Jo lilla Fröken Gul, som ser ut som en ponny. PREn gud glömde ;) Nej så illa är det inte. Hon har imponerat stort. Jag kädne att de här kommer bli en utmaning med en 3åring som gjort vad hon velat ute i lösdriften under några år. MEdan tanterna som är mest hanterade är mest odrägliga. Nä Guapita imponerar, kanske blir hon kvar? Temperamentet är vad jag länge sökt. Hon håller sig ofta lugn, står snällt inne i sin box medan vännerna går ut. Står stilla i stallgången medan vi pysslar lite. Hon är helt klart redo att bli ridhäst. Men kommer få ta de lugnt då hon ser inte riktigt färdig ut, ponny hästen    Ska försöka fota henne ska ni få se.

Sedan en annan fundering, jag har klarat mig bra länge med sjuka djur och behövt tagit bort dom, även pga ålderdom. Detta år är bra tufft. Min 9åriga schäfer har förändrats sig och de känns som de går fort. Jag har ignoretat problemet länge nu, MEN de känns inte som de håller längre. Men på ett sätt vill man inte ge upp. Velar fram och tillbaka. Hennes syn och luktsinne är kraftig försämrat, flera gånger har hon sprungit in i folk, och gjort en hoppsan var du där. Hon är ändå pigg och glad och verkar inte må dåligt. MEN en annan gör det, ska man behöva stänga henne på nedervåningen bara för man inte vill hon ska rasa ner i trappan? Som tyvärr hänt flera gånger.

Lyssna på magkänslan, men ändå. Vel, vel... Ibland vill man att någon annan ska hoppa in och säga, nu gör vi såhär.

Jag och min hund Jezzie!

Nu ska vi väl ta upp nå roligt. Ja nåväl vi har inget jätte stort på g, lite hemligheter har man alltid på g men de får tas senare. Fullt ös att planera inridningar, Gul är det dags för. Ska bli fruktansvärt spännande. Lugge och jag måste komma igång. Dock önskar jag mig miljon och lämna honom på tillridning och få hem en välriden häst. Vi har det kämpigt tillsammans och nu har han vilat för länge och man blir gråhårig på hans hyss.

Pinturero börjar få ston, har äntligen fått bra bilder på honom nu så marknadsföreningen går allt bättre. Men fått insett att hernn är bra fet. OJ.. Fölen han får är inte fy skam, super nöjd.

För er som tror Frosten är röd så kan ni glömma det. Han har schysta svarta brillor nu och gul under sin lurviga vinterpäls. Visst, risk att han blir gulbrun finns, antar jag. Stört cool liten kille som redan nu är fisförnäm. Men underlaget nu är fruktansvärt. Bläää- Ge oss vår. Torrt och massa gräs.

Nä jag hade ett långt förberett blogginlägg men som vanligt tappar jag tråden. För mkt snor i hjärnan. Denna vecka har jag fått vart hemma å sjuk. Jäkligt roligt. Dessutom min hjälpreda sjuk, kan ju tänka er hur vi hostar ikapp i stallet. Kul.

Nä nu ska jag försöka klura ut nå smart. Ha de fint alla därute.

 

Djurvän

14 februari 2016 15:54

Uppsök veterinär direkt man märker att något är fel. Låt inte tiden bara gå. Finns ofta hjälp på problemen om ägaren tar ansvar och gör det i tid. Och att stänga för på nedervåningen, JA absolut! Det är ett måste att anpassa miljön för hundens skull. Äldre djur är inte problemfritt, inte gamla människor heller. Det är bara att ta sitt ansvar och tänka om och anpassa miljön. Inte det lättaste men det rätta!
Din hund har säkert många år kvar!

Sara Karlsson

24 februari 2016 12:31

Min hund har inte många år kvar tyvärr. Har vi tur kanske klarar hon sommaren. Givetvis är veterinär inkallad och ska tillbaka i mars för en specialist. Dock är vi förvarnade vad det bär hän. Det är bara avvakta och vi har anpassat tillvaron, så länge hunden är glad är vi glada!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

De händer väldigt mkt nu och hästantalet har minskat som de känns nu rejält. Sorpreza och Guapita (fröken Gul) är sålda men Sorpreza hade ingen plan alls att lämna Arboga. Gulan däremot klev på utan som helst bekymmer och åkte till sitt nya hem. Nu...

Sitter och tar en paus utanför stallet och tänkte att asch, varför inte dra till med ett blogginlägg. Tänk vad solen och vår kan göra med humöret. Glädjen till hästarna är tillbaka och de har hållt sin matte på gott humör. Trots det går det trots a...

Tröttheten sitter som en smäck i kroppen, jippi. Man vill så mkt men de är som man trampar i kvicksand och kommer ingenstans. Vart ska man börja, hur ska man börja? Ja just nu är huvudet fullt i tankar. Betes perioden längtar jag efter då de känns ...

Ibland går de fort, vissa saker tar frustrerande lång tid. Nu är det påsk och jag får iallafall några lediga dagar förutom idag. Som vanligt far man runt för att slippa med vissa saker men man har fortfarande stallet att sköta. Mitt komma bort å bara...

Just nu känns de som man inte gör annat än å sitter i bilen och far runt mellan städerna Arboga och Köping. Eller så är man ute å jobbar och sitter och kör för det. Nog allt har man å göra, och det märks när man inte har det för då går man nästan i t...