2014 började verkligen intensivt med flera hästar som skulle flytta och en 4årig kamp skulle äntligen ha sin ände!

I januari flyttade Cereza till sitt nya hem i Laxå. Hon hade stått hos Anna ett par veckor för lite hantering.
Tyvärr blev de väldigt tokigt med Cereza under den tiden och nya ägaren kunde inte riktigt hantera en så pass grön häst.
Cereza är väldigt lik Lugareno, de spelar väldigt väldigt tuffa men innerst inne är de väldigt osäkra och kräver otroligt mkt stöd av ägaren.
Cereza bor nu hos en tjej i Sthlm och är faktiskt på god väg att bli en mkt fin ridhäst. Alltid roligt att följa utveckligen.

Även februari var en händelserik månad.
Alldeles i början flyttade Lugareno till en ny tränare. Situationen hade blivit ohållbar med en tuff hingst som vart alldeles för mkt för mig att hantera.
Ganska straxt därefter flyttade även Zanquilargo och Ternero till lösdrift i Fjugersta. Lastningen hade gått bra med Zac men sedan lillebror Terror hade inga planer att lämna hemmet.
4 vändor fram och tillbaka var vi färdiga.
Hade fått vakta dagen efter när de skulle släppas ut. De nya kompisarna var inte ett dugg sugna på nya bekantskaper.
De lugna sig till slut. Men de va tuffa dagar.

Dock tog de inte lång tid innan min nya lilla häst skulle anlända. En liten gul bebis vid namn Guapita som fått resa långa vägar från Spanien.
Också dragit hem smitta som tack och lov inte drabbade någon annan häst än henne själv.
Skönt nog var hon väldigt lätt att muta så vi blev ganska snart kompisar.

Båda unghingstarna blev sålda och Ternero flyttade från lösdriften under påskhelgen.

Mars var därefter ganska händelselös. Vad jag kan minnas iallafall.
April-maj så fick vi träffa Azora igen. Så himla kul att se hur långt de kommit och hade nu en färdig ridhäst. Tänk va fort de kan gå.

Picarona togs in i väntan på fölning men hon hade då ingen tid att vänta. Hon hann stå inne en natt. Gick ut i hagen men sina nygamla vänner och några timmar senare fölar hon ett fint stoföl som för namnet Llovizna. Minns sååå väl denna dag. Kvalmigt som fan och små duggregn kom. Att få in denna lilla ligist var inte super lätt men en ganska snäll bebis hängde på genom hagen (såklart långt bort och längst in i skogen va dom).

Däremellan skulle också Lugareno röntgas inför avel. Inget man behöver på PRE men jag kände att jo han ska vara i allmän avel så better safe then sorry! Tyvärr nog hittades 2 lösa benbitar, en i vardera has. Suck. Visst vid denna tid var Lugareno ganska hemsk. Hingsteriet hade tagit över mer å mer och var väldigt svår att rida så även fast inte dessa bitar hittats hade han inte vart långvarig i avel. Kanske om han fått stannat hos Anna men de kommer vi ju aldrig få veta.
Kastreringen var aldrig ett svårt beslut. Klart man kan känna en bitterhet när en såpass talangfull häst som säkert kunde bidra med en hel del. Hans meriter var ju heller inte fy skam.
Även där började en lång undran över Lugges framtid. Bestämde att han skulle säljas. Skulle dit och göra en ridfilm på honom men efter en kortstund ca 2min filmande ger hästen upp. Stänger av och ser ut som han fått en hel del lugnande. Detta känns inte alls som en vanlig unghäst trötthet eller bara allmänt loj. Man var grinfärdig att se en häst så som inte ens gått hårt.

Veterinär tillkallades och där började utredningen. Lite småhältor här å var.
Fick åka till Strömsholm för röntgen men inget hittades. Alla kliandes i huvudet.
Man trodde allt att de va slut för honom och kanske aldrig mer kunde fungera som ridhäst för något var fel, det talade han om klart och tydligt.

Pinturero hade en ganska bra säsong i avel. 5ston och 4dräktiga. De icke dräktiga stoet var inte alls sugen med bökiga brunster och fått sprutas igång.

Sommaren var otroligt varm men fruktansvärt skön.
Jag hade under våren också kämpat med inridningen av Tacita, nästan helt själv. Tyvärr uppkom även konstiga hältor upp och jag kände att hon får vila istället under sommaren.
Hästarna får ut på bete och ja, man fick allt sig en liten semester. Dock skulle stonas boxar göra. De va inte hållbart golv längre då de började bli sprickor och skulle inte dröjs länge innan de bara var grus kvar.
Visst var de kämpigt att få de klart men fan va bra de blev.

Hösten kom, Pinturero och Lugareno kom hem.
Sophies häst Kusen flyttade till sin fodervärd.
Ändå ganska lugn höst. Jag provade jobba Lugge själv med promenader bara för att hålla igång honom.
Till slut kunde jag inte hålla mig och hoppa upp och rid honom en bit, mitt ute i skogen på en liten grusväg. Tja, har aldrig sagt att jag är särskilt smart ;) dock skötte han sig riktigt bra och denna dag tog mitt mod fart.
Via jobbade ca 3dagar i veckan med mestadels promenader.
Han orkade mer och mer och hans kollapser har inte synts till.
Dock började han bli lite kaxigare på utritterna och de va inte bara att sitta och åka med längre. Han är ju inte van att gå ute utan riden i ridhus eller paddock.
Kämpade på tappert och åkte på träning för Anna. Absolut stolt över mig och hästen som skötte sig toppen. Fortfarande ingen känning av trötthet, mer än normalt.
2 dagars träning kämpade vi oss igenom.

Även här vi fått haft veterinärer ute på löpande band. Dags för Tacita att kollas då hon fortsatt haft hälta vid longering. När hoppet om Lugge tänds släktes en annan för Tacita. Grovspatt i vänster bakhas där övre och mellersta glidled sitter ihop. Då är det inte ens det benet hon vart halt på förutom vid böjprov.
Givetvis fruktansvärt ledsamt då Tacita vart bland den roligaste hästen jag jobbat med. Lagom pigg och alltid försökt sitt bästa. Dessutom en av de rastypiska ston vi har här.

Tog heller inte lång tid innan de var dags att ringa ut veterinären igen. Gamla Nisse har tokat sig i lösdriften och på nå vis spetsat sig själv och fått ett ordentligt sår under armbågsleden.
Oförsäkrad 20årig travare som blir super stressad av transport gjorde vi valet att behandla hemma. Bära eller brista och hade en led blivit skadad hade jag tagit beslutet att ta bort honom. Man får säga va de vill men de ett val jag hade gjort och med även veterinären som stöd.
Tack gode Gud var ingen led trasig såret läkte mycket fint och vi slapp även ta ut veterinären för återbesök.
Nu är såret helt läkt och äntligen får Nisse gå med sin kompis Lugge. De känner ju varandra sedan tidigare då Nisse är Lugges allra första kompis sedan importen från Spanien september 2011.

Så med detta får vi tacka för året som är/vart. Se vad som händer 2015, alltid nya planer funderas på, kanske nya hästar? Vem vet.
Jag längtar iallafall !!

Nu börjar julstöket utan som helst julstämning, så trist utan snö. MEN solen skiner ju iallafall en stund. Man ska väl ge tusan i att gnälla så mkt.

Nu när Lugge har vila händer det inte så mkt alls. De är de vanliga stallarbetet. Stona har som vanligt drygat sig med att inte vill komma in, när de blir kallt så fryser leran och de blir buligt för dom att gå. Så i 2 dagar så har de fått kommit in sent men de är rätt skönt för då är de mindre att mocka, de har ju mat ute så de klagar nog inte.

Igår tröttna jag dock och hämta dom innan. Man får inte ro fören man vet att alla hästarna är där dom ska.

Igår var det äntligen dags för Lugge att få kompis, man har dragit ut på det alldeles förlänge. Alltid haft bortförklaringar men nu fanns det inte de så bara fixa.

Tog ut Lugge först till sin hage och han tyckte jag var jätte konstigt som ledde honom ännu längre in i hagen och inte fick han gå lös och äta sin frukost. MYCKET konstigt. Sedan spejar han upp och ser Nisse, hmm vart ska han? Ser hur hela hästen reser upp sig och man ser en glimt av hopp att de va faktiskt till hans hage han var påväg.

Jodå.

Släppte hästarna samtidigt och Nisse satsa direkt till maten, varför kolla in hagen, han har gått där så många år innan. Lugge var ju snabbt framme till Nisse och stajlade runt ett par sekunder, sniffa lite. Nisse pep och så gick de och åt ur samma höhög som om de inte gjort nå annat.

De står ju brevid varandra inne så de var ju väl bekanta. Sedan under dagen har allt går så bra, de har hunnit kompis kliat varandra och man har sett hur lycklig Lugge är. För Nisses del kvittar de nog även fast han är mest nöjd med sällskap också.

Man blev helt varm i själen. Att se en häst så glad för de lyste verkligen om honom.

BFF

Om ni också försöker nå mig per telefon kan de bli lite bökigt ett tag framöver, håller på med kortbyte, även telefonbyte så är lite rörigt.

Tillfälligt nr kan ges vid förfrågan.

Å med det vill jag önska er alla en god jul och gott nytt år, kommer tillbaka efter julafton med en förmodligen kort summering av året eftersom jag inte lä minnas vad som hänt ;)

Veckan som varit har inte vart någon höjdare alls och starten på denna är ännu sämre. Pinturero har stått vid grinden direkt efter han fått i sig frukosten. Starka vindbyar och ösregn, toppen. Tidigare har de vart halvfrusen lera som smälter dagtid och på natten fryser de på och omöjligt att gå på så överskottsenergi är det på de små kusarna.

Vägarna är som isgata, inte blankis men de blir lurigt istället då de helt plötsligt kan komma halka. Så någon träning av Lugge har det inte blivit mer än någon promenad. Blir nog lite vintervila för honom men tror faktiskt de gör honom gott, dock gjorde de ju inget om han fick kompis. Tiden har gått åt till annat så de har tyvärr inte blivit ihopsläpp än.

Denna helg var super rörig och var iväg till Västerås då morsan envisas med att fylla varendra vrå med möbler, sort hus blev helt plötsligt jätte litet å man får hasa sig igenom sakerna.

På kvällen blev de lite utflykt, satans tjat om att man måste träffa folk?! Onödigt. Då man aldrig behöver oroa sig med att få ligga bakis kvar i sängen så blir de lugnt. Bara häva sig upp och ut med hästar dagen efter. Givetvis ringer mormor och är hysterisk.

Lösdriftarna har vart på galej dom också men vad de pysslat med kan man ju undra. Morfar hitta Gulan förskräckt på fel sida staketet men som tur är har man grindar lite överallt så var bara öppna åt henne så gick hon tillbaka.

Var bara åka ner och fixa iordning. Några stolp hade förflyttas och min gissning är att de stått och ätit lite gräs under tråden och hoppsan.

De fick sin bal sent under lördagen eftersom vi var på vift i Västerås. Men sedan inte gått fören dagen efter.

Trots att staketet låg huller om buller så har de endast hållt sig kvar i ena sommarhagen även fast de kunnat dra iväg. Puh, otäckt. Men ingen av de hästarna som går där nu är några rymmare så man har väl blivit lite bekväm istälelt och inte sett över staketet tillräckligt noga.

Kallbloden är alldeles för gamla för att dra iväg någonstans så de håller ordning på ungdommarna.

Stona börjar bli några riktiga tjockisar och visst längtar man till maj. Känns som de är så långt kvar men förhoppningsvis går de ganska fort. Beställt fux men isf är det väl bara Nabrisa som får en fux och de är ju lite skrattretande för den kommer ju garanterat skimla av, surt. MEN man ska inte stirra sig blind på färger men ååå va man vill ha en liten Pinturero kopia.

Förutom surheten förstås. Han är inte heller glad över vädret så han förvandlas till en surpuppa. Smådryg och krokodilgap. De ska tuggas på allt, kejdor, linor, täcken, kläder. Å förra veckan skrämde han ihjäl mig helt. Han är bökig att ta in om kvällarna då vi är oense om hastigheten och man får hela tiden försöka hålla rätt på hans huvud då han tränar rollkur (pucko jag vet). Å så ska han plocka med kedjan och allt möjligt tok och nästan inne i stallet fastnar han med underkäken i täckesknäppet och får panik. Vem kan klandra han egentligen, bara försöka lugna honom medan man själv får panik. Efter några varv inser han att han kommer inte loss själv å med halva ändan inne i stallet och såklart blir man bländad och ser inte ett skit. Gapar åt mor att skära loss skiten men kom på att man kan ju släppa hela spännet. Inte lätt när allt sitter väldigt spänt men till slut så kommer han äntligen loss och man pustar ut och inga skador. PUH.

Om han har lärt sig något efter detta? Svar NEJ han är lika dryg nu men jag plockade bort understa spännet så förhoppninsvis slipper vi repris på detta.

Nog allt är han ett klantarsle ;)

Nähep. Nu ska jag sova, godnatt :P

Vet inte om man ska sluta åka på träningar, Lugareño verkar samla på sig hyss som de andra hästarna gör. Bocka.. MEN när en PRE bckar är de knappt så man känner av de.

De är skönt att helgen äntligen är över för förkylningen har lyckas tagit ny fart och man känner sig riktigt dålig igen, jag som mådde hyggligt i lördags vakna halvdöd igår.

I lördags var vi laddade, hela gänget var med. Helt okej med massa hästskötare och man kunde gå omrking med halvtaskig attityd och beådra folk va de skulle göra. De mottogs med argsinta blickar så man fick skärpa till sig.

Lugge lastades och klev på snällt, måste fundera lite först sen okej då.

Sena var vi framme men de gjorde inget för lektionerna var sena också så vi kunde spatsera runt ett tag. Lugge var såklart jätte duktig och hängde med snällt.

Tyvärr gick man ju inte in för att spana på de andra hästarna som var inne före som var den välkände Tesoro, han känner man ju igen. När man ska förklara vilken de är så brukar jag säga Lugges konkurrent. Nu slipper vi ha den titeln nu när Lugge är valack. Rätt skönt att slippa "tävla", de har ju slagit varandra nu så ligger lika ;)

Lugge var inte överdrivet lycklig att bli lämnad kvar ensam i ridhuset så vi bestämde oss för att longera lite innan. Tur det, fick man lite tips på det också.

Som vanligt börjar han passet med att vara riktigt laddad men denna gång släppte allt mkt fortare än vad de gjorde sist vi var och tränade och han kämpade på tappert.

Man får hela tiden tänka att våga släpp på bromsen, annars laddar man ju honom ännu mera. Lättare sagt än gjort måste jag säga.

Sedan blev de lite galopp övningar, men då jag själv är en fegis så valde vi att ha honom på lina. De kändes nog ännu mera skräckinjagande då någon annan ska hålla kontrollen i hästen och jag bara ska hålla i mig?

Efter en ökad trav å man satt som en nybörjare kom man äntligen in i galopp. Tjohooo vilken galopp han har, helt klart en plus poängare.

Avslutade passet med ett leende på läpparna då Lugge gjort ett kanon jobb. Han gör det han ska och även fast han busar i galopp så är det ju inte så farligt.

Tråkiga är ju att han sura ihop på lastningen hem men liiite övertalning så jaha får väl gå på då. Han fick gå ut direkt när han kom hem men de va inte jätte poppis. Maaaat och även fast han knappt hade något inne blev han en dammsugare och sög i sig de få strån som fanns. Vägrade lyfta huvudet ens när man skulle på med grimman.

Till slut fick han ge med sig och gå ut.

Vädret var ju kanon så skönt för hästarna att få vara ute.

Sedan var de bara ta tag i stallarbetet, trött de var man garanterat.

Söndag var de bara kliva upp igen, mer död än vanligt. Lugge var nog också riktigt trött för han skulle tjafsa in i det sista med de förbaskade lindorna. Om man skrapar med frambenet slipper jag då?!, Eller om jag står jäääätte tätt md bakbenen slipper jag nu då?? Inte alls.

Ännu senare denna gång, suck vad trött man blir på sig själv, men då de var bilbyte fick man ju packa om alla grejer igen.

Väl där möttes vi av ett mötande gäng, 4 PRE hästar inne i samma ridhus. Och under helgen har de vart sammanlagt 5st då även Azora var på plats.

Den bockande trion, haha måste jag nog allt säga. Under lördagen fick Azoras mattar laga sargen och så Buscado som dundra in i sargen och nästan (bara Nästan) skrämde slag på Lugge som gick i sin egna värld. Ja, Lugge var ju inte sämre han heller efter våra galopp övningar, även fast han inte bockar så högt så kasta han med huvudet samtidigt och får en ur balans.

Provade galoppera själva men en osäker ryttare som inte var tydlig nog och en bockande Lugge var ingen bra kombo. Så vart de linan igen. Lika skräckslagen för nu hade musten ur Lugge gått ut helt och de va han tvungen att tala om. Så medan han greja gorma Anna HÅLL I DIG BARA!!! Medan hon smacka på.. Gulp...... Förstår konseptet med att mana på för då orkar de ju inte hitta på dumheter MEN, jag vill gärna stanna och stå still. Haha men de gick, båda varven tog vi allt i galopp och var som vanligt Överdrivet nöjda över dagen.

2 ursnygga PRE valacker på 3.5år och 4.5år kämpade tappert.

Stannade kvar en liten stund för eftersnack. De är ju klart man funderar över Lugges framtid, han är ju en läcker häst men är han häst för mig? De är ju skit kul att rida så länge de går bra. Men oron är ju att man snart börjar backa. Ja vet inte. Han är ju en skit snygg häst de råder inga tvivel om.

Får se om man bestämmer sig närmare våren om han ska stannar kvar eller ev säljas. Jag har ju ingen direkt bråska att bestämma nu, men visst dyker verkligen rätt människa upp så ja då kan man fundera.

Här är iallafall en hel del bilder från lördag som min snälla syster tog:

Och så fick Silje rida lite också, tålmodig Lugge lät sig traska runt några varv till medan Silje var överlycklig. Trista var att mössan åkte ner så hon sågt inget. Haha men de gick ändå, hon fick sin första lektion, inte alla som inte ens hunnit fyllt 3 år får rida PRE och en egen lektion ;) Så hon får hem och träna på att räta upp sig, men de tog sig efter en liten stund. Sååå himla söt unge:

Och så fina Tesoro:

Väntan på lektion kan man bli så här stilig:

Lite tjock möjligtvis ;) men han verkar iallafall växa ifrån ponnylooken.

Veckorna går så fort numer så man hinner inte med alls.
Slut på vilan trots att förkylningen hänger kvar, bara ta sig i kragen men de har vart en extrem jobbig förkylning.

Lugge har inte ridits, dels för marken har vart så hård och sedan är han väldigt ömfotad nu efter verkningen. Har gått promenader och han sköter sig som en klippa han är, nästan så man undrar vart den riktiga Lugge tagit vägen.
I helgen är det kurs igen och då är de bara ladda. Nu när man inte ridit Lugge på 2 veckor var man allt lite skakis när man satte foten i stigbyglarna. Longerade honom innan för att se status på vilket humör han är på, jodå började riktigt lugnt å bra. Kände mig säker, detta går nog bra, naiv som jag är ;)
Bytte varv, tjoohoooo vilken fart de blev, ena bocksprånget efter de andra. Dessutom blev han riktigt arg på att de va halt.
Som sagt, man var ju inte super peppad att sitta upp men han stod snällt och vänta, annars brukar han vilja gå så snart man sitter upp.

Även fast de va lite vingligt och ostadigt så var de inget hyss eller bus. Lite tidigt och var ju tvunget att spana in allt. En ekorre som klättra i ett träd, en mus som spana på oss under badkaret som låg uppåner.
Såklart var allt mkt spännande. Red bara 10 min för att känna så att allt fungerade. Han blev lite trött från longeringen så tyckte de räckte å han höll med.
Nu hoppas vi bara att lugnet fortsätter så man kan jobba ordentligt. Vi är ensamma under lördagens pass å de är nog lika bra så vi inte skrämmer upp någon annan häst.
Kommer bli ett trevligt gäng som ska med å träna, synd man inte kan stanna och titta.

Nepp nu vankas kvällspasset i stallet, man är inge peppad alls då jag vart slarvig och all mockning är inte klar. Men transporten har iallafall fått vinterpjuxen på.
Tack å hej

Såhär i december kylan, som inte är så farlig. Men katterna däremot är några riktiga latmaskar, 2 ligger alldeles brevid och starkar, På riktigt.

Har vart utan internet nästan en vecka och blir vansinnig på sådan skit. Hade tidigare bytt till mobilt bredband för de var billigare med sån och hemtele, jo visst då måste man ju fylla på med surf jämt och ständigt. Då kan man ju heller inte påstå att man sitter särskilt länge vid datorn och använder ens internet. Nu blir det ändringar och återgår till ADSL, tack för det.

På hästfronten då, Lugareño har fått ofrivillig vila. Har mått riktigt skit av denna förkylning och kör smart och håller mig lugn för att undvika värre sjukdomar. Lugge har inte klagat alls, han har nog tyckt det vart ganska skönt att få lite semester. Dock blir det hårdkörning denna vecka. I helgen är det träning igen och ja som vanligt är man oroad. Lugge och jag har hamnat i ett träsk som är svår att ta sig ur. Han är jätte snäll att jobba med från marken men så snart man är uppe blir han svinpigg och jätte hetsig. När man då får svårt att försöka få kontakt i munnen och bromsa blir han som en krullbåge i hela halsen. Visst nog allt är de vädret som piggar upp honom en hel del men en annan blir ju inte så jäkla uppskäftig utan man drar sig nästan för att rida.

Funderat på om man skulle prova sko honom men avvaktar ett tag, de kommer nog snart bli lite vintervila även för honom. Har vi lite tur nu så på söndag ska han få sällskap och gå med Nisse. Hans sår har så gott som läkt ihop kanske 1*1cm kvar. Får vi hoppas de sköter sig.

Nu har jag funderat såååå mkt så man får hjärnstopp. Har en hel del ston till försäljning just nu, de är tugnt att behöva göra valet men ibland måste man. Picarona har gjort sitt här på gården, älskar hennes föl men vi passar helt enkelt ihop, våra energier krockar lite, men hennes kommande föl är man som vanligt nyfiken på, man har ju aldrig blivit missnöjd liksom. Även bestämt att Guapita (Gulan) ska säljas, de är VÄLDIGT tufft beslut men valet är att hon är så ung, jag vill börja hålla på nu medan man har tid. Hon är fruktansvärt söt så man dör men jag tor hon kan göra någon annan mycket glad. Så har vi också Tacita, även där är ett svårt beslut men vi har redan så många hästar som går här och skrotar och Tacita vill nog ha lite mer kärlek av en människa.

Och så även Llovizna, krutburken men ack så söt hon är. Hon söker väldigt mkt kontakt och älskar när man pussar på henne. Visst man önska man kunde spara de alla men :/

Nu hoppas vi på lite snö, 6 månader är kvar till maj och första fölet beräknas komma.... Längtar

Llovizna 1 månad gammal