konstatera lungsäcksinflamation. Bara så ni vet gör det förbannat ont. Var bara åka hem och sjukskriva sig från jobbet, jag ska tydligen vila! Hästarna tas i lugn å ro. Det är såklart bättre men inte bra och får tugga medicin.
Även mormor fick åka in till akuten för sin förkylning. Mamma har hostat lungorna ur sig nästan å kraxar runt. De tog hårt på oss denna gång.

Även hunden var in till veterinären förra veckan. Hon är troligtvis totalt blind, men pigg och glad och anpassat sig väl även fast det händer lite olyckor. Vi ska tillbaka för nogare undersökning men vi gör oss mentalt förberedda, bara vänta och se hur lång tid vi har kvar med våran hund. Men inte flera år som någon tidigare kommenterade. Hon är inte blind pga ålderdom utan av något annat, nervsjukdom eller liknande. Det är inte bara att ha en blind hund, hon måste själv må bra.

Förövrigt så är de fullt upp. Jag hinner knappt med att tänka. Man ska vara på 20 ställen samtidigt. Hästarna ska ha sitt, man pendlar till grannstaden, dels för kärleken och också där man jobbar natt.
Det är en av sakerna jag tagit beslutet att minska hästantalet återigen. 11st är för många. Guldkornen är såklart kvar. Vi betäcker 2 ston i år men de kommande fölen ska sälja, så den som är ute efter fux får hojta. Vi planerar att 4 ska bort. Därför har man fortfarande chans att köpa ett par fina ston till bra pris, för mig är hemmet viktigast.
Nabrisas + Pinturero föl är till salu, hoppas såklart på friskt föl i maj.
Bild: de gula i stallet ??

 Jo lilla Fröken Gul, som ser ut som en ponny. PREn gud glömde ;) Nej så illa är det inte. Hon har imponerat stort. Jag kädne att de här kommer bli en utmaning med en 3åring som gjort vad hon velat ute i lösdriften under några år. MEdan tanterna som är mest hanterade är mest odrägliga. Nä Guapita imponerar, kanske blir hon kvar? Temperamentet är vad jag länge sökt. Hon håller sig ofta lugn, står snällt inne i sin box medan vännerna går ut. Står stilla i stallgången medan vi pysslar lite. Hon är helt klart redo att bli ridhäst. Men kommer få ta de lugnt då hon ser inte riktigt färdig ut, ponny hästen    Ska försöka fota henne ska ni få se.

Sedan en annan fundering, jag har klarat mig bra länge med sjuka djur och behövt tagit bort dom, även pga ålderdom. Detta år är bra tufft. Min 9åriga schäfer har förändrats sig och de känns som de går fort. Jag har ignoretat problemet länge nu, MEN de känns inte som de håller längre. Men på ett sätt vill man inte ge upp. Velar fram och tillbaka. Hennes syn och luktsinne är kraftig försämrat, flera gånger har hon sprungit in i folk, och gjort en hoppsan var du där. Hon är ändå pigg och glad och verkar inte må dåligt. MEN en annan gör det, ska man behöva stänga henne på nedervåningen bara för man inte vill hon ska rasa ner i trappan? Som tyvärr hänt flera gånger.

Lyssna på magkänslan, men ändå. Vel, vel... Ibland vill man att någon annan ska hoppa in och säga, nu gör vi såhär.

Jag och min hund Jezzie!

Nu ska vi väl ta upp nå roligt. Ja nåväl vi har inget jätte stort på g, lite hemligheter har man alltid på g men de får tas senare. Fullt ös att planera inridningar, Gul är det dags för. Ska bli fruktansvärt spännande. Lugge och jag måste komma igång. Dock önskar jag mig miljon och lämna honom på tillridning och få hem en välriden häst. Vi har det kämpigt tillsammans och nu har han vilat för länge och man blir gråhårig på hans hyss.

Pinturero börjar få ston, har äntligen fått bra bilder på honom nu så marknadsföreningen går allt bättre. Men fått insett att hernn är bra fet. OJ.. Fölen han får är inte fy skam, super nöjd.

För er som tror Frosten är röd så kan ni glömma det. Han har schysta svarta brillor nu och gul under sin lurviga vinterpäls. Visst, risk att han blir gulbrun finns, antar jag. Stört cool liten kille som redan nu är fisförnäm. Men underlaget nu är fruktansvärt. Bläää- Ge oss vår. Torrt och massa gräs.

Nä jag hade ett långt förberett blogginlägg men som vanligt tappar jag tråden. För mkt snor i hjärnan. Denna vecka har jag fått vart hemma å sjuk. Jäkligt roligt. Dessutom min hjälpreda sjuk, kan ju tänka er hur vi hostar ikapp i stallet. Kul.

Nä nu ska jag försöka klura ut nå smart. Ha de fint alla därute.

Många kanskke nu undrar vad händer hemma hos Sara på Yeguada SK. Nja, sedvanlig utrensning kanske? Nej då, de är tyvärr lite nyare tider, mycket sker i livet och för att kunna sköta sig själv och saker runt i kring sig måste man ta tag i det. Och nej jag är inte gravid, och kommer inte planera att bli det på ett tag heller.

Har nu 3 ston till salu, Guapita, Sorpreza och Cubanita. Många kanske då tror jag säljer av alla, nej då det är ingen fara. Mina guldkorn är kvar, å vem vet kanske de dyker upp någon ny. Guapita har jag valt bort nyligen då jag tror hon kommer behöva mer tid än det jag kommer hinna med, hon var egentligen tanken min mor skulle ta över men där vet jag tid/kunskap inte finns. Därav valet. Tugnt men ja.

Jag hoppas själv ta tag i ridningen, jag å Lugge måste komma igång, äntligen är det ljusare ute och man känner sig lite piggare, förtom nu då jag är dyngförskyld.

Froztie har äntligen fått gått ute hela dagarna, vart orolig för vädret men nu får de vara ute. Skönt även fast jag kunnat önska bättre underlag i hagarna men är man aldrig nöjd egentligen?

Lösdriften är nu ett minne blott. De 3 där ute bestämde sig för att de skulle ut på äventyr. De har vart bestämt (inte av mig) att de skulle komma in. Men 2 st kallblod som gått på lösdrift hela sina liv komma in på box bådar inte bra. Väntar mig tuff tid framöver med olika beslut. Så nu är stallet fullt, jag som önskat mig mer att göra? Mocka skit hela dagarna efter slit på natt jobb är väl kul? Hade mer än gärna fler av hästarna kunnat gått på lösdrift. Men pga markbrist har de inte gått.

Nya tider väntar tyvärr, både sorg men också lättnad.

Nu rycker vi tag i oss själva. Kämpa på! Hej hopp!