med 2 papperstussar i näsan och regnet smattrar mot fönstret känner jag att suget att ligga kvar på soffan är stor.
Inte nog med pissväder utan man har lyckas dragit på sig en jävlans förkylning. Hela förra veckan kunde man nästan känna hur immunförsvaret kämpade med bacillerna och hade nästan vunnit, sen kom Silje (systerdotter) i lördags och då var de kört.

Hon mådde nog lika dåligt som vi alla så har mest glidit runt hela helgen. Inte gjort mer ån nödvändigt.
Fast i lördags skulle jag rida den där Lugge. Överskottsenergi eller vadå?
Ångrade mig snart att jag inte longerade innan jag hoppa upp för visst fick man sig en åktur. Tur nog kom mamma ut och fick leda runt oss till han kändes stabil nog att gå själv.
Många läskiga tigrar gömde sig lite här å var.
Till slut så tagga han ner och vi tränade lite serpentiner.
Känns dock skönt att höra att de intr bara är Lugge som hittar på tokigheter, verkar vara flera hästar som hittar på bus.

Om 2veckor är det dags för träningskurs hos Anna igen. Livrädd eftersom Lugge är verkligen på hugget men på lördag blir vi själva så kanske ingen ser oss ^^
Kommer bli ett trevlig gäng då flera velat varit med. Ska bli himla roligt.
Hoppas bara man blir frisk, lungorna gör ont bara av att ta byta sida i soffan.

Snart ska vi köra hö till lösdriftarna och de är ett projekt i sig. När man måste köra så ofta med fordon så kan ni tänka er hur marken blir.
Dessutom när man ska fixa slowfeedingnätet. Den är Aldrig samarbetsvillig.
Nåväl, bara att rycka upp sig för är man hästägare så är man!

Jag är säkert inte ensam om att detta gråa trista vädret gör att man tappar motivationen. Jag som har svårt med den sen innan har det riktigt tufft nu.

Igår morse hade jag inte ens plan på att stiga upp och stängde av alla TRE alarmen utan att vakna. Försov mig en timme, tur nog var hästarna inte jätte arga. Jag som tänkt va tidig för stona skull så de kunde komma ut å vara ute längre stund. De har faktiskt skötit sig sedan i lördags då de fick vara ute till 22.30 (de har såklart fritillgång på mat). Även fast det gick trögt för dom att gå in så va bästa Nabrisa den som gav upp surigheten och klampade in. Hon är garanterat den största gottegrisen som vi har.

Igår så stannar de en bit innan grinden men de vill gärna inte gå pga leran som ligger allra värsta runt grinden. Vem kan klandra dom. Suck, eländigt väder.

Lugareño har vart ett ordentligt busfrö och bästa råden får man såklart av tränaren Anna, ASch håååll i dig bara, nu är han unghäst så njuuut. Hahaha tack, jag som vill ha mina stabila snälla hästar inte små ligister som hittar på bus när de inte passar. Men visst, kan väl hålla med om att de är bättre han säger ifrån på det sättet än att han bara stänger av och ser riktigt sjuk ut.

Provade rida i hagen som inte används i lördags me nde va alldeles för blött, torkar de upp eller blir snö kan de nog gå bra.

Skötte sig bra trots stona gick ltie längre bort. Bestämde mig för att trava av honom lite på grusvägen eftersom de va så halt i hagen. Jo tack kom en bit, skutt. Liten bit till Skutt. Vände vid korset men hörde röster i skogen, Lugge gick saaakta saaaakta fram, stannar för att spana om man ser något men så PANG, PANG 2 smällar men de skiter väl Lugge i, människorna som hojtar i skogen är fan så mkt läskigare än 2 st gevärssmällar.

Gissar på att de va jakt och ett byte kom i deras väg. Man blir lite skakis eftersom Lugge är ju gråsvart och liknar en älg  ;)

Tänkte vända snabbt och gå hem igen men såklart kommer de en bil. Bara vända, gå mot de läskiga.

Bilen åker förbi och vi vänder hemåt. Kunde trava riktigt fint hem, till vi blev oense om vägvalet, ja vill upp för backen och han ville höger. SKUTT, och blir att knipa med varenda benmuskel som inte existerar, såklart hamna detta på film då mor bara stod någon meter ifrån.. Morrande åt honom att skärp dig nu och inga hyss.. Hmm, tur nog filmades inte nergången av backen. Vi var fortfarande oense och han blev tröttare på piloten däruppe som hade alldeles för mkt attityd. Sladda igenom äppelträden å nära få en gren i huvet. Men inte gav man sig för det. Trava skulle vi göra under kontrollerade former. Man måste snabbt som attan vända humör och så snart han sköter sig måste man vara kvick att berömma. Vilket jag har svårt för, Vill gärna gå å vara sur läääänge.

Hela tiden tänka på att inte låsa fast honom och bli hård i handen men hur lätt är det när han går fram som ett ånglok och man tycker hastigheten går alldeles för fort.

Avslutade passet som vänner iallafall. Vilket var tur det.

Har även hunnit med ett pass idag. Planen från början var att ta en promenad, men visst känns de surt när man ändå sadlar för att jag skulle ha ett ridtäcke på honom så vi inte såg ut som ett älgekipage. Tog på mig hjälmen iallafall och knatade iväg. Skööönt att slippa dessa små ridbyxor som åker ner bara för de är för tighta. Urk, att folk går med de hela dagarna kan jag inte förstå hehe.

Gjorde som jag började när jag tränade Lugge att gå först, hoppa upp sedan. Träffade på 3 trevliga spralliga damer som berömde Lugges utseende. Och fick även frågan varför jag inte red, asch tyckte jag, man måste ju röra på sig själv också. De tyckte dom va smart idé. Lugge tyckte dom såg jätte knasiga ut med deras paraplyn men när matte går först då kan de ju inte vara så läskigt. När vi sagt hejdå till damerna gick vi vidare. Upp å ner för backar.

Inte en bil så långt ögat kan nå. Så hoppade jag upp och red hemåt igen. Såklart pigg men helt utan bus. Så snart han kändes liiite att han ville älga på så sagta vi av. Istället för att bara bromsa eller bli stum i handen så lätt sakta så saktar han av.

Givetvis hann jag inte rida långt innan en bil kom. Såg ingen infart att försöka komma undan. Han är väldigt osäker med trafik när han har ryttare på och vill Inte att han ska hoppa ner i något dike eller sparka bilen. Vinkar förtvivlat åt bilen som att den skulle stanna och vänta då jag fick syn på en liiiiten infart mot skogen. Ja, hon fatta ju inte utan fortsatte så man fick öka farten för att komma in. Nu kanske ni förstår varför man blir lite stressad? Bilarna chansar med att hästen är trafiksäker.

Jaja, Lugge hänger på vart jag än styr honom utan att ifrågesätta, jobbiga är att få honom därifrån istället, Hans tanke, WOHO NY VÄG. Men mitt inne i skogen?! eh nej tack va?

Attans, jaja får väl gå på denna tråkiga grusväg då som gör ont på mina fötter.

Skötte sig bra idag och de känns skönt.

Ponny Lugge, som ändå är närmare 164cm, men de kan man inte tro när man ser honom på bild. Sadeln gör inte min sits bra som vanligt, men en sålänge den man har hemma. Bra å ha en skit å släng sadel men skulle ju vilja ha en som låg liite bättre än denna (läs massor).

Minns inte om jag berättat men veterinären kikade även på Lugge i torsdag när hon ändå var ut eftersom hon är den som har utrett honom tidigare. Hon hade utbildad sig vidare inom fysikterapi och ville prova lite saker på honom. Lite spänningar hade han här å var men fullkomligt normalt. Eftersom han fungerat utan att bli suuuuper trött så har vi tummen upp å köra på. Såklart i lugn takt, vi har backat bandet och jobbar honom som en ny inriden häst.

Blir nog bra hoppas jag.

Nähep, slut på rasten och dags att ge sig ut och köra hö. Går åt maaaassor.

Dagarna far förbi och nu är det fredag igen, de va ju nyss måndag. Jag och Lugge tränar på några gånger i veckan utan större press.

Bara typiskt att man lyckas stöta på alla möjliga problem. De lugna turerna i ensamheten har bytts ut till massiv trafik, flera ryttare, traktorer som skrapar vägarna osv.

Sist så vart det väldigt stressigt, envis som jag är så har jag gett mig ut på tur vill man ju gärna fullfölja men såklart stöter man på en traktor som skrapar vägen som jag ska in på. Hinner vänta in den så får man fortsätta, givetivs kommer fler bilar, på en smal grusväg är inte särskilt poppis eftresom man inte har någonstans att ta vägen. Så börjar man själv bli irriterad, så känner såklart Lugge det som sedan innan är på hugget.

Hinner till vändpunkten men så hör jag traktorn är på väg bakom. Kan ju inte stå här hela dagen så chansade med att gå in på en annan väg. Den passerar dock grannen som har stoooort stall å massa hästar och jag vet inte om de tycker de är poppis att man rider där. Lugge tyckte underlaget var PERFEKT, får man galoppera nu? Hitta på massa tokigheter? Näää de tyckte då inte jag så innan vi nådde hagarna hoppade jag av och så promenerade vi. Man känner att huuu de är inte rätt detta, ungefär som man gjorde nå olagligt, hihi. Kunde inte smyga direkt heller för Lugge gick som en spänd fioltråd och de andra hästarna titta på oss som värsta inkräktarna. Vågade inte fortsätte vägen genom deras infart utan valde att hoppa ett mindre dike. Hoppla, nja inte så svårt tyckte Lugge. Sedan fortsatte vi vägen hem och jag blir lika irriterad på bilarna som dom säkert blir irriterad på ryttare och hästar. Men vafan visa lite respekt och brascha inte förbi i 90knyck. Lugge är mer säker när man får med honom och bilar men blir riktigt osäker när man sitter på.

Nåväl vi jobbar vidare, imorgon ska jag inväga en hage och prova rida där, den används inte å har perfekt nog mått exakt som en padock. Största problemet är att den ligger intill stona, mkt att titta på då.

Igår va de veterinärdags igen, man känner sig poppis. Nu var de ju beställt, lilla Llovizna skulle få sin registrering och jag vart riktigt nervös hur hon skulle vara. Inte den lättaste fölisen utan tycker att man hellre ska leka kull och springa runt mammsen som blir skit rädd och tycker man är jätte obehaglig. Llovizna känns inte rädd av sig men nää ja vill inte attityd, så snart man har henne "fast" är hon jätte mysig. Knashäst.

Hon skötte sig iallafall perfekt som bara en duktig liten Llovizna kan göra. Såklart va ju inte chipmärkningen inte särskilt roligt men vem kan klandra dom liksom. Men med Picaronas döttrar vet man aldrig ;) Veterinären minns såväl Alma som stegrade sig och drog sönder hennes jacka, ooooops.

Nu är inte Luvan så hispig utan relativt lugn men tycker gärna att man kan slippa vissa saker.

Picarona däremot är i en period då man blir gråhårig på henne. Och jag blir lika trött varje gång. Hon blir såååå lätt uppjagad och dundrar omkring som världen är påväg under. Ibland ska hon inte ha grimma på sig för hon tycker man är läskig. Jag vet inte om man sänder ut någon energi som hon så starkt reagerar på. Cubanita och Nabrisa de är som vanligt och gillar komma in om kvällarna och tycker Picarona är jätte jobbig när hon jagar bort dom vid insläpp. Man kan ropa på dom så ställer de sig vid ena sidan av hagen. Som de vore på väg in men rör sig sedan inte en meter. Jag kan förstå om de inte vill gå in utan hellre äter maten de har ute men då lämnar man väl inte foderhäcken och står Nästan på väg in.

DÅ känner man sig trött på dom och tycker att jaa men va ute till de är dags att natta dom så fodrar man grabbarna en stund, då kan man ställa sig vid grinden å vänta. Men så snart man går till öppningen så vänder Picarona sig om och jagar bort de andra 2 sedan står dom å häckar. VARFÖR? as irriterande.

Så igår visste vi att de skulle strula men såklart gör vi sista kollen om de vill in och såklart står dom vid grinden och väntar men vänder om så snart vi syns.

Tänkte att ja men gå lösa in då så lockade fram Nabrisa, hon går alltid lös ändå. Cubanita brukar sköta sig bra också. Så dom 2 går in dit de ska, Även Llovizna men så har vi Picarona som kan nudda en sten så skiter hon på sig.

Så höll hon på, jag stod i Nabiras box å vänta, mamma stod på andra sidan och båda sucka stort när Picarona kom in halvvägs men så drar hon ut igen.

Efter en stund så stannar hon och blåser upp sig, så går mamma fram och får tag på henne å leda in i boxen. Så svårt va de?

Picarona är egentligen en lösdrift häst, och skulle vilja göra om logen till en lösdrift för då tror jag de skulle stormtrivas. Tyvärr så går hagen och stallet mellan en väg och där åker såkalrt posten, de kan ju såklart inte ta en annan väg heller.

Har ju känt en längre stund att sälja Picarona men de är alltid lika svårt, hon har ändå funnits hos oss i 5 år och hon kommer med så fina föl men jag känner att jag hellre vill satsa på något annat eller då hennes föl Llovizna.

Så om någon har ett jätte bra hem att erbjuda henne får ni säga till :)

Om man ska låta lite dramatisk men så illa var det ändå itne men humören ställdes på prov. Lugareño fick vila 2 dagar, i måndags hade han svårt att slappna av efttersom kompisen fick komma ut i hagen brevid. I tisdags hade han lugnat ner sig betydligt så han sov som en gris på morgonen när jag kom in i stallet. Inte lätt å vara en liten plutt.

Ändrade min planering då jag egentlgen hade tänkt promenera honom men då skulle de snöa/regna/blåsa idag så då bytte jag dag. Som vanligt är han i gasen men kändes riktigt bra i början. Dock avbröts det när jag stötte på grannen som var ute med 2 av sina hästar på ridtur OCKSÅ. Lugareño brydde sig inte nämnvärt men jag fick ändra bana, vill gärna inte möta dom på en smal grusväg. TÄnkte att ja men då går dom säkert in på "min" väg och så slipper jag ha dom bakom mig. Jo tjena. De hängde på därbakom och min planerade väg vart helt kocko. Vilket Lugareño höll med om. Stannade och frågade vart de skulle men de visste de inte själva men jag valde att vända tillbaka och de fortsatte raktfram. Det tyckte Lugge var mindre poppis, han skulle såklart hänga med dom. Icke sa jag och mana på, JAHAAAP. De är verkligen som att jobba med en sur tonåring. Pigg som attan fortsatte han tillbaka, sneglade in på våran infart hemmåt men accepterade läget att gå bort. Innan jag hade hoppat upp hade jag tänkt rida en längre stund, även prova lite galopp men de brukar jag sällan vara säker på fören jag ridit en stund. Efter mött 2 hästar å en laddad Lugge tyckte jag att jag skulle avbryta den planen men de tyckte inte Lugge som från ingenstans fick in en jätte fin galopp.. Ja vad ska man säga, han har ju ogillat galoppera och tyckte de vart jobbigt men nu helt plötsligt. Å jäklart i min gata vilket stor galopp han har, väldigt svårt att hänga med.

Saktade av och såklart fick han beröm även fast han gjorde de lite på eget initiativ så var de ju ändå planen från början.

Givetvis hörde han någon hos grannen och började gnägga, aldrig gjort tidigare och såklart fick han svar av en ponny som säkerligen var ensam eftersom hans kompisar var ute på tur (de vi mötte tidigare).

Med allt väsen som lät i skogen, skrikande ponny så tyckte jag att de va läge att vända hem. De tyckte inte Lugge, aldrig ja ska kolla hur de är med den ensamma ponnyn så vi kan ensamma tillsammans.

Nähedu........ Ja efter endel morrande och snurrande gav han upp och vi gick hemåt. Även där vart det lite galopp dock på mitt initativ och behövde bara sätta mig ner i sadeln och säga galopp så tog han fattningen. Bara innan helgen flumma han omkring med slängtrav innan han kunde galoppera.

Han lyssnar mest på röst och säte, ju mer man försöker bromsa med tygeln desto fortare går det. Men så snart man säger pttroo och sitter ner saktar han av direkt. Gäller att tänka till och påminna sig hela tiden.

Kändes riktigt bra men sålkart blev vi oense om vägen hem. Han skulle in på infarten men jag ville rida runt. Helskotta heller och så gick han, svor en ramsa och jag vända tillbaka. 2 envisa tjockskallar är jätte bra kombo. Men jag vann till slut men lite i efterhand skulle jag nog lyssnat på Lugge. Han var redan sur, verkade rätt snurrig efter alla hästmöten. Men ut på vägen kom vi men hann inte långt innan han satte upp huvet och börja takta, de har han aldrig gjort tidigare. Galoppera på asfalt är Inte kul. Tittar bak och ser en cyklist. Som fullständigt skiter i att jag inte har kontroll över hästen. Jag hade hellre valt att få stopp på hästen vänt så han fick se vad de va. Nu hamna hon i någon slags dödvinkel så han såg hene knappt med ett skramlande ljud. Titta bak igen utan att fått stopp på honom så ligger hon precis snett bakom. Vill man bli sparkad eller vad är frågan om eftersom han förflyttat sig ut i vägen.

Till slut hejda han sig och hon cykla förbi.

PUUUUH. Alltså de kändes inte fullständigt kaos eftersom de gick ju inte särskult fort. Lugge är ju inte den som blir rädd men ibland spelar han lite på det för att komma undan å göra lite som han vill.

Hem kom vi iallafall.

Däremot blev de kaos inne i stallet. Pinturero och Nisse fick stå inne och vänta medan vi var ute och de tyckte Pinturero vad en god idé. Han gillar å stå inne. Värre med Nisse som numer kallas skrapan. Guuud va han är dryg. Minsta lilla man rör sig i stallet så står han å skrapar. Önska man gick omkring med en vattenslang så han fick sig en dusch varje gång. Inget annat hjälper och där står han å skrapar. Bandagen han har runt såret blir ett minne blott och han liknar mer en julgran runt benet. Så snart skiter jag i dessa bandage så får man försöka smörja.

Man kan ju inte tro de är något större fel på honom iallafall. Imorse körde han rodeo och travlopp inne i boxen. Skoj. Ja han får gå ute om dagarna för då håller han sig mer lugn.

Huvudsaken är att han håller sig frisk, han är feberfri, matglad och PIGG.

Snön har anlänt men den lär väl regna bort under em?

Jag märkte nyligen att jag vart väldigt kaxig innan. Klart 2 träningsdagar med Lugareño är väl ingenting. De va ett par veckor innan de va dags jag tänkte så.

Men shiiiit va nervös jag blev redan under fredagen. Ni förstår nog itne hur jobbigt det är för mig att verkligen bli så nervös. Ofta brukar jag kunna släppa det och tänka går de inte så går det inte. Men nu, nu kunde jag inte planera, jag fick inte min vanliga planeringstanke om hur de skulle se ut, tomt. Hjärnan va helt tom.

Lördagen var såklart värst, vi hade inte tid fören 15.00 och man hinner bli ännu värre. Pinturero och Lugareño fick gå ute en stund, så kul med spörregn och lera upp till knäna.

Gjorde iordning endel av boxarna och tog in grabbarna igen som var väldigt nöjda. Lugareño gjordes klar så for vi iväg. Lastningen dit gick hyggligt, tänkte inte tjafsa så värst utan backade transporten direkt mot stalldörren.

Ja å Annas vägbeskrivning dit vi skulle var ju inte riktigt rätt. Ett par km visa sig vara närmare en mil bort, så vi snurrade runt, sket i vad gpsn gorma om att VÄND OM VÄND OM. Till slut så fick vi tag på Anna, jaha sååå långt bort.

Ja då va de bara sätta fart.

Lasta ut en laddad Lugge som hade ingen plan att stå still och vänta i lugn å ro. Fullrulle. Fick sällskap av en 3årig PRE valack Buscado. Otroligt ståtlig kille. Nu när man sätter ihop dessa 2 hästar så va de riktigt laddat.

Men Lugareño höll sig i skinnet under hela passet trots en del bus från Buscados sida, ;) men de är bra dom vänjer sig och ändå lyssna på ryttaren. Så kände ändå väldigt väldigt bra. Min nervositet släpper så snart jag är igång och kan focusera på hästen så jag kände mig inte orolig att hoppa upp. Även fast Lugareño höll på å smälla av när dörrarna till ridhuset stängdes. Var ju ingen liten dörr heller.

Lugge jobbade på exemplariskt och sååå stolt över både honom å mig. Jag har kanske ridit honom 6-10ggr första gången iväg och dessutom inte ridit "seriöst" på flera flera år.

Jag har haft svårt för ridningen då man alltid blivit klassad som dålig på lektioner. Ridlärare har gormat åt en, slitit i benen att sitt såhär när man trodde ljumskarna skulle gå av. Korta tyglarna, så man hade hela hästen i famnen.

Eller en annan ridlärare som satte en i barngruppen för hon sett mig rida en kvart på en annan häst. Då under den lektionen fick man höra att jaha, har du tränat under sommaren?! Red väl inte annorlundare än vad jag brukar.

Självfötroende vart lite sissodär och man tappade suget och motivationen.

Dessutom när jag red travarstoet Femme som efter en stund bestämde att kasta av mig la jag mkt av ridningen på hyllan. De vart verkligen inte kul längre, bara ångestladdat och tråkigt. Nisse har jag dock alltid kunnat ridit ut på, vi har hittat på mkt grejer tillsammans. Han är en häst jag ändå litar på, han kan vara skit het springa på stället men han är sällan rädd eller tittig. Går fram överallt som en maskin typ. Lugge påminner väldigt mkt om Nisse, även fast de är ganska stor skillnad på gångarter så har de ändå piggheten, vilja och viktigtast, alla 4 hovarna på marken. Inget sparkande stegrande. Klart de kan komma något s kutt men de ska inte kännas som okontrollerbart.

Nåväl, tillbaka till träningen. Lugge skötte sig exemplariskt under hela passet,. Jobbade på hela 45minuter och kunde även hitta tempo och lugna ner sig. Blir lätt stressad och älgar på. Men blir till slut väldigt mjuk och följsam.

Avslutade passet med leende på läpparna. Tyvärr så hade Lugge tackat för sig, hans hjärna var slut och hade ingen plan på att kliva på släpet. Med alla 4 hovarna på rampen stod han där. Provade muta, dra in honom med linor bak, irritera honom med pisken på benen men inget hände. Rörde sig inte alls. Till slut fick vi daska på rumpan istället. Man vill verkligen inte gå så långt att behöva använda piskan. Nu spöade vi honom ju inte utan daskade till ett par gånger så kvickna han till ur sin mentalshutdown. Att vänta ut honom hade vi nog fått stått där i evigheter.

Tack Malin för hjälpen, hehe de behövdes en extra hand :D

Tog oss hem och bara in och kasta i sig lite mat medan grabbarna stod inne. Sedan var de bara å ta tag i stallet. Själv var man nog lika trött som hästen mentallt.

Blev klara straxt efter 20.00 så behöver jag säga att man var rätt mör i kroppen?

Igår va de dags för dag nr 2. Lugge sa att faaaaan IGEN? Jag är ju mega trött. Mkt lugnare på plats denna gång, även kompisen Buscado. Grabbarna verka gilla varandras sällskap.

Jag kunde hoppa upp ganska straxt och visst tänkte man om han tänker bråka så är det idag för nu är han trött.

Men min vackra svarta kämpade på tappert, inte en ända gång sura han ihop. Vi travade bommar för första gången och han tvekade inte en sekund. Såååååå jätte duktig.

Vi hade rena publiken som tyckte det var spännande att se Lugge igen. Ja, lite prestationsångest men jag är himla glad över Lugges uppförande. Jag slapp höra hur dålig min sits var, även beröm för min mjuka hand, ÄNTLIGEN.

Sadeln gjorde dock underverk med min sits som jag vet inte vart den bästa.

Nu är bara funderingarna om man ska bredda den lite till iallafall.

Lite bilder som SNÄLLA mamma fotade, måste förklara lite att ja ajg kan låta lite taskig mot min mamma och fota men hon är ofta väldigt dålig ;) Mobilen har hon ju hittat någelunda men systemkameran, njaaa. Men hon fick till några bra faktiskt. Dock får hon väldigt bra berömm över filmandet istället, där är hon bättre.

Fina Buscado med sin ryttare Regina. Har nog också bild på Malin och Buscado (om ni läser detta och vill se)    

Anna V och hennes gäng var ocksp med på lektion. Tyvärr var inte Azora med utan istället 2 fruktansvärt söta ponnysar. Alltid kul när vi ses och vart ett härligt gäng. Nu samlar vi ihop manskaet igen och sätter halta Anna i arbete ;) Peppra henne med vackra PRE hästar. Hon får helt enkelt rida från marken.

Lugge tyckte de va bättre att åka hem denna dag, och fick fundera en liten stund. Men de gälelr att INTE dra fram. Så snart jag släppte efter ja då gick han på. Haha lite rolig måste man ju vara.

Denna dag var vi hemma lite tidigare och kunde slappna av en längre stund. Men helgen gick himla fort.

Sårskadade Nisse mår ganska bra faktiskt. Oron har istället vart att hans temp vart lite låg. Så idag fick han faktiskt gå ut. De tyckte han va såååå kul. Travade runt av lycka. Ja å gris som han är va han ju såklart tvungen å rulla sig. Blir å duscha honom. Lugge tyckte de va spännande med nya kompisen i hagen mitt emot och snackat förtvivlat. Han får inga svar så han gav sig till slut och ställde sig intill sin polare Pinturero.

Nisse och Lugge ska få gå tillsammans så snart såret läkt ihop, tyvärr lär de dröja. Men då kanske de är såpass vana vid varandra att de inte blir en grej av det.

Vi hade riktigt otur med vädret så Nisse får nog komma in redan på em. Men han är nog nöjd bara han fått vara ute en stund.

Nähep, ta tag i dagen. Ha de fint :)