Sommartid har börjat men våren har tappat sitt fäste. Fy sjutton vilket ruggväder med envist mycket regn och bottenlöst. Allt är i lera och fundera på att ta sig inte med hö och traktor till lösdriftarna känns nu omöjligt. Nu har vi rediga fordon så de löser sig oftast men iallafall. De andra hästarna fodras nu istället utan fritillgång. Även fast jag vill att Cubanita och Nabrisa har fritt så är dom såpass småätare att de blir mer förstört än att dom äter upp. Packar istället massor med hö.

De är fullfart med träning och efter vintervilan va det dags igen att åka med Lugareño till Anna. Ganska peppad, lite nervös men de hör till. Kvällen innan hade dock börjat mindre bra. Lugge som man vet är van vid vatten och spola/duscha trodde vi inte skulle bli några problem. Jo tjena. Chansar med att spola själv varav han tvärvägrar gå med på den idén, kastar sig åt sidan men eftersom man håller de spolande vattnet i den ena handen, hästen i den andra plus grimskaft runt handen (MYCKET DUMT), men får tacka handskarna som gör att han glider ur näven.

Min spontana tanke var JAHAPP stor suckandes medan man såg hästen försvinna bakom stallknuten i full fart.

Stänger av vattnet till slangen som legat och spolat. Tittar in i stallet å hojtar till morsan att hästen stack ju, så hon kastar in Nisse i sin box. Konstigt nog har jag inte drabbas av panik. Min känsla var äsch, han springer inte iväg någonstans. Hans första rymning kan man tänka att han tar saker i egna fötter. Men nä. Jag går ganska straxt för att kika vart han tagit vägen i mörkret. Jo då där står han, snopet. När han ser att jag sett honom så rör han sig lite framåt. Iallafall mot mig och inte bort. Känner att det är ingen idé att gå efter för då kommer han ändå gå undan. Efter en stunds trasslande och precis innan mamma kommer ut med lockbete så hade han närmat sig stalldörrarna pch jag kunde fånga honom. Jag drabbas ofta av lite lätt panik när någon är på rymmen, speciellt om dom är fler. Nu var känslan lugn, stona var inne i sina boxar, Pinturero var förstås ute ännu men syns inte alls så lätt. Tur nog heller ingen trafik eller massa gräs. Maten inne lockade mycket mer.

Han slapp dock inte duschningen, han kunde denna gång spolas av lugnt med hjälpreda.

Tiden hos Anna var 10.00 och de var bara masa sig upp. Tyckte allt jag var i tid men sen nää jävla klockjävel å springa iväg. På en kvart fick jag göra iordning Lugge med att borsta och dra på lindorna. Nu var han rätt ren då han fått sin borstning kvällen innan (å dusch).

Fick fundera en stund på lastningen men lite smackning så jaja får väl gå på då. Lite bitter i släpet på väg men lugnade sig straxt.

Väl framme klev både han å jag ut med ganska gott självförtroende. Jag kände mig mycket säkrare. På nå vis är det lite lättare i en paddock, man har kontroll på vad som händer runt en, medan i ridhus kan de ju smälla till närsomhelst.

Men så också lugnare på Lugges rygg. Longerade lite före innan jag satt upp. Beröm för att han fått mycket fin trav.

Satte upp och vi kunde arbete. Han har en sån monster trav och för mig som redan innan har svårt med sistsen så kändes det nästan hopplöst att sitta stilla.

Lite övningar och sedan var de dags för galoppen, sist vi tränade longerades vi runt i galopp å man hör fortfarande Annas rop HÅÅÅLL I DEJ medan Lugge busa runt.

Nu behövde jag bara tänka galopp så förvandlades han till en sur gammal ponny. De är inte första gången men bara av att skänkla ytterslite slår han på bromsen. Och sitte som en liten unge på en sur ponny som vägrar gå fram. MEN inte ge upp. Även fast vi inte fortsatte med galoppen så skulle han ju framåt. Mina ben säger jag bara men JAG vann. Han vill gärna göra lite som han själv vill och man blir lite passiv. Bytte varv och fortsatte, samma där surskalle ville Inte men så efter ett hörn hitta han gnistan och Anna hojtar GALOPP NU. Happ bara meter efter han stog still och sura så tog han en jätte fin galopp.

Åter igen, vi vann. Nu har jag fått lite schysta stalltips, och ska nu låta honom göra lite som han vill. Små saker som man inte riktigt tänkt på.

Min fotograf satt på latsidan denna gång. Några bilder men inte alls de som man önskat men men. Man får vara glad för de lilla. Min mor får igen tiden som man inte fick när man inte hade Ponny. Tar igen den tiden nu, bara 26år gammal, haha.

Åkte hem super nöjd. Hoppas kunna åka på träning iallafall varannan vecka. Se om de blir något av mig å Lugge.

Lördagens bildskörd:

Och så bilder Anna tog:

Lite snygga iallafall :D

nja ibland går de ju inte som man tänkt sig. Magkänslan sa en sak och visa sig ha rätt. Typiskt; men nu blir det lite annat istället.
Massor av hästar dyker upp å ska säljas dessutom väldigt färgglada så är det någon som söker hojta. Finns billiga och dyra, mest unga.
Jag jobbar inte som förmedlare. Tjänar alldeles för lite hehe, men jag tipsar gärna om de hästar som finns. Också från de personer jag själv köpt häst av och är mkt nöjd.
Vad jag tjänar på detta då, jag kan ju alltid hoppas man lägger in ett gott ord för när jag själv sedan söker häst brukar man få bra hjälp.

Nåväl att köpa/sälja häst är sällan lätt. Den senaste Picarona som såldes till Boden kommer bra överens med sin nya matte. Så roligt att höra att de matchar varandra och en sådan häst hon velat ha.
Därför känns det mkt lättare att sälja, jag och Picarona var ju inte jätte bästisar. Kunde gå bra ibland men lite för ofta så gick vi inte ihop å de va nog ömsesidigt.

På lördag är de tränar dags efter vintervilan. Jag å Lugge kör väl på, från ena veckan då han konstra mkt till fullt ös framåt. Som å rida travare. Bara gas. Dessutom har han fattat galoppen så nu är det nästan bara den som gäller. Red idag 10 min på banan men den var så blöt efter helgens vinter comeback så red jag ut. Han kändes trött men ändå skulle han trava. Spring spring i benen. Trava en sträcka men så kom galoppen. Nja, bromsen fungerade sådär å nästan man önska man hade säkerhetsbälte på sig. Nu stanna han straxt efter när man fick ta i lite extra. Hoppsan då tyckte Lugge som hellre ville fortsätta trava.

När passet var klart med Lugge titta jag på Pinturero å han såg så hoppfull ut. Nu var de nog inte för träning utan Lugge brukar alltid få belöning å då får alla belöning för man kan ju inte bara ge en godis.
Nu fick han bara ut å träna lite spanskskritt, de tar sig måste jag säga. Inte jätte lätt eftersom han inte får godis å då surar han ihop. Men har man godis så gör han inget annat än å tigger.

Ja nä, slut för denna gång. Uppdatering vidare kanske kommer.
Helgens vinter (ogillar)

Man vänjer sig nog aldrig när någon häst åker och varenda än lämnar ett sådant tomrum.
Denna vecka började riktigt rörigt. Förra avslutade lika så varför inte fortsätta. Hela vintern har vart rätt stillsam men nu rör det på sig hejvilt. Vilket är roligt såklart.

I måndags besiktades Picarona. Otroligt nöjd över hur hon var och verkligen lyhörd trots att hon inte är van. Longeringen gick utmärkt i ena varvet, andra förstod hon inte lika bra även fast hon försökte, å då är hon kanske longerad ett par gånger innan.
De blev lite frågetäcken och allt blev lite osäkert men så kom vi överens och transport bokades.
Så idag var de dags för Picarona att åka. Kl 08.00 skulle grens vara här.
Tur nog kunde transportören backa lastbilen intill portarna så hon inte kunde smita på sidan. Då gick de supert lätt och hon klev rakt på. Så skönt.
De kändes så sorgligt när hon åkte. Inte att jag ångrar försäljningen men hon har hängt med så länge, 6år fick vi tillsammans och 3 föl har man fått sett. Nu kommer hon få massa kärlek och pyssel som hon alldeles säkert kommer att uppskatta.
Hon ska åka heeeela vägen upp till Boden, tur vinterpälsen är kvar för dom har nog fortfarande vinter.

Mejl och telefon går varmt. Får se vad denna vår leder till. Kanske inte några hästar kvar snart? Nä nu får jag nog sluta sälja och köpa lite istället.
Pinturero får nog jobba endel i sommar, några sto ägare har hört av sig.
Min vackra lilla hingst.

Jag å Lugge kämpar på. Båda lite smått vinterfeta så flåset är inte där de borde vara. Men igår körde vi på. Första galoppen på banan till å med. (För mig alltså). Vi har haft lite problem att förstå signaler men igår tog han den alldeles själv å de va bara låta han galoppera.
Red även ut straxt därefter istället och blev visst lite galopp där med. Fast med inslag av bus.

Oj så jag längtar till fölsäsongen. Små bebisar. Nu när de börjar bli så tomt är man snabb som attan i stallet.
Se vad man hittar på.
Ha de fint alla !

När dagen börjar helt okej sedan när de blir helvändning så blir man lite trött. Först började med en härlig uteritt på Lugareno. Han var lagom pigg och vi travade en lång sträcka å sån fin trav, alldeles lagom. Blev inte jätte lång runda eftersom hovslagaren skulle komma under fm. Vände vid vanliga korset men lugge stannar och spanar in mot den andra vägen. Hör något komma närmare, vad kan de vara?! Visa sig att de var en annan ryttare som var ute på tur, men jag hann vända innan de möjligt fick syn på oss. Den hästen trodde nog att vi var vilda djur för dens frustning ekade genom skogen. Vilket gjorde Lugge lite uppjagad men inte mer en att han såg sig omkring.

Fortsatte skritta hemåt och vågade på lite trav. En liiiite för pigg Lugge kunde inte låta bli att ta in galoppen, helt på egen begäran. I padock har han vart jätte svår att få till i galopp men nu jäklar. Vågade inte riktigt för länge då han har lite lätt för att hitta på bus. Dessutom inte ridit ut så många gånger under våren.

Väl hemma igen fick grabbarna gå ut i hagen medan stona fick stå inne. Hann med och sitta en stund i solen. Sedan anlände hovis. Picarona var först ut och hon gillade inte alls idén med hovslagare. Vissa dagar kan hon ta mkt med ro, andra är alla jätte hemska skogstroll som ska äta upp henne, denna dag var en sån. Ja fram lyckades vi ta iallafall. Bak behövdes inte då hon hållt dom nere själv. MEN hon fick allt ta i med verktången, ingen fel på hovkvalitén.

Sedan var de Nabrisas tur. Hon brukar vara ganska snäll så hon stod lugnt. Tackade sedan hovslagaren och hon begav sig iväg och jag slängde ut stona i sin hage.

In för att ta KAFFE, givetvis hade grabbarna druckit upp sitt vatten så kaffet fick vänta. Frukosten fick istället bli mat för klockan hade gått över 12 slaget. Lite trött satte man ser ner och tog en paus. Tog ingen lång stund innan mormor kommer och säger att Nabrisa ligger ner i hagen. Helt på sidan. Vilket i mina erfarenheter aldrig är bra. Möjligt när de sover men inte när hon precis kommit ut. Kasta på mig kläderna och nästan sprang ut.

Där såg man henne ligga. Hjärtat stanna och såg precis ut som hon var död. Helt stilla på sidan låg hon. Efter halvavägen vissla jag och ropa så rörde hon sig iallafall. Tog en lättnande suck. Dock låg hon kvar men mer på magen och inte helt på sidan. Gick in i hagen och fick se att hon va dyblött i svett. Kollade så ingen var påväg ut. Hon har 2 månader kvar till beräknad fölning, exakt. SÅ man var hyper nervös. Fick henne på benen efter en hel del knuffande å smackande. Hon reser sig och straxt därefter lägger hon en bajs. På väg att lägga sig ner igen men ångrar sig. Står sedan still, lerig och fin. Kände mig lite lugnare men för att vara på säkra sidan fick stona komma in igen och jag gick in för att ringa veterinären som kom 1.5senare

Kände och hon hade lite högpuls och kunde höra tarmljud också. Fölet kollades också, som övade sumba därinne. Har tyckt de va så stilla men nu var de fullrulle. Å när veterinären kände så åkte den runt. Så den var gott å väl vid liv. PUH vilken lättnad. Då kunde man utesluta att hon var på väg att kasta.

Hon fick sond för säkerhetsskull. Vilket INTE var populärt. Nabrisa är ofta jätte snäll men inte om du rör munnen, har flugspray eller vatten, då förvandlas hon till en häxa. En elak sådan. Brems på som funkade effektivt.

Sedan var de bara promenera. Lösskit kom ut. Fick order om att promenera och INGEN mat fören i natt.

Nabrisa hade vid detta laget vaknat till liv och kände sig så mkt bättre så var håller dessa människor på med, ingen mat. Skam på torra land.

När veterinären sedan åkte så var de bara mocka och försöka få ut allt ätbart. Jo istället så knaprar hon på väggen. SUCK.

Sedan var de dags för promenader. Ja försök hänga med en dam som både är sur, hungrig och inte ett dugg sugen på att lämna kompisarna. Men de gick. Vart ett par vändor innan vi gjorde kväll.

Vid nattningen så hade hon lagt 2 bajshögar och snacka om lättnad. Imorse vad hon vid gott mot igen.

Dock höll hon ett vakande öga så man inte hitta på nå konstigt.

Tog sedan en kortare promenad med Lugge, bytte sedan och longerade Pinturero som lärt sig att varva ner. Dock får man ta de försiktigt med ordet "bra", då tvärnitar han å kommer nästan springande mot en för en godis. Knasboll.- Tränar lite spanskskritt, plocka upp saker. Inte jätte lätt och jag har svårt att lära ut när jag inte har en aning om vad jag pysslar med. Önska man kunde lära honom lite trick, han är ju otroligt ambitiös.

Andra nyheter som jag inte tror jag kläckt ur mig än är att Picarona är numer tingad. De gick ganska fort. Och de kommer kännas ganska sorgligt när hon åker. Hon lämnar såååå himla fina föl. Men hon är ju väldigt speciellt och behöver nog någon som vill träna lite. Får se om hon blir ridhäst framöver.

Så på måndag är det veterinärbesiktning och går allt som de ska så flyttar hon ganska straxt därefter. Blir lååååång resa och bli norrlänning. Håller alla tummar och tår.

Tycker vi klarat oss bra ifrån blåsten nästan hela vintern utan speciella stormar. Vissa omgångar hade man hästarna inne nästan en gång i veckan pga oväder. Jag är extremt kinkig när de kommer till blåst. De blir så när man är Västmanlänning ;)

I söndags åkte vi för att gratta syrran som fyllt år under veckan, hon hade egentligen blivit firad tidigare men vad gör man inte för tårta? Början på året är de bara kalas då bara januari-mars har vi 4födelsedagar. Men less på tårta blir man nog inte.

När vi sedan kommer hem får jag direkt se ett träd har rasat ner i grabbarnas hage. Shit. Både Lugge och Nisse visa att de va såååååå läskigt så fort vi stannade bilen for de iväg igen och var jätte upprörda. Ser då att dom kommer VÄÄÄLDIGT nära Pintureros ingång (hagarna sitter ihop). Pinturero står dock en bit bort å småsover och verkar inte alls brydd att 2 st nästan hänger på hans grind. Vilket jag tackar fan för. Tänk om de blivit ofrivilligt ihopsläpp.

Lugge och Nisse har förmodligen stått och sovit vid grinden och sedan blivit jätte rädda när trädet braka ner, å for då igenom grinden. Sedan tog de stopp, blev trångt och så sprängde de nästa tråd för att komma in i hagen igen. ( De va aldrig på utsidan).

Så snart jag var ur bilen bestämde jag att de fick komma in, de mesta var klart. De hade dom inget emot utan kom snällt, jätte svettiga och upprörda.

Pinturero fick vänta ute till vi bytt om. Han var heller inte missnöjd att få komma in mkt tidigare heller. Inte ens stona, dom kom fort och gick in i sina boxar. SKönt nog hade vi fortfarande ljust så vi kunde fixa hagen så den blev hel igen. Också göra den ordentligt som vi tänkt göra läääääänge men aldrig blivit av. Konstigt, att de ska behöva olyckor innan man tar tag i saker.

Men bra blev det.

Lugge tyckte de nedfallna trädet fortfarande var suuuuuper läskigt när han kom ut igår. Tur nog har han Nisse som är gammal och senil så han hade helt förträngt trädet.

Så lugnet kom ganska snart igen. Usch vad jag inte gillar blåst, orolig.

Fler saker är på g. Nu märks det att våren är här då flera spekulanter vaknat ur sina dvalor    En dam om allt nu går som vi vill, vilket jag hoppas ska få åka lååååånga vägen. Till å med förbi sin syster som såldes för 1.5år sedan dit upp. Mer om det kommer så snart det är klart. Fort gick det iallafall.

MEN ni behöver inte oroa er att de blir tomt, jag tänkte sätta lite färg på min mors ansikte till rött ganska snart               .

Även sto ägare börjar höra av sig om Pinturero vilket är jätte roligt. I år får han åka i mellan om han inte får flera ston åtgången.

Nähep dags å sätta vinden i seglet, lär fara iväg som häxorna till blåkulla   

tänk va solen kan göra. Jag vakna tidigt och ändå kändes de som jag var sen och var fastbesluten om att jag försovit mig. Men så ringde klockan Igen. Kollar, hoppsan jag hade ju kunnat slumrat i 45min till. Asch var bara kliva upp och göra sig klar för att gå ut till stallet.
Hade drömt om att Picarona fölat ett jätte fint brunt föl med Bläs. Nu var de tur hon inte fölat för de är alldeles för långt kvar.

Grabbarna fick frukost inne och stona fick gå ut.
Gjorde iordning Lugge som redan tidigt sa att han inte alls var sugen. Men de struntade jag i.
Bestämde mig för att ta hagen vid stona för lite miljöbyte och större mark.
Seg och trött strosa han runt. Märks att han tappat en hel del efter vintervilan. Sedan har han blivit riktigt vrång i vänster varv, idag kunde vi trava runt några varv innan han tvärstannar och vägrar gå. Byter man varv ja då travar han på som ingenting. Lite oroväckande. Eller om han bara tycker det är jätte jobbigt för han longeras alltid innan passen 5min så man ser inget konstigt.
Nu är de ju pälsfällning så kan anta att han blir lite extra trött.

Även Pinturero har fått jobba lite. Första gången i fredags på väldigt länge och han var lite lätt taggad. Ut på linan for han i en jäkla fart. Så kunde han lugna ner sig men sekunder senare for han i luften med ett pip. Knasen, såg iallafall ut som han tyckte de var kul. Idag var han betydligt lugnare så vi kunde träna lite trick. Känns lite flummigt när man inte har en aning om hur man ska göra. Plus så var han lite upptagen med att hålla koll på omgivningen. Fast fick han lite godis då var han med igen.

Nu närmar sig fölsäsongen och man är alltid lika nyfiken på vad som skall komma. Lite mer än 2 månader kvar. Nabrisa är först ut sedan Cubanita, sist Picarona.
De ska sedan betäckas om, förmodligen med Pinturero. Får bli en annan hingst något annat år. Nabrisa kommer inte betäckas så många fler gånger till. Hon känns väldigt ofräsch trots att hon inte är så gammal men 6 föl gör sig påmind.
Vi får se om detta år blir att vi sparar något föl. Vore himla roligt.
Jag har faktiskt vart så snäll så att min mor ska få välja en efterträdare efter sin häst Freja. Dock är hennes favorit Gulan och vill hellre ha henne. Men just nu är hon på annons. Vi har inte jätte bråttom att sälja henne utan Picarona hoppas vi får ett bra hem.

Nu är de snart dags att ta tag i kvällspasset i stallet. Stona är nog hungriga då jag tyckte dom allt kunde äta rent innan de skulle få en ny hörulle, de gillade inte min idé alls. Konstigt nog.
Imorgon blir de höklrning för hela slanten. Se hur de går hos lösdriftarna, de sägs att de är lerigare i år än andra år?! Ja vettesjutton, lerigt som fan är de ju jämt men ändå tar sig morfars fordon sig in. Kan ju inte förstå att detta år skulle vara värre. Men vad vet ja.
Ha de fint