Varning för negativa toner...

Jag var taggad till att komma igång i höst. Träna hästar, sköta det mesta på egen hand nu när antalet faktiskt är färre.

Planen var också att ta in inackorderingar. Dels för en extra slant i månaden sedan lite sällskap.
Den första som frågat flera gånger och vi inte hade plats fören nu men de hörde aldrig av sig igen trots att man frågat. Hur svårt är det att meddela?
Den andra tyckte det passade bättre där den stod nu. Ok de spelar egentligen ingen roll.
Nu är det som de är å skönt att slippa fara runt med sina egna isf som sällskap.

Igår skulle jag börja göra klart lösdriften. Men då höll de på att markbereda så avvaktade. Givetvis hann morfar dyka upp. Han skulle ta de lugnt.... Hinner göra lite granna sedan måste hästarna lunchas och även jag. Han skulle ju göra lite bara. Jo på kvällen när jag kommer ut igen då har han gjort klart allt..
Å då får man höra vilken skit man är som inte hjälper till. Jag smööög ner så jag kunde greja själv, men icke.

Idag skulle jag göra resten. Jo tjena, på fm när han vet att jag inte kan vara med för att jag grejar med hästarna. Jo då passar han på. Dessutom påbörjat dra ner trådarna i andra hagen som vi har inhägnat för då kan man flytta hästarna själva utan att behöva gå en å en. Då är dom redan "fast" å kan följa ledarn.

Så nu på em fick jag gå runt å muttra att man aldrig får greja själv.. Eller att man slapp få skit för att han håller på. Många säger att jaa men vad glad att han vill hjälpa till. Jojo till en viss gräns.

Dock en positivt grej var att jag hann med att promenera Lugge en sväng. 3km och upp å ner för backar. De är lite bökigt i början då vi inte riktigt är ense om fart.
Men skötte sig riktigt bra.

Just nu är tankarna överallt, det blev verkligen inte som jag tnkt mig alls. Varför skulle detta ske då?

Igår inväntade jag veterinären. Nisse och Tacita hade fått kommit in kvällen innan för att vila upp sig. De skötte sig riktigt bra men Freja kände sig ledsen när kompisarna gick. Gulan däremot är jag väldigt imponerad över, stona överlag här har blviit knasiga varje gång en häst gått. Speciellt yngre. Inte Gulan hon sket i det totalt att 2 hästar gick.

Tacita skulle kollas igenom bara för att hon känts lite knackig i höger bakben. Vila har hjälpt ibland men sedan har det liksom kommit tillbaka. Även därför vi hoppade över avelsvärderingen. Hade nog inte räknat med något men var riktigt nervös inför besöket, egentligen vet jag inte varför. Så nervös brukar jag inte vara.

Veterinären kikade under longeringen och ja, hon var halt utan att diskutera. MEN vänster fram och lite vänster bak.

Klia sig lite i huvudet och bestämde för böjprov, Tacita kan utan problem springa på raka spår. Men så böjde hon framkotan. AAAAAAAJ, de gjorde jätte ont, släppte inte ens efter en lång stund. Sedan blev hon riktigt skeptisk över den elaka veterinären. Du är DUUUUM. Lite halt även vänsterbak. Högersidan som vi misstänkte först var det inget konstigt med.

Veterinären som har grejer med sig i bilen tycker vi ska röntga vänster fram och vänsterbak. Ringer syrran för att checka av. Kör på sa hon. Eftersom Tacita hade en galla bak misstänkte vi lös benbit, och ja, idag önskade jag mig hellre en lösbenbit.

Börjar bak och när veterinären kikar på bilderna utbrister hon OJ,, det här ser inte bra ut. Ja, inte lös benbit.. Utan grov spatt, en av de grövsta typer de kan ha.

Inget bra besked och som de ser ut nu så har vi tur om hon kan gå som promenad häst. Pratade lite om avel då veterinären tror att en 6åring som inte har gått hårt eller knappt alls så borde inte spatt bara dyka upp.

Kollade andra benet för säkerhetsskull, där såg allt jätte fint ut. Hon tror detta beror på ett trauma, som förmodligen pågott ett tag.

Men sen är det ju det, spatt och avel?? Törs man chansa? Nu vet vi ju inte om hon klarar avelvärderingen.

Vi planerar att ha henne kvar sålänge de går givetvis även fast veterinären såg ganska dyster ut. Tacita är en rejäl dam på ganska många kilon.

Till avel tycker jag ju att hon har sååååå mkt att bidra med, underbart temperament, hur kul som helst att jobba med. Varken nervig eller lat heller. Arbetsvillig häst som alltid gör sitt bästa, bra exteriör med korrekta ben.

Lite tråkig rastypisk trav men bra galopp.

Måste fundera på ev behandling, jag fick 3 alternativ och de kändes som prognosen var riktigt osäker ändå. Vad har ni för erfarenheter, ni får jätte gärna dela med er? Noveller går jätte bra :)

Vi tar en dag i taget men funderar på att sätta in en behandling ändå, men vilken?

Detta besked över Tacita kom verkligen som en chock. Vem fan hade trott detta, kändes motigt att ringa min syster och berätta.              

Själv känner jag mig ledsen och besviken, planerna var ju så många. Får ta en dag i taget.

Många undrar ju om Lugareño. Tyvärr har vi inte fått svar än från SLU och de strulat skit mycket och veterinären fått skicka om bilderna och remissen flera gånger.

Dock passade vi på att prata lite, och tänk vad man kan misstolka sms på. Jag har sålänge trott det vart kört. Visst denne veterinär har väl inte velat gett en falska förhoppningar. Men hon trodde inte det är halskotpelaren, vissa hästar kan vara lite stela. Hon ville förstås veta säkert och då vore e bra om SLU kunde SVARA..

Så hon ordinerade lite vila, bara vara ett tag sedan rida/promenera igång honom i lugn takt. Skulle han fortsätta vara bråkig i ridningen får vi helt enkelt fortsätta utredningen. Men just nu har vi liksom inget att gå på.

Lugareño själv far runt i hagen som en galenpanna, hoppar å far. Kanske en westernhäst? Ni ska se hans slidestop. Jösses, ibland får man hålla andan. Vet inte hur många gånger man gapar åt honom att BROOOOOMSA.

Huvudsaken är att han är pigg och glad, plus snäll å leda.

Nu får vi se vad dagarna bjuder på. Som de känns nu borde man fan inte fundera på ridhästar utan bara ha gamla ök, kanske starta upp pensionat för de verkar ju uppenbart att man ska lägga ner ridningen. SUCK.

Nåväl, sålänge hästarna mår bra och kan leva ett bra liv i hagen så är jag nöjd.

På återseende!

Idag är det dags att avsluta veckan. Den har vart ganska lugn bra väder förutom en förbaskad dimma, körde hem igår kväll och man såg 1 meter ifrån bilen.

Fortfarande väntar jag på besked om Lugareño, törs man hoppas iallafall? Jag har tidigare vart inställd på det värsta meeen kan inte låta bli att hoppas att han blir bra igen. Återstår att se, han lever rövare i sin hage så verkar inte vara större fel på honom :)

I veckan har jag haft besök, tidigare av en "gammal" bekant ;) Som jag hoppas får upp ögonen över PREhästarna, lite tråkigt att man inte hade någon färdig så hon kunde provrida.

Senare under veckan kom en tilltänkt medryttare. Planen tidigare var att flera hästar skulle komma igång och jobba lite och min motivation för ridning tråkigt nog varierar massor. I sommar har jag vart sjukt taggad för att komma igång när hästarna kommit hem igen. Men Pinturero har känningar av sin gamla skada, inte konstigt för han busar och far i hagen.

Lugareño är ju fortfarande under utredning. Sist men inte minst så har vi Tacita, tyvärr verka hon känna av ett bakknä, som började redan i våras. Men kunde skifta lite. Så hon fick ut på bete. Tyvärr var det inte bättre nu heller så veterinären kommer på onsdag för att kika på henne. Blir det lite allt i allo kontroll.

Klart de känns som de är lite mkt veterinärer nu men de hade kunnat vart mkt värre. Hästarna är ju iallafall pigga och glada.

Trots allt fick Tacita jobba lite idag, då medryttaren Therese skulle få känna lite på henne. Tacita är oftast väldigt snäll och gör det man ber om. Nu var allt lite märkligt men skötte sig riktigt bra. Blev en liten promenad och även fast hon var lite tittig höll hon fan på sig hela vägen runt.

Hon är så duktig. Nu ska vi få lite extra hjälp några gånger i veckan och de ska bli roligt att kunna få lite sällskap och avlastning.

Dessutom är det snart slut på friden och stona ska plockas in under veckan. De fina höstvädret väntas skifta och bli kallare och nu med regnet som öser ner känns de skönt att få hem dom igen.

Andra gänget står vi fortfarande och väntar på om vi måste stänga av hela allt men förhoppningsvis kan vi få något meddelande från grannarna. Plus så vi vet hur vi ska kunna stänga av hagen.

Jag är rätt känd för att ha kasst tålamod så detta känns tungt att behöva vänta på ALLT. Men är väl mitt flyt.

Igår åkte jag och syster iväg till Anna. Azora skulle vara där och gå lektion plus få en ny sadel utprovad. Känns bra att Azora fått sådana ägare som bryr sig om hästen å ger henne det allra bästa. Men visst, man blir lite road när man hör vad sadeln skulle kosta. Dubbelt så mkt som hästen. PUH. Inte dåligt men visst den var väl jäkligt bra.

Minns inte namnet men Anna kanske är här å läser och kan berätta vad den heter? Om hon vill såklart :)

Det var väldigt kul att träffa dom igen och se framstegen de gör. Man passar på när de är i närheten och tränar. Annars bor de i karlstad.

Gammal bild ifrån i våras.

Nehepp, nu ska jag sitta och vänta i typ en timme på att tvn ska fungera.. VÄnta vänta å vänta

Tjolahopp

... Väntar aldrig för länge sägs det. Nu har jag fått vänta i evigheter på Lugarenos svar om röntgen så då måste det betyda att det är positivt. Eller? Har frågat "min" veterinär så hon skulle kolla med experterna igen. Tankarna över Lugge och vart många. När man ser honom busa och fara runt i hagen så tror man ju han är frisk. Vilket jag verkligen hoppas.
Han har gått och blivit en mkt trevlig valack. Som hingst var han herr drygarne, testa ens tålamod jämt.
Nu han har mer lugn men fortfarande pigg och framåt, han är ingen tråkig häst heller.
Hjälper ju inte att han är super snygg också.
Vi får se hur de artar sig.

De båda grabbarna fick sig allt en promenad i lördags. Alla mina pre hästar blir nästan knasiga så snart de hamnar sist. Super spända och måste ha stenkoll, så snart de går först är de bara framåt.
Pinturero fick gå sist och ja de var inte lätt att hänga med i Lugarenos tempo. Vet inte hur många gånger jag glömde bort att Pinturero är hingst för så snart vi var i kapp var vi nästan i rumpan på Lugge men Pinturero sa inte ett ljud.
De båda har inte haft sällskap av någon annan häst ute på tur på länge. Lugge reds förstås i sällskap förut. Han brydde sig inte ett skvatt förutom när han fick gå sist.
Väl hemma igen var nog mattarna mest trötta.

I söndags flyttade vi lösdriftarna till deras sommarhage igen. Markberedning skulle ju göras och han skulle komma igårkväll. Har inte sett någonting. Eller hört heller.
Har ju inte överdriver mkt gräs kvar och vill gärna så snart de går bygga upp hagen igen.
Nu är det riktigt skönt att de är så bra väder så det kan gå ute fortfarande.
Har inte fått knappt nå regn alls på hela september.
Så stona får också gå ute ett tag till. Helt okej med bara 2 hästar inne.

Nä nu sitter kag utanför stallet och inväntar stallskötaren men hon verkar fast på tåget och kommer kanske inte hem? Hmm
Jaja här är bild på grabbar på tur:

Igår var ju en riktigt spännande dag. Tror hela veckan har vart lite upp och ner och allt på en å samma dag/vecka.

Igår morse behövde jag bara öppna stalldörren så visste jag direkt att något var tokigt. Som vanligt får man skräckupplevelser att han brytit något ben, ryggen eller va fasiken som helst. DÅ kanske ni undrar vad jag såg. Det var nog snarare det jag inte såg, en glad och pigg Lugareño. Han stod vid boxkanten, tittade knappt på mig när jag kom in. Normala fall står han nästan å studsar, maaaaaat eller gåååå uutt för jag är jätte pigg. Kollade igenom honom och undrade bara om han fått jätte ont av sin misstänkta skada. Men ändå kände kolik närmare tillhands.

Pinturero fick gå ut och valde att prominera Lugareño. Seg men hängde snällt med. Valde att ha honom ute, för även om de var kolik vill jag inte de ska rulla fast, han har mer yta att kunna röra sig på. Men snacka om att veterinären gav mig onda ögat. Ringde direkt till veterinären som bara skulle plocka ihop lite papper och sedan komma. Fick vänta en och en halvtimme och under den tiden hade han blivit sämre. Mycket argare på mig som försökte röra på honom.

Till slut dök vet upp och såklart hade Lugareño då valt att inte röra sig en meter till. Så veterinären fick gå dit för att hjälpa till. På tiden tyckte jag som kände mig ganska arg. Att se honom ha så ont, ligga helt på sida och titta på en som hjälp mig.. Usch vad hjälplös man känner sig.

Efter lite undersökning låg pulsen bra till, ändå tarmrörelser. Nu minns jag inte vad de hter men fick slang genom näsan för att försöka lätta upp de hela. Givetvis valde hon fel näsborre och blodet spruta på honom. Taskiga jag skickade bild på blodsplattet på väggen till morsan och gjorde en gringubbe. Haha hon var nog lite rädd att han inte levde längre. Nåväl, lite måste man ju få skoja. Vid det laget kändes de ändå bättre med hans tillstånd så då tyckte jag de passade bra in p skämta.

De vra bara att fortsätta att motionera honom, vissa gånger var han med andra stanna han och ville inte alls.

Men visst vi skramla ihop 6km i promenad så fick en rejäl motion. Under kvällen hade han piggnat till, ena svängen hade han bara sett så trött ut, lite tagen bara och trots det kändes det ändå lite bättre.

Senare vändan hade han hunnit vakna till och stod piggt igen. Han behöver bara titta ut genom boxen fick man en lättade känsla. Unden den tiden hade han blivit vrålhungrig. Han åt nästa upp mammas jacka. Men strickta order av veterinären att han inte fick äta. Bara ytters lite.

Vatten var ha inte alls intresserad av men lyckades få i honom lite iallafall, trots att han förskte hälla ut vattnet bar för att komma åt de lilla godiset i botten.

Imorse var han pigg och glad igen och tack å lov bajs i boxen. Så himla skönt att allt gick vägen.

Vill tacka de som visat omtanke med vad vi går igenom just nu med fina Lugareño. När man ser honom leva rövare i hagen kan man verkligen inte tro det är sant med vad veterinären verkar misstänka. Inget expert utlåtande har kommit men just nu räknar jag med att det är dåligt. Men vi lever på ändå, så länge Lugareño är nöjd och glad är jag det också. Så jäkla typiskt att han ska drabbas av kolik. Stackarn.

Avelsvärderingen av Tacita verkar gå i stöpet. Min ork är sådär nu när det vart så mycket bara den senaste tiden. Ingen direkt hjälp har jag med, de allra flesta jobbar ju. Så typiskt att det inte var på en lördag, saker och ting hade vart så mycket lättare då. Men beslutet ligger inte i mina händer, nu lyder jag bara order.

Tråkigt såklart att de blev så eftersom de hade vart kul att ha med henne på någon utställning. Men förhoppningsvis kommer de fler chanser. Nästa år hoppas jag Fröken Gul är redo, hon har verkligen växt till sig.

Eftersom vi gillar bekymmer så har grannen kommit på att de ska ordna till marken i skogen som blev förstört när de tog ner skogen. Visst de kan jag förstå. De är deras mark så vi har inte så mkt att säga till om men gissa vems hage som har sina hästar där. Joo vi såklart. Tack och lov har vi inte plockat ner sommarhagen ännu så vi måste flytta över lösdriftarna dit, plocka ner halva hagen i lösdriften IGEN. Sedan måste vi göra om hela skiten, eftersom han ska kunna köra traktor. Roliga är att han kör aldrig traktor, å vad har han där å göra? I nödfall satte vi upp grindar så han kunde ta sig fram men de duger tydligen inte.

Å det kommer dom på NU, under hösten. Man får ingen direkt framförhållning när de tänker komma heller.

Det är iallafall skönt att ha hästarna hemma igen så man kan pyssla igen. Pinturero är hemmastadd igen även fast han är väldigt bitter över våra utetider. Helst få timmar sedan ligga i sin box å fisa hela dagarna. MEN nu får han vara ute helst 10 timmar.

Japp men nu kör vi på, se vad dagarna bjuder på härnest

Kram på er

Ni ska veta att denna väntan är hemsk. Man får varken det ena eller andra utan oron fortsätter. Men fterom inget blev självklart tänds min hopplampa.. klart man vill att han ska kunna bli bra igen.

Idag var det alltså dags för Lugareño att åka till Strömsholm, vi hade ju fått remiss och vi fick tid väldigt fort. Vilket för mig skulle bli skönt med ett svar. Har vart ett ök hela helgen. Fast hade en riktigt trevlig kväll hos Johanna och fick annat att tänka på. Tyvärr vakna man upp söndag morgon så var man nervös igen.

Åkte och var hos Carina straxt innan kl 8. Han som vanligt klev på snällt och åkte bra hela vägen. Han är ju ändå inte så van att resa så var lite nervöst hur han skulle reagera. Väl framme var han super cool, mycket spännande i sin box.

Vi han vänta ca en halvtimme så var de vår tur, han skulle få halskotpelaren röntgat. Han hängde med hela vägen och gick dit han skulle.

Lite svårt att slappna av när alla maskiner for runt, måste ju checka dom grejerna.

Han fick vila lite i boxen innan hemfärd. Veterinären på plats ville inte utala sig, de hade fått order att Bara ta plåtar. Jahap, bara åka hem och vänta. Visst de hade ju en viss antydan.

Till slut hörde veterinären av sig och hon kunde heller inte säga något. Inget fanns till 100% utan bilderna skickas vidare till expert. Ja då alltså vänta ett tag till, upp till en vecka kunde det ta. MEGA SUCK.

Mer än så har jag ingen aning om. Känns fortfarande väldigt negativt men de jävliga är att hästen springer runt i hagen och ser så glad och lycklig ut. As jobbigt detta.

Hemma så kände sig grabbarna direkt som hemma, ungefär som de aldrig vart borta. Pinturero hämtades hem också å där var de jäkligt bråttom. Han brukar vara så enkel men nu hann man knappt öppna bakklämmen å nästan satt på bommen.

De fick stå inne å luncha lite. Ut och ja de va fullrulle på de båda 2. Lugareño lugnade sig ganska snart, även Pinturero men de körde om på nytt. Vi har lite annorlunda tider här jämnfört med hos Carina. Vilket de var rätt bittra över. Super lyckliga att komma in kl 18 och stirrade på oss med stoooora ögon. Höet rörde dom inte, jodå grabbarna har allt koll på sina rutiner. Deras godaste krafft spetsat med äpplen, YUM.

Japp, så vi avvaktar ett tag till och hoppas på det bästa..

Dagen blev som vanligt inte alls som tänkt.
Veterinären skulle komma ut och ställa allt till rätta med Lugareno. Men återigen rycker de på axlarna och kan knappt svara, de vet inte heller.
Alla kommer med olika teorier hit å dit, den ena värre en den andra.
Hjärnan är fullproppad med tankar men man får ingen ordning på något.

Eftersom Lugareno bara reagerat med ryttare vill man gärna misstänka ryggen men han reagerar inte alls. Ytterst lite reaktion i ländryggen.

Fick sedan gå på linan. För att ha vilat en vecka var han otroligt seg, hade nog väntat en häst med mer ös i, vilket är mer Lugareno.
Kunde se en liten hälta vänster bak, ja bedövades och blev bättre.
Veterinären såg ut att fundera. Sedan kände hon på halsen. "Äntligen" en reaktion. Upp med ett framben och kände in mellan bogbladen. Satan vad arg han blev. Dessutom stel och ganska så orörlig.
Kände ändå igenom med att böja framkotorna. Lika arg och hade nu tröttnat på oss. Halt båda fram men gick ganska snabbt över.
En 4åring ska ändå inte ha sådana reaktioner.
När till å med veterinären säger att vi avvaktar med att behandla bakknäet då blir man å fundera. Nu känns det illa för min vackra fina valack. Han som fått så fina lovord.
Nu ska vi såklart ta en dag i taget men visst jag vill vara beredd på de värsta för då kan det bara komma bra nyheter sedan.
Nu ska det inte spekuleras för man bli bara gråhårig. Nu ska försäkringsbolaget kontaktas, fick remiss till Strömsholm för röntgen av halskotpelaren. Ja vet intr vad jag vill, hittar de nått är det riktigt dåligt men pm de inte hittar nå? Vart ska man då börja?
På lördag kommer han och Pinturero hem. Mina vackraste grabbar.
Håll tummarna för min vackra svarta häst

Idag har jag inte gjort ett endaste dugg, eller jo sopat lite i stallet och matat hästarna med äpplen. Har Massor med äpplen men hästarna blir nöjda och glada.

Denna vecka ska hästarna stallas in igen, stona ska komma in på box, de har slut på gräs och stödfodras. Tror Cubanita kommer bli gladast för hon har inte gillat utvistelsen. De flesta som tex Picarona och kallblodsstona blir mer harmoniska när de går ute dygnet runt, Cubanita däremot, hon vart hispig ute. Tittig och lite lätt orolig. Nu på senaste tiden har de vart ltie bättre men de är såå inte hon, hon är den som är trygg i sig själv och inte rädd för fan han själv.

Givetvis är man ju ute i sista stund med att göra klart vinterhagarna, å helt plötsligt kom jag på hur jag ville ändra Pintureros hage. Den är värst och allt vatten rinner ner dit så blir som ett riktigt sunkhål vid grinden och där han äter.

Så hittade ett sett hur jag vill bygga ut den, men då måste jag fråga grannen först för den ligger ju på hans mark, meeen känns så fånigt för kanske 3meter utåt bara och han använder absolut inte den delen.

Ska även fixa klart Lugareños nya hage. Han får störst för att gå själv men de blir han nog glad med.

Gjutningen är äntligen färdig så grabbarna ska komma hem under veckan. På torsdag väntas fortfarande veterinären till Lugareño och de är blandade känslor. Bara man kan få svar om de är något eller inte.

Har vart tomt att inte hålla på med hästarna eller ens mocka boxarna. Snart är de fullrulle igen. Laddar för hästarna ska inte maska något MEN oturen förföljer en. Tacita har strul med ett bakben och måste kollas upp, törs inte träna henne isf vill jag hellre gå en promenad ut i skogen men har inget sällskap. Hon är anmäld till avelsvärderingen men dagen efter upptäcktes hältan. Mega suck. Pinturero med sin skada (som är permanent) ska han jobbas bara några gånger i veckan men tänkte försöka få upp flåset så han orkar med avelssäsong nästa år ;) Han hade de lite tufft med brudarna.

Lugareño vet vi ju inte än annars ska han motioneras iallafall.

Det kommer bli en spännande höst, väntar med spänning och nästan redo att dra igång hästarna för träning, nu jäklar.

Pinturero den vackraste av de alla