Många hästtjejer känner nog till läkarens blick när man talar om att man kört fullt ut trots sin "sjukdom". Kommentaren- å de här har du jobbar med?! Ja de allra flesta känner till detta.
Jag har nu vart sjuk i förkylning i 3 veckor och den har vart hemsk. I måndags fick jag nästan akut åka in till vårdcentralen då jag haft svår smärta i en av lungorna så jag har grinat illa i över en vecka. När läkaren prata om propp då vart jag lite skakis. Tur nog visade proverna inget konstigt men med den stora smärtan jag haft så kunde han konstatera lungsäcksinflamation. Bara så ni vet gör det förbannat ont. Var bara åka hem och sjukskriva sig från jobbet, jag ska tydligen vila! Hästarna tas i lugn å ro. Det är såklart bättre men inte bra och får tugga medicin.
Även mormor fick åka in till akuten för sin förkylning. Mamma har hostat lungorna ur sig nästan å kraxar runt. De tog hårt på oss denna gång.

Även hunden var in till veterinären förra veckan. Hon är troligtvis totalt blind, men pigg och glad och anpassat sig väl även fast det händer lite olyckor. Vi ska tillbaka för nogare undersökning men vi gör oss mentalt förberedda, bara vänta och se hur lång tid vi har kvar med våran hund. Men inte flera år som någon tidigare kommenterade. Hon är inte blind pga ålderdom utan av något annat, nervsjukdom eller liknande. Det är inte bara att ha en blind hund, hon måste själv må bra.

Förövrigt så är de fullt upp. Jag hinner knappt med att tänka. Man ska vara på 20 ställen samtidigt. Hästarna ska ha sitt, man pendlar till grannstaden, dels för kärleken och också där man jobbar natt.
Det är en av sakerna jag tagit beslutet att minska hästantalet återigen. 11st är för många. Guldkornen är såklart kvar. Vi betäcker 2 ston i år men de kommande fölen ska sälja, så den som är ute efter fux får hojta. Vi planerar att 4 ska bort. Därför har man fortfarande chans att köpa ett par fina ston till bra pris, för mig är hemmet viktigast.
Nabrisas + Pinturero föl är till salu, hoppas såklart på friskt föl i maj.
Bild: de gula i stallet ??

 Jo lilla Fröken Gul, som ser ut som en ponny. PREn gud glömde ;) Nej så illa är det inte. Hon har imponerat stort. Jag kädne att de här kommer bli en utmaning med en 3åring som gjort vad hon velat ute i lösdriften under några år. MEdan tanterna som är mest hanterade är mest odrägliga. Nä Guapita imponerar, kanske blir hon kvar? Temperamentet är vad jag länge sökt. Hon håller sig ofta lugn, står snällt inne i sin box medan vännerna går ut. Står stilla i stallgången medan vi pysslar lite. Hon är helt klart redo att bli ridhäst. Men kommer få ta de lugnt då hon ser inte riktigt färdig ut, ponny hästen    Ska försöka fota henne ska ni få se.

Sedan en annan fundering, jag har klarat mig bra länge med sjuka djur och behövt tagit bort dom, även pga ålderdom. Detta år är bra tufft. Min 9åriga schäfer har förändrats sig och de känns som de går fort. Jag har ignoretat problemet länge nu, MEN de känns inte som de håller längre. Men på ett sätt vill man inte ge upp. Velar fram och tillbaka. Hennes syn och luktsinne är kraftig försämrat, flera gånger har hon sprungit in i folk, och gjort en hoppsan var du där. Hon är ändå pigg och glad och verkar inte må dåligt. MEN en annan gör det, ska man behöva stänga henne på nedervåningen bara för man inte vill hon ska rasa ner i trappan? Som tyvärr hänt flera gånger.

Lyssna på magkänslan, men ändå. Vel, vel... Ibland vill man att någon annan ska hoppa in och säga, nu gör vi såhär.

Jag och min hund Jezzie!

Nu ska vi väl ta upp nå roligt. Ja nåväl vi har inget jätte stort på g, lite hemligheter har man alltid på g men de får tas senare. Fullt ös att planera inridningar, Gul är det dags för. Ska bli fruktansvärt spännande. Lugge och jag måste komma igång. Dock önskar jag mig miljon och lämna honom på tillridning och få hem en välriden häst. Vi har det kämpigt tillsammans och nu har han vilat för länge och man blir gråhårig på hans hyss.

Pinturero börjar få ston, har äntligen fått bra bilder på honom nu så marknadsföreningen går allt bättre. Men fått insett att hernn är bra fet. OJ.. Fölen han får är inte fy skam, super nöjd.

För er som tror Frosten är röd så kan ni glömma det. Han har schysta svarta brillor nu och gul under sin lurviga vinterpäls. Visst, risk att han blir gulbrun finns, antar jag. Stört cool liten kille som redan nu är fisförnäm. Men underlaget nu är fruktansvärt. Bläää- Ge oss vår. Torrt och massa gräs.

Nä jag hade ett långt förberett blogginlägg men som vanligt tappar jag tråden. För mkt snor i hjärnan. Denna vecka har jag fått vart hemma å sjuk. Jäkligt roligt. Dessutom min hjälpreda sjuk, kan ju tänka er hur vi hostar ikapp i stallet. Kul.

Nä nu ska jag försöka klura ut nå smart. Ha de fint alla därute.

Många kanskke nu undrar vad händer hemma hos Sara på Yeguada SK. Nja, sedvanlig utrensning kanske? Nej då, de är tyvärr lite nyare tider, mycket sker i livet och för att kunna sköta sig själv och saker runt i kring sig måste man ta tag i det. Och nej jag är inte gravid, och kommer inte planera att bli det på ett tag heller.

Har nu 3 ston till salu, Guapita, Sorpreza och Cubanita. Många kanske då tror jag säljer av alla, nej då det är ingen fara. Mina guldkorn är kvar, å vem vet kanske de dyker upp någon ny. Guapita har jag valt bort nyligen då jag tror hon kommer behöva mer tid än det jag kommer hinna med, hon var egentligen tanken min mor skulle ta över men där vet jag tid/kunskap inte finns. Därav valet. Tugnt men ja.

Jag hoppas själv ta tag i ridningen, jag å Lugge måste komma igång, äntligen är det ljusare ute och man känner sig lite piggare, förtom nu då jag är dyngförskyld.

Froztie har äntligen fått gått ute hela dagarna, vart orolig för vädret men nu får de vara ute. Skönt även fast jag kunnat önska bättre underlag i hagarna men är man aldrig nöjd egentligen?

Lösdriften är nu ett minne blott. De 3 där ute bestämde sig för att de skulle ut på äventyr. De har vart bestämt (inte av mig) att de skulle komma in. Men 2 st kallblod som gått på lösdrift hela sina liv komma in på box bådar inte bra. Väntar mig tuff tid framöver med olika beslut. Så nu är stallet fullt, jag som önskat mig mer att göra? Mocka skit hela dagarna efter slit på natt jobb är väl kul? Hade mer än gärna fler av hästarna kunnat gått på lösdrift. Men pga markbrist har de inte gått.

Nya tider väntar tyvärr, både sorg men också lättnad.

Nu rycker vi tag i oss själva. Kämpa på! Hej hopp!