Tiden går och jag står still, känns det som iallafall. Mars lider mot sitt slut och den här veckan sa bara tjoff, som vanligt.

Inget särskilt nytt kan jag inte påstå har hänt, i veckan fick vi laga lite ladugård då någon förmodligen har brakat in i kanten så stora porten hängde på trekvart. Sådana dörrar ändrar man ju inte hejkonbacon.

Fick införskaffa lite extra hjälp då jag å morfar gick bet. men men sånt som hädner.

Som vanligt sitter jag i min egna lilla drömvärld och planerar och drömmer lite till. Man måste ju ha något att satsa på såklart. Projekt är att få till paddock, tyvärr blev den banan jag spanat in för liten så nu får jag fundera ut en ny plan. Dock ryker en av hagarna och ena fallfärdiga hönshuset, se hur poppis det blir. Visst vore de kul med höns men så stort behöver de ju inte ha. Dessutom för mkt att göra så bättre att riva ^^

Annars har jag inte lyckas fått ordning på besiktningarna som jag inväntat, fattas lite papper som veterinären måste ha vilket drar ut på tiden. Jag å tjata går hand i hand nuförtiden. Gillar inte mig själv för det men inget händer i den hastighet jag vill. Annars har vi lyckas fått till lite inskrivningar på de hästar som fattas, äntligen... 2 klara, 3 kvar.

Så nästa vecka får bli nya tag, nu får man väl njuta av solen. Fast jag är nog den ända som gillar regn just nu, för då drar de ut på tiden och avverkningen av skogen förflyttas. Får man lite extra tid, ta in dräktig sto bland smitta känns inte alls lockande.

Annat kan vi ju meddela att båda pojkarna Ternero och Zanquilargo är reserverade. Ternero var bestämd straxt efter de vart hit och tittade på honom men jag är så skrockfull så har hållt tyst till kontrakt och handpenning lagd. Sen borde de vara lugnt. Se vad veterinären säger men bör inte vara problem MEN man vet aldrig.

Snart är pausen slut å dags att ut å göra sista i stallet, så på återseende :P

Nu är jag jätte avis på ryttarna runt om i landet.. Alla inlägg typ på fb är det ååå vilken härlig ridtur osv.. Jag vill också. Jag var ju så smart så jag sålde ju bort alla mina unghästar som hade vart en lämplig ålder att ridas in nu.

Typiskt. Visst, nu är man ju själv väldigt ringrostig så börja rida unghäst är kanske inte det smartaste?!

Givetvis har man hittat en häst som jag tror skulle passa in här utmärkt. Men som vanligt är läget inte alls bra. Med smitta, fölningar på g så är det verkligen inte dags att ta hem en ny. Dessutom råder hagbrist nu under sommaren.

Dumma grannar ska hålla på och gallra så då ryker en av våra sommarhagar. Detta skulle gjorts i vintras, även förra året, å året innan det. Men inte blivit av. NU dock ska de köra igång. Så all skog ska tydligen väck, som dessutom ligger i anslutning till våra hagar. Mega typiskt. Tidigare i veckan hade de börjat, och jaa, de hade rensat träd, som rasat på trådarna till lösdriftarna.... Så morfar fått gått och rensat upp. Skit störande och jag förstår inte vart folkvettet har tagit vägen nu förtiden.

Lika med tidigare så hade grannarna bestämt sig för att göra om sina avlopp. Vi kan ju inte säga något om det, men vore ju otroligt vänligt att man kanske fått veta lite innan för mindre kul när man ska släppa ut stona och därutanför står stora traktorer, grävare och lastbilar.. Tack och lov bryr sig inte mina hästar nämnvärt MEN ÄNDÅ..

Man vill ju gärna veta så man är beredd. Dessutom lastbilstrafik på den lilla grusvägen som går runt stallet.

Även nästa granne börja, å då lagt en stor fet grushög på vägen ner till lösdriften. Så fick stora problem att komma ner och fodra lösdriftarna.

Hur svårt ska de vara att meddela, hojta till om att de händer grejer. När de handlar om djur osv.

Så nu planeras de för fullt med vart hästarna ska tas vägen under sommaren, ja hade ju verkligen bestämt att ha stallarna tomma. Nu vette sjutton hur man ska göra. Men kan ha en plan, men då måste syrrans hästar ryka. De har haft bete hemma hos henne men tillsynen har väl inte vart den bästa då.

Fölning är inte långt bort, Picarona ser ganska stor ut nu. Hon som bantat så bra är nu smällfet igen. Jag är nu någelunda säker på att de är en hingst därinne. Jag vill helst ha sto, minst bekymmer då denna lille krabat har vi plan på att spara. Även här krävs planeringg och hoppas innerligt att smittan hinner ge med sig innan de är dags för henne att komma in. Dessutom tror jag hon kommer föla tidigare. Beräknad mitten på maj, men tror de kommer bli i början.

I fredags hade vi riktigt stallmys. Hästarna fick vara inne då de blåste fan han själv ute och ville inte riskera. Fjantigt, svar ja. Men de 5 som fick vara inne tycker de är riktigt skönt så de går inge större nöd på dom. Stona Nabrisa och Cubanita fick dock gå ut som vanligt. De har mindre risk att träffas av trd ellr dylikt då de står mer öppet. Desstom avskyr Nabrisa att stå inne en längre stund nu förtiden. Nu när hon blviit "singel" sto är hon rätt odräglig och inte min kära ängla häst. Nu är de gangster tanten på fart. Tur hon är så fiin ändå.

De andra hästarna fick ompyssel och gos. Känns väldigt ovanligt då de oftast bara kommer in, på box å får sin mat. Klart man borstar av dom men sällan de lilla extra. Å de verkar uppskatta det också.

Nu känns de som man bara arbetar, mockar skit å packar hö. Inget hinns med därimellan. Vilken är tråkigt. Men en person på 10 hästar är ganska tufft, även fast det är MKT bättre än när de va 18 st, fy bubblan.

Nåväl, vi får se vad som händer å fötter.

Veckan som kommer hoppas jag vi finner endel lösningar. Jag är ju en person som vill ha allt klart på engång, men just nu dras de ut på tiden, gör mig riktigt frustrerad. Så blir att vara en tjatmaja igen, mitt nya jag, hur kul som helst *NOT*.

Fullt ös framåt!

Men lat.. Undra hur de blir när man är frisk sen.. Soff potatis ab nu och vet inte när jag gjorde detta senast. Men visst hästarna kommer ut som de ska och in. Fast igår va de kämpigt, oftast brukar jag mocka på em, men hade gjort 2 boxar på morgonen och fyllt på vatten. Skulle göra klart resterande boxar på eftermiddagen i samband med lunchen.. Meeen fy fan va hemskt det var. Eftersom man har som små sår i halsen blev det som någon skärde med rakblad I halsen, inte särskilt bekvämt. Men mockningen blev iallafall klar.

Så kvällspasset var de bara hö kvar att packa och visst, de går ju såååå mkt fortare. Tråkiga är att man inte orkar med att mysa med hästarna när de kommer in som jag alltid brukar vilja göra. Redan efter första gänget svider det igen och man vill inte annat än å gå in i värmen.

Imorse passade jag på, då har halsen hållt sig mkt bättre och man klarar saker mkt längre. Så ut med hästarna, Fröken Gul som nu snorar värre än någonsin (precis som matte), har avancerat och står nu på stallgången, inte så hon sitter fast men ändå. Lyfta tassar och känna igenom överallt, duktg kicka, stolt över hur fort hon lär sig.. Riktigt guldpärla. Konstigt hur de blir att man jobbar mer med nya hästar en sina egna uppfödningar, knasigt. Fast Ternero och Zac tränades ju iallafall någelunda.

Imorse mockade jag alla boxar och ja, de blev slitigt speciellt innan morgon kaffe och frukost. Men man är trots allt inte så hungrig. Struntade i kaffe på heeeela dagen för att se om de är just det som trasslar med halsen.

Mådde man ju heller inte så bra av, men på em packade jag iordning de flesta höpåsar och fixa vatten.. Man gör mer nu än när man vart frisk ;) SÅå ja rätt effektiv, kanske får fortsätta med detta upplägg? Hjälpredan blir ju glad iallfall den lilla latmasken..

Ett annat tråkigt beslut som är fattat är att Lugareño kommer så småningom sättas ut på annons till försäljning. De är SUPER tråkigt. Men han är väldigt krävande och det känns så himla tråkigt att skicka runt på honom hos olika tränare och han inte får känna sig hemma. Klart man önska att man själv red och var tävlningsintresserad, då hade han vart perfekt. Nu är de alldeles för mkt häst, å låna ut hur som helst oroar mig. OM något mirakel sker så lånas han ut på foder, men till rätt person.

Just nu ska han dock stå kvar och finnas tillgänglig till avel och då förmodligen endast 2014. Jag betäcker mina ston bara med honom iår, Pinturero ska ALDRIG säljas så han får jobba i allmän avel istället.

Så dröm vore ett friskt stoföl efter honom, DÅ kommer de garanterat vara en vi sparar..

Mycket hinner hända på lata dagar, annat så kommer de fortsätta med lite veterinärbesiktningar, pappersfix. Ett tag framöver. Mkt spännande :)

Vackra Lugareño, hinner nog ångra mig 1000ggr, meeen han behöver så mkt mer än det vi ger honom idag. Fantastiks hingst är han ju, men inte Pinturero.

Inte nog med att hästarna ska gå och vara snoriga och halvkrassliga så måste en annan göra dom sällskap.

Suck.. Torsdags kväll fick jag rejält ont i halsen, sedan kom febern. Hela fredagen låg jag däckad på soffan och ut och fodra hästarna var som å köra vasaloppet. Fick tack och lov hjälp av syster och mor som fick slita. Kände mig dock bättre på kvällen men var tyvärr värktabletterna som lurades för på ännu senare blev jag dålig igen.

igår var halsonten tillbaka, såg precis ut som nå tonsill grejsimojs så yes, operation, why not.

Tog tandborsten och började skrubba mellan kvällningarna, satans reflexer. Kändes lite bättre, till jag undersökte 1 timme senare, skiten hade nu förökat sig. Nu var de inte bara en fläck utan 4-5 st... Skit..

Ja, stallhjälpen var sådär under gårdagen så man fick knarka halstabletter och göra större delen.. Kände mig död efteråt. Lätt å glömma bort att man är dålig och tagit verktablett men när den väl släppt, jaa..

Se hur de går idag men halsen och febern sitter i men hästarna måste ju ha sitt så direkt vila finns ju inte på kartan. Även fast den behövs. Och imorgon så är mor på jobbet igen och då får man ju ännu mindre hjälp. Hoppas på mirakel att halsonten bara ska POFF borta.. Sova får man ju heller inte göra.

Så kommer vara off ett tag till, att svara i telefon kommer vara ganska omöjligt.. Så vill man något, smsa eller maila.

Jag är ju inte sjuk särskilt ofta men plötsligt händer det och då ska man väl ta i rejätl. Förra året var man ju förkyld ständigt men nu, tar vi till med detta. Så rätt gnällig nu också ;)

Bara så ni vet hur läget är.

Bara under få veckor har man fått blivit uppdaterad i alla diverse olika sjukdommar känns det som.. Man har tack och lov kommit undan lindrigt och sällan (peppar peppar ta i trä) behövt åka iväg till djurskukhus.

MEN när sånt här händer blir man orolig, fundersam, lite lätt paranoid och lite lätt skräckslagen.

I söndags var de fullrulle. Jag hade plan att åka iväg för att hälsa på små grabbarna i Fjugesta. Men på väg ut till stallet möts jag av en orolig mamma. Hon hade redan börjat i stallet innan jag hunnit kliva upp ;) Jag hade tyckt hon maskat ordentligt och undra varför hon inte kommit längre med utsläppet. Då kom de fram att Pinturero vart jätte halt.. VAAA fick hon till svar, skojar hon med mig typ. Skyndar mig in till honom och jodå. Vill inte alls sätta ner ordentligt, även fast man ser att de inte är Riktigt stora grejer. Rör lite på honom men känns stel och ovillig. Mina slutsatser kändes som hovböld, men lika gärna vara att han rullat fast och sträckt sig över korset. Man fick inget klar bild riktigt vad de kunde va. Såklart ser jag också att gammel man som går med Fröken Gul hade en redig snorbobba i näsan.

SUUUCK.. Då kändes det riktigt gräsligt. Skrev med veterinären som vart ut några veckor tidigare men båda var sedan överens att vänta till dagen efter.

For iväg till Fjugesta och möttes av trevligt folk som var där och kika på lille Ternero. Nog allt har grabbarna växt nå enormt. Och vilken skillnad de är på hur raserna växer. Zac ser ut som en färdig häst, ganska jämn i kroppen, givetvis är jag beredd på att han kommer se ut som en åsna när kroppen börjar växa igen ;)

Ternero har stuckit iväg på rumphöjd men även han relatift jämn. Sen tittar man på travaren och halvblodet, stooora runda magar, gräslig kropp. Den ena såg ut att ha vuxna med, med föl kropp. Så himla roligt och visst, sällan man ser en snygg 1åring. Nåväl, de va iallafall välgödda och ordentligt skötta.

Givetvis var de mest mina 2 som var framme och gosade med allt folk som var med. Och de syns att de är ute på lösdrift, inte alls så påstridiga de annars har så lätt att vara. Eller fulla i bus, nu va de lugna coola grabbar <3

Drog sedan hem för att ta tag i stallet, Pinturero var redan mkt bättre i benet och han var riktigt nöjd att få stå inne den lilla grisen. Kompis fick han med ha, Nisse och Gulan. Ingen av dom heller verkade missnöjda. Puckon..

Fast ganska skönt de sköter sig och ka nstå inne vid sådana här tillfällen.

Så igår morse kollades hästarna igen, fortfarande fundersam och veterinären kom ut iallafall. Kändes väl inte akut eller måste. Men tänkte om denna snorighet kunde fara å flyga snart. Istället blev vi överens om att vänta iallafall, de kunde ta sin tid. Å dumt att hålla på med penicillin och skrämmaslag på lilla Gul nu när vi kommit så långt. Kollade även andra mediciner men skulle inte passa. Så allra bästa att vänta eftersom ingen har feber eller är akut dålig.

Pinturero misstänktes att fått en hovböld. En vandrande sak som förmodligen satt högt upp. Ingen idé att karva fören han var blockhalt. Så idag fick han gå ut igen, men nu är han nog nöjd iallafall. Solen skiner och tror nog de allra flest njuter.

Nisse vart mest lyckligast och jag hann inte mer än å knäppa loss grimskaftet tog han ett varv och landa sedan i en lerhög.. Bussigt.. Fröken Gul var piggelin, kanske inte så konstigt när gammelman på 20bast far runt i hagen som en blådåre. Skönt att strecka på benen. 5 Minuter senare står de båda och mumsar hö.

De är för söta.

Nu är det bara å vänta igen.. Så att ta in Picarona ännu är inte att tänka på, så hoppas inte hon får för sig att föla allt för tidigt. Så kanske vi hinner tömma stallet innan de är dags.. Men om de fortfarande är snorigt så blir de provtagning på dom hästarna som ska iväg.. Vill gärna inte fler ska drabbas..

Roligt nog är dessa provtagningar svindyra.. Men men..

Nu ska jag ut och steka i solen, redigt skönt väder, VÅÅÅÅÅÅR i sikte:

Tänk va sol gör. Så snart den lyser sprudlar en massa inlägg på fb att våååååren är här. Själv var jag inte sen ut med kameran. Tyvärr lite besviken, fortfarande väldigt grått och tråkigt trots sol. MEN några busbilder blev de kanske på Pinturero och Fröken Gul.

Pinturero är VÄLDIGT svår att fota, kan man inte tro men herr surmule vet hur man kan lipa åt kameran. Eller så maskar han runt. De här med å showa är inte hans melodi. Lite fräs fick jag allt, då istället blev man depp för leran istället. Fast nu när solen skiner och de blåst utasjutton så va det har torkat upp, riktigt skönt.

Surpuppan har stått och ugglat vid grinden i ett par dagar nu och då vet jag precis vad som väntar vid insläppet, SUCK. Oftast är han bara smådryg och att vi inte är överens över hastigheten in, han vill såklart de ska gå i 200knyck medan en annan stapplar runt med lera upp till knäna. Å igår var vinden Såå på hugget och Pinturero stått och samlat energi HELA dagen lång. Som sagt, han är snällare när han står på box i flera dagar än står still i hagen.

Det var mer å hålla i sig å haka på i svängen. Vi kom in iallafall, även om de vart baklänges, men de är ju träning det också.

Fröken Gul fortsätter med övningarna, igår eftersom regner droppa så tänkte jag att hon skulle få sitt täcke på sig. De var väldigt övermodigt av mig och suuuuuper läskigt. Men lugna ner sig snart och vi kunde iallafall lägga täcken som en hög på ryggen åtminstone. Idag gjorde vi samma övning men det var inte alls lika läskigt som igår. Så kunde vi trä på hela täcket, som visst var 3ggr så stort som hon, hur söt som helst iallafall. Nu får hon nog växa i det, så om nån har täcke i storlek 105 kanske att sälja billigt eller så. Regntäcke. Känns onödigt att dra på nå dyrt om hon ändå växer ur de snart.

Imorgon far vi till Zac och Ternero i Fjugesta. Lille Ternero har spekulant besök som åker lååååångt för att hälsa på. Lite spännande att se dom båda då jag inte sett dom på 1 månad nu (skäms lite), men inte så lätt att lämna gården och vara borta ett antal timmar, bara restiden blir ju 2 timmar. Men men, de ska bli kul att se dom igen och hoppas de faller tycke för honom, han är ju stans charmknutte iallafall.

Nä nu ska stallet göras klart inför insläppet. Här är iallafall lite Pinturero bilder och ja, Han är min absoluta drömhäst även fast han driver mig till vansinne på kvällarna ;)

Med varning om att de kommer stå om lilla Fröken Gul (Guapita).. Jösses vad hon gör framsteg, jag som trodde jag fått hem mig ett redigt projekt. Det är ju alltid lättare att börja med hästarna som föl och man kan göra lite allt eftersom. Visserligen går de ju lättare med dom som inte är så rädda om sig heller. MEN lilla Gul som en vettskrämd liten frågelunge. Ohanterad såklart men inte dåligt hanterad. Allt blir ju lite svårare då eftersom man måste ju kunna så mkt. Hon hade ju ingen mamma att följa med lös ut tex, allt var ju tvunget att börja med grimma och grimskaft.

SAkta men säkert har vi lyckas kommit närmre. Först kunde vi knappt stå inne i boxen utan att hon flög iväg och tryckt sig jämte boxväggen. Allt vart efter kunde vi klappa på henne medan hon åt kraftfodret, lite lite i taget.

En månad senare, nu lyfter hon självmant på hovarna, hon vet precis hur hon ska göra. Otroligt snabbtänkt och väldigt rolig måste jag säga. Nu har vi avancerat till å lyfta bakhovarna, de går nu väldigt bra. Hon har haft det väldigt tufft att man rört på henne ens överhuvudtaget, men nu kan vi visitera hela henne utan större bekymmer. Skeptisk i början men sen går de bara bättre å bättre.

Bakdelen har alltid vart värst. Där har hon inte haft samma kontroll. Nu litar hon på oss en hel del, massor kvar men ändå, en månad. Jag känner att jag trots allt inte vill begära allt för stora krav. Simpla grejer.

Igår vart det en liten gårdssyn, hon har mest vart nöjd med att gå från stallet till hagen. Jag tyckte hon kunde vara lite mer nyfiken. Så jag traskade iväg med henen för att ev kika in de andra hästarna och ta varv rnt. Konstatera sedan att syrrans hästar är rätt opolitliga och taskiga. Å vid det här laget hade lilla damen vaknat till liv, blåste upp sig med svansen i vädret och dansade fram. Super snällt vid min sida, precis som en liten arab, hjälper ju inte heller att hon har ett väldigt sött litet huvud heller.

Så roligt att få hem en sånhär pärla å när mina småkillar inte är hemma att lägga ner tid på. De lever livet dom också och känns mkt bättre att de är ute på lösdrift å har de bra.

Pinturero har det inte det lättaste nu, våren är här och damerna börjar brunsta hejvilt. Men det är så öerhört skönt att han inte är så hingstig, klart han vet han är hingst MEN sällan han går och gapar. Beter sig som ett odjur. Han lullar runt som vilken häst som helst. Visst man är väl inte alltid kompis med honom meeen han är en på miljonen. Så lyckligt lottad att ha honom hemma hos mig, fruktansvärt vacker är han ju dessutom.

Trots lurvet i ansiktet <3

Nog allt är det början på våren för mina hästar lever mer rövare än vanligt tror jag. Imorse körde Nabrisa race och var allmänt galen. Rätt underhållande att se sålänge man inte är ivägen.

Nu på eftermiddagskvisten har syrrans hästar fått fnatt och dunrade runt. Hjälpte ju inte heller att en ryttare red förbi, vilket inte händer jätte ofta så mina pållar blir alltid på tårna å nyfikna. Såklart vakna Pinturero, men den tjockisen behöver röra på sig. Han står mest och surar i sin hage för att det är så lerigt, tar han igen de sen när han kommer in. Kanske inte jätte smart nej.

Nisse och lilla Gul verkar ganska lugna bra nog. Fröken Gul får inte hitta på allt för mkt saker eftersom hon är dassig. Men hon verkar iallafall vara på bättringsvägen tack och lov.

Tyvärr fick jag det tråkiga beskedet att vi fått hem streptococcor eller nå liknande. Vilket är ett mildare fall än kvarka, men ska isoleras på samma sätt. Så nu hoppas jag att de inte blir någon mer sjuk, för snart börjar ju avelssäsongen, eller ja är ju ett par månader kvar.

Vi kommer förmodligen inte ta emot så mkt besökare hemma hos oss under tiden. Men att spana in Lugareño och till salu hästen Ternero går bra.

Man är ju inte van vid dessa smittor och man har kommit undan väldigt lindrigt jämnfört med många andra. Visst man lär sig något nytt varje gång..

Dock väldigt tacksam att ingen är väldigt sjuk med högfeber, de allra flesta är oförskämt pigga. Så verkar inte vara någon annan som blivit drabbad tack å lov. Väldigt orolig över dräktiga Picarona, men hon håller sig i lösdriften så förhoppningsvis bör inget komma ner dit. Hon blir tjockare å tjockare. Spääännande vad som ligger däri, hoppas på ett sto, för då slipper vi kanske försöka få hem nå sällskap. Men så tråkigt för föl att växa upp själva.

Sedan försöka låta bli att dra hem något nytt. Fy bubblan va svårt.

Men ett beslut efter sommaren är till 80% färdigt, så ett tips, ni som tänkt använda Lugareño i avel, vänta inte, passa på iår.

Han är för tillfälligt inte lätt, så tänkte åka dit och hälsa på och änsålänge står han kvar hos Carina. Har inte hittat någon passande ny ryttare och de flesta som hört av sig har tyvärr vart alldeles för unga. Det går bort för vill ha en kunnig ryttare på honom då han har endel humör och vilja. Tyvärr tror jag han inte lär bli roligare efter avelssäsongen. Men under sker, man kan alltid hoppas att han växer till sig. Skönt nog går de bra i stall och hagar så han lever itne rövare på det viset.

Så förmodligen kommer inte han tävlas kanke under våren heller, är ju några uställningar men avvaktar till miraklet. Annars funderar jag på om Nabrisa skulle ställa upp, hon måste dock äta upp sig lite. Kanske kanske.

Beror på vart allt är också, åker ju inte ner till Halmstad direkt med någon häst.. Där går min gräns.

Idag hade vi äntligen lite sol, gud vad man blir å må bättre. Dock blev de inte riktigt som tänkt men aja, bättre lycka nästa gång. Nu hoppas jag bara att den förbaskade leran ska fara å flyga, mindre kul..

Nä nu vankas kvällspasset, adjö vänner!