Nu är det full fart på hjärnverksamheten. Själv tycker jag också är ganska flitig. Förra veckan kom betes hästarna hem och Pinturero hämtades från Valskog. Grabbarna var nog rätt så nöjda att få sova på box igen.

Gamle Nisse har tyvärr fallit ur och jag hoppas de bara är något tillfälligt, Nisse är ju 21 år gammal men alltid vart i bra hull.

Själv är jag igång och tränar även mig själv. Latmasken så det är rätt stort men man vill också orka vara på hästryggen. Eftersom jag jobbade under sommaren så fick jag super bra kondition, vilket jag inte haft på flera flera år, kanske inte ens någonsin? Jag gick ungefär 1.5 mil 5 dagar i veckan i bra tempo, de ni. Dock när man sluta där så blev man lite bekväm, hur skulle man nu hinna motionera. Jo men nu hoppas jag att detta håller i sig.

Lugge longerades igår och avslutades med en promenad. Kanske har han gått å blivit lugn även att rida? Jag hoppas det iallafall.

Nu hoppas jag att mina planer går i lås. Kanske, bara kanske ska vi kunna ta hem några nya spanjorer och även kunna sälja fler ridhästar. Oftast har jag bara föl/unghästar hemma, men nu vill jag satsa lite större. Och jag hoppas också intresset därute att köpa finns. Läget här tycker jag ändå är bra.

2 valacker är inspanade så hör gärna av er om ni söker 4-5 åring, den ena är ett dressyrämne.

Inga bamsehästar, sådana kommer inte in på min gård för ska jag rida och träna så ska de hållas på lagom nivå ;)

Dock måste flera saker passa in. Antalet hästar får tyvärr inte gå så högt. Därför kommer vi ev ta tuffa beslut för några st. De har gjort sitt sista hem här och de har en tuff bakgrund, den ena är tyvärr till åldern, den andra är tuff i hanteringen och låter sig helst inte hanteras mer än vad hon tycker är bra.

Tacita sitter jag nu på min sista förhoppning, hon är en sån härlig häst å bara ha henne stå å gå här är inte rätt, hon har kvar att ge då hon inte är komplicerad att hålla på med. Hon är lagomt känslig, villig att arbeta men tyvärr kan känna av spatten. Dock ser hon ut att må utmärkt där hon går nu och ingen hälta syns.

Hon säljs till bra pris till absoluta rätta hemmet. Hon förtjänar de bästa.

Fröken Gul var de längesen jag nämde, hon börjar växa och få små jävulshorn, nej då. Hon ska förhoppningsvis snart kunna jobbas med. Tyvärr så sprack planen att skicka henne på inridning nästa vår hos Anna, om någon vet en riktigt toppen person härikring Arboga, Västmanland så hör av er. Gärna med kunskap av PRE hästar.

Nu ska jag fundera vidare. Håll tummarna nu.  

de är nog samma sak vid den här tiden på året, man grubblar hur man ska ha det mot hösten. När ena semestern börjar sluta den andra å man vart inkastad i verkligheten. Jag gillade verkligen mitt natt jobb och kände en viss frihet med att äntligen klara mig själv eller göra något på egen hand.
Hoppas innerligt på ett telefonsamtal om vidare jobb.

Jag är givetvis inte trött på hästarna, jag vill jobba extra för att kunna utveckla mitt hästeri. Dock är det endel frågetecken, egentligen måsten men att ta dom besluten är hemska och man vill inte men måste.
Som tidigare skrivet har vi alldeles för många sällskapshästar, vissa är krya men helt oridbara/hanterbara medan andra är gamla och skruttiga.
De är här på sitt sista hem i livet då de inte haft det jätte lätt, speciellt min ena.
Tacita håller vi också en tumme på ska hitta sig ett hem. Helst nu.
Vi räcker helt enkelt inte till. Jag vill satsa mer på min ridning och även aveln. Vi har inte råd med så många hästar som kostar en massa pengar och bara står å är söta. Men hur i hela friden ska man ta beslutet?

Efter att jag slutade jobba samlade sig allt göra som man dragit på. En utbyggnad på stallet håller på att ge vika (ej så skadar hästarna givetvis). Vi måste bygga gödselplatta. Stallet ska städas upp och Nu denna vecka ska hästarna in.
Man har förträngt allt. Till å med hovslagaren. Kollade almanackan igår och tänkte ja just ja. Jo men de är lugnt de ska nog gå. På kvällen kollar jag av med henne så de är rätt på tider å allt å de va det. Sen jävlar kom jag på att jag glömt plocka ut lugnande till Cubanita. Att åka in på samma dag är ingen ide för de har sällan medel hemma på Apoteket.
Mega suck. Vad man blir trött på sig själv.
Fick avboka och tur nog var hovslagaren riktigt bussig men kände mig verkligen som en skit.
På fredag gör vi ett nytt försök. Nu ska jag bara hinna med å göra klart stallet till hästarna planeras komma in.
Lösdriftarna bestämde sig idag för att de är färdig betat på den hagen och 2 bestämt sig för att gå igenom staketet. Tack å lov bara in till en annan hage och inte ut mot havre/vete åkrarna som omger hagen. Så nu ska stolp bytas och så får de gå tillbaka till vinterhagen. Hösten närmar sig.

Bild på vackra pepparkakan Sorpreza som växer så de knakar <3

Augusti vädret tyckte jag inlädde väldigt bra, fint väder men visst regnet kan inte hålla sig långt borta. Men sånt är livet. Bara att gilla läget.

Min sista jobbvecka är nu och det ska såklart bli tråkigt att sluta nu när man kommit in i arbetet och faktiskt gillar det. Dock ska de blir skönt att få ordning på hästarna igen och starta upp ridningen och träningen av Lugge. Jag kan ju alltid hoppas man får jobba vidare men just nu får man vänta och se.

Hästarna ska iallafall få komma hem/in i helgen. Pinturero hämtas från Valskog och grabbarna från betet, Lugge kommer bli överlycklig.

Förövrigt är det lugnt på det mesta förutom att man har att göra, man jobbar natt hem å sova och sedan ta hand om hästarna. Men inget gör mig så glad som hästarna, när man kommer hem och haft det riktigt svettigt. Trots att man bara är tidningsbud så är de Jäkligt petigt med att folk ska ha sina kära tidningar i tid. Men så när man kommer hem och ska släppa ut stona i hagen så gnäggar de alltid när man kommer. Alltså man blir verkligen glad, tid utan hästar skulle inte fungera i min värld. Även fast nya jobbet gjorde att man fick en nytädning i livet och en helt annan energi och driv så finns det inte på kartan att sluta med hästar. Fler som känner igen känslan?

Även fast nykomlingen Rödan drabbad av bland den värsta muggen jag vart med om så är de som de är. Hon är under behandling och förhoppningsvis ska vi kunna se resultat snart. hon sköter sig iallafall och har bara råkat fått mig en liten känga när hon tyckte att hon inte var beredd och gjorde en svhyst hoppsan!.

Inget långt inlägg denna gång heller och utan bilder, snart är vi igång med hästvardagen igen så då är det andra bullar. Ha de fint!