Fredagens bravader slutade väl trots allt. Alltid många som väl läsa ens missöden, förstår inte riktigt. Men men, påt igen bara.

Helgen var det helt okej, bra väder förutom massa blåst istället men vart helt kravlöst. Passade på att ta en extra vård på lösdriftarna. Inte populärt tyckte Alvstjärnan som inte ville någon skulle lämna hagen. Freja tyckte de va hel mysigt att få sig lite pälsvård. När hon snart fick komma ut igen så la hon sig pladask, alltid så roligt. Sedan kunde jag inte låta bli att plocka ur Fröken Gul (hennes riktigta namn Guapita), hon var ytterst skeptiskt när jag släpade rnut på henne i hagen men utanför följde hon snällt med, även hon fick sig en pälsvård och stod så stilla.

Kunde inte låta bli att busa lite med dom innan så här är dom bilderna:

Vart bara på Gulan och Tacita <3

Gulan var nära att bli såld men vi blev helt enkelt inte överens så nu har jag bestämt att annonserna ska väck och Gulan får alltså stanna. Ska bli spännande att de ska bli av denna söta fröken.

Sedan kunde jag inte låta bli att jaga runt på Nisse och Lugge:

Idag var veterinären här. Stona fick sin vaccinspruta och så fick grabbarna tänderna kollade. Pinturero tog vi lugnande på, han har ju vart lite skeptisk så kändes lika bra å känsliga killen behövde inte alls mycket innan han somna gott. Inget konstigt hittades, lite vassa kanter som slipades ner.

Lugareño stod som han också fick lugnande men han var snäll utan så han fick en guldstjärna av veterinären.

På fredag är kommer hovslagaren, helt gäng ska tas så blir ett jäkla pådrag. Alltid bökigt när lösdriftarna ska in på stall. Men de ska nog ordna sig.

Å fölkameran är nu uppe, bara hoppas att allt fungerar till de är dags. Behöver inte oroa mig att de är snart utan kan nog vänta. De båda har fyllt juver men inte jätte stora. Nabrisa går väl över och fölar väl samtidigt som Cubanita, med mitt flyt.

Mitt nya sto ska snart lastas, lite mer än en vecka kvar, så väldigt spännande :D Å på lördag vankas det träning igen. Hoppas Lugges sår på benet inte blir värre.
Ha de fint

jag tror allt som gått fel, gick fel. Å dagen är inte ens slut än, hur ska resten gå?
Jag gör som vanligt, låter grabbarna stå inne och få äta lite hö. Släpper ut stona och gör sedan iordning Lugge för en ridtur. So far so good!
Lugge känns sådär, inte lika bra som i tisdags då vi hade årets bästa ridtur shit va bra de kändes.
Han gör super fina galoppfattningar och orkar nu hålla galoppen. Vilken känsla. Men traven kändes springig och stel. Efter galoppen kändes han super fin även i traven så avslutade passet nöjda P glada.
Fick mumsa lite gräs innan vi gick in. Alla grabbarna fick lite godis.
Så skulle dom såklart, jag måste alltid ta Pinturero först för jag måste gå igenom Lugges å nisses hage för å komma in i hans.
Pinturero visade tydligt att de hade han ingen lust med. Oftast brukar man bara säga åt honom att skärpa till sig så är de bra sen.
Inte denna gång, får på grimman precis när den kommer vid nosen kastar han sig in i ett hörn. Höll på ett tag men kände att tålamodet börja ge sig och skulle då inte vara till någons fördel.
I all frustration tog jag Nisse och Lugge å gick ut. Hur jag sedan skulle få ut Pinturero visar jag skulle bli ett stort bekymmer.
Hinner knappt fram till grinden så börjar både Nisse å Lugge fjanta. Jo då står grannen vid sidan av å grejar med något. De va döäckligt men släpa in 2 ovilliga hästar i hagen å så snart de såg att de va grannen, jaha men då va de lugnt.
Pinturero fick stå inne, han bryr sig väl inte men man vet ju aldrig, han tyckte väl att han vann för att han fick stå inne och jag tyckte jag vann för han hade sin mat ute.

Bad morfar att hjälpa mig att hålla i Nisse och Lugge när de gått ett par timmar så kunde jag gå förbi med Pinturero.
Han hade dock ingen plan att vara hjälpsam, han kunde gå efter snällt men så snart grimman syntes så var de samma sak.
Där kände jag mig istället väldigt stressad, morfar står med 2 godisgrisar som ser på honom som mensande fruntimmer på en chokladfontän.
Jag fick lirka med en grimma runt halsen så han kände att han satt fast. Då var det inga problem, på med vanliga grimman och började gå ut.
Hinner en bit ut och ser helvete morfar tappar Nisse och jag har ju lämnat grinden öppen för att lätt å smidigt komma in. Jodå, det upptäcker Nisse och pyser ut.
Faaaaaaaan, vilken även Pinturero ser som blir väldigt exalterad. Snällt som han är hängde han ändå med snällt in i sin box medan jag fick leta Nisse. Han är en luring och man vet aldrig vart han kan få för sig att ta vägen. Tack å lov inte så långt utan mitt på gräsmattan. Puh.
Bara fånga honom igen. Så fick vi göra om planen, bara ta in Nisse å Lugge å sen ta ut Pinturero.
Nu är de ute igen, som de ska.
Å så mitt i smeten när man ska fylla på vatten så går skiten sönder, flera gånger. Snacka om man blir vansinnig, plus att vattnet i brunnen börjar ta slut. Ge oss regn.
Nu har vi vatten i stallbrunnen så hästarna har iallafall.

Bra saker nu då. Igår var jag över till Anna för att hälsa på Azora som hamnat där på utbildning. Hon har haft lite hyss för sig så de tog hjälp av Anna, myyyycket klokt. Hur hon sedan sitter kvar när hästen kastar sig fram, sedan tvärnitar och svänger. Helt otroligt.
MEN jäklar va snygga dom var igår och vilka framsteg bara på 1,5 vecka. Azora fick massa beröm över hur lättlärd och härlig hon är att ridas på. Såklart det är ju en Nabrisa avkomma, dom är så bra. Med endel humör då såklart.
Laddar upp fler bilder en annan gång men dessa får ni se, azora och Anna
Sedan ficka stund med minigrisen Märta ?

De är sällan lugnt här borta i Hamre. Igår kändes det som de var full storm så grabbarna fick vara inne till deras stora lycka. Stona fick gå ute då de är mer otåliga och inte alls sugna på att stå inne för länge.

Sophie och Silje kom förbi på fm och vi planerade för bakning, eller ja dom gjorde. Ja dreglade bara i tanken på äta kaka med choklad i. Mums.

Mamma drar iväg till mormor för att shoppa lite i hennes skåp, bra med mormor som har grejer. Kommer tillbaka helt hystersik. Skit tänkte jag nu är nån häst ute å springer, man hörde inte alls vad hon sa i hysterin. Till slut fatta jag, foderringen hade tagit blåsten i akt och dragit sin kos. Åt vilket håll stack han åt då? Ni kan tänka er våra resonemang om att fånga en jäkla foderring?

Däråt och pekade bort mot åkern. SKit, den har korsat en landsväg, bort mot en ännu större väg, med riktigt otur far iväg mot järnvägen, eller ut på motortrafikleden.

SNodde syrrans bil och stack iväg. Woho den har fastnat i ett dike ungefär en km ifrån hagen som den rymt ifrån.

Så är det bara att dra den hemåt igen. Vilken pärs då den fladdrar ständigt i vinden. Till slut blev den inlåst på logen och där får den vara ett tag framöver.

I lördags var det lektionsdags igen. Tyvärr var jag lite oförbered då jag inte ridit alls under veckan, visserligen har vi jobbat men vid hand. Jag har inte alls vart kompis med blåsten och hatar verkligen när de blåser.

Lugge gjordes iordning och lastades i ett naffs, fuskar fortfarande med att parkera transporten vid dörrarna just så vi vet att vi kommer iväg.

Nu behövs bara kom igen så kliver han på ett 10seks funderare. Nu hade fotografen (mamma) fått order om att ta fler bilder, hon hade vägrat då hon tyckte jag vart för gnällig på henne. Jag skulle j uha fin bilder bara, vilket hon uppfatta som ståstillåsefinutbilder. Lyckligtvis fota hon mer denna gång. Vilket jag tackar för, tråkiga istället var vädret, grådisigt, urk. Tur nog regna det inte eller blåste vilket hade vart värst.

Lugge är ju en häst jag tror dom allra flesta vill rida. Bra med energi, varken svår eller besvärlig men fortfarande känslig och kräver sin ryttare. Gör du rätt, gör han rätt, inget fuskande.

Slet för att ha min sits rätt. Nu var den dock bättre än sist, fy sjutton så jag satt illa men dra upp hålen i stigbyglarna gjorde en hel del. Lugge var heller inte lika sur då som förra gången, en gång drog han i bromsen men kom lika snabbt igågn igen. Han blir trött men inte alls lika trött som tidigare.

Jag trodde själv att aaha jag har fått bättre flås med, inget ont i varken ben eller nånstans, jo tjena. Några timmar senare fick jag knappra värktabletter, även nu sitter jag med smärtsamma ljumskar. MEN nöjd ändå.

Klart att när man ser bilderna så vill man sitta å räta till den där konstiga människan som sitter alldeles för mkt i framvikt. Varför fattar hon inget. Nåväl, jag vet oftast om mina problem, men ibland går de ur lika fort som de går in. Helt hopplöst.

Byt sittben är standard ord, fortfarande så märker jag ingenting.

Även denna gång tränade vi mer galopp. Inte en lätt match i ena varvet men fick till en super fin galopp, man sitter ju som en gud när han galopperar, shit. Andra varvet var mycket lättare å han jobbar på så fint.

Den som tränar mest är iallafall jag, Lugge är ju så duktig.

Vi jobbar på vidare. En mycket nöjd häst traskade snällt in i släpet på väg hem.

Såhär såg vi ut, när hästen såg fin ut såg puckot på ryggen ut som en skit, haha. Nej jag ser inte ner på mig själv heller, jag är stolt över mig själv som efter 6 års frånvarande med lite seriösare ridning. Jag blir aldrig ett proffs men jag har goda kvalitér också i min ridning ;)

Väl hemma så möttes jag av stans suraste hingst. Han har blivit alldeles för bortskämd den lilla rackarn. Vi skulle vara kvicka att kasta ut dom i sina hagar i det fina vädret som var. Jo tjena, Pinturero snosar på mig och stor tigger efter godis som han fått när vi kom hem sist från träning. Precis när jag ska dra på han grimman FLYYYYYYGER han iväg bakåt å vänder å ställer sig åt ena hållet. FÖR i hela friden pysslar du med, gormar man på honom. Sedan kan han komma traskande när man skällt ut honom en bra stund.  Givetvis fick jag en härlig smäll av kedjans hake på foten, blåååååååå och haltade ut med Pinturero strosande i släptåg, precis som ingenting har hänt.

Sådana mornar har man haft titt som tätt, lite lätt överskottsenergi och för lite godis (enligt honom). Mormor o morfar skämmer bort honom alldeles för mkt med både morötter och socker. Visserligen inte bara Pinturero, resten av skocken får sin skörd av godis. De har påsk varje dag året runt.

I veckan alternativ nästa så kommer jag åka till Anna igen, Dock utan häst den gången då Azora anlänt till bootcamp. Hon har haft lite extra bus för sig så blir de lite extra tränign. Klart man måste passa på att hälsa på medan hon är i närheten. Hoppas såklart kunna ta mig till Karlstad någon gång också :D

Nu är det skönt med måndag, lugn å ro. Har jag tur slipper lösdriftarna ha hö och klarar sig till imorgon. I helgen är de också besök på g, Pinturero ska få besök både lördag och söndag. Hoppas han visar sin braiga sida, inte hyss sidan. MEn de är tur han gör sina hyss med glimten i ögat å ber om ursäkt när han vet att han betätt sig tokigt. Inte alla karlar som gör det   

trots härligt väder känner jag mig inte alls redo att ge upp långkalsongerna eller mössan.
Såklart kommer det en iskall vind å då fryser man ju på sig om man inte är rätt klädd.
Bilen och transporten har dock fått sommarkläder på sig så nu får vintern hålla sig borta.

Påsk helgen for förbi men skönt att den är över. Vart dålig stämning till å från så nu kan man äntligen vara själv å greja å dona.
Kom visst fram mitt nya inköp, även fast jag inte vart särskilt hemlig så blev de en iallafall med rött ansikte, gissa vem ?
Nya pärlan är ett rött sto, äldre dam som jag hoppas ger mig fina föl. Transporten är sen så hon anländer inte fören i maj. I samband med fölning, jätte praktiskt och vet inte hur jag ska lösa det.

På lördag är det tränar dags igen. Nu är man verkligen på g. Undrar hur många som tror att de håller i sig. Faktiskt förvånad själv. Men hoppas motivationen håller i sig, så länge man inte åker av å blir rädd.
Lugge hade dock en mkt konstig dag i torsdags, mötte 2 st ryttare från grannstallet, mye märkligt men gick förbi dom utan problem. Traskade längre på denna gång och de var inget särskilt. Men så skulle vi vända hem, nehedu tyckte Lugge. Titt som tätt stanna han, började bli nervös osv. Jätte konstig, såg spöken som han inte tänkte gå förbi. Givetvis fick han syn på andra hästar i en hage å dom skulle man gnägga på han blev så ensam. Knas.
Hem kom vi men trots skritt var han dyblöt i svett, såklart blev man oroad.

Fredags höll jag mig på banan istället. Där jobbade han på som vanligt.
Å idag blev de longering, galopp från skritt var nya utmaningen, inga problem.

Pinturero fick jobba lite på linan även han, fast i fredags. Pigg som en mört for han runt och skulle stila. Träna trick och ja, han är mattes goaste pärla ?

Sommartid har börjat men våren har tappat sitt fäste. Fy sjutton vilket ruggväder med envist mycket regn och bottenlöst. Allt är i lera och fundera på att ta sig inte med hö och traktor till lösdriftarna känns nu omöjligt. Nu har vi rediga fordon så de löser sig oftast men iallafall. De andra hästarna fodras nu istället utan fritillgång. Även fast jag vill att Cubanita och Nabrisa har fritt så är dom såpass småätare att de blir mer förstört än att dom äter upp. Packar istället massor med hö.

De är fullfart med träning och efter vintervilan va det dags igen att åka med Lugareño till Anna. Ganska peppad, lite nervös men de hör till. Kvällen innan hade dock börjat mindre bra. Lugge som man vet är van vid vatten och spola/duscha trodde vi inte skulle bli några problem. Jo tjena. Chansar med att spola själv varav han tvärvägrar gå med på den idén, kastar sig åt sidan men eftersom man håller de spolande vattnet i den ena handen, hästen i den andra plus grimskaft runt handen (MYCKET DUMT), men får tacka handskarna som gör att han glider ur näven.

Min spontana tanke var JAHAPP stor suckandes medan man såg hästen försvinna bakom stallknuten i full fart.

Stänger av vattnet till slangen som legat och spolat. Tittar in i stallet å hojtar till morsan att hästen stack ju, så hon kastar in Nisse i sin box. Konstigt nog har jag inte drabbas av panik. Min känsla var äsch, han springer inte iväg någonstans. Hans första rymning kan man tänka att han tar saker i egna fötter. Men nä. Jag går ganska straxt för att kika vart han tagit vägen i mörkret. Jo då där står han, snopet. När han ser att jag sett honom så rör han sig lite framåt. Iallafall mot mig och inte bort. Känner att det är ingen idé att gå efter för då kommer han ändå gå undan. Efter en stunds trasslande och precis innan mamma kommer ut med lockbete så hade han närmat sig stalldörrarna pch jag kunde fånga honom. Jag drabbas ofta av lite lätt panik när någon är på rymmen, speciellt om dom är fler. Nu var känslan lugn, stona var inne i sina boxar, Pinturero var förstås ute ännu men syns inte alls så lätt. Tur nog heller ingen trafik eller massa gräs. Maten inne lockade mycket mer.

Han slapp dock inte duschningen, han kunde denna gång spolas av lugnt med hjälpreda.

Tiden hos Anna var 10.00 och de var bara masa sig upp. Tyckte allt jag var i tid men sen nää jävla klockjävel å springa iväg. På en kvart fick jag göra iordning Lugge med att borsta och dra på lindorna. Nu var han rätt ren då han fått sin borstning kvällen innan (å dusch).

Fick fundera en stund på lastningen men lite smackning så jaja får väl gå på då. Lite bitter i släpet på väg men lugnade sig straxt.

Väl framme klev både han å jag ut med ganska gott självförtroende. Jag kände mig mycket säkrare. På nå vis är det lite lättare i en paddock, man har kontroll på vad som händer runt en, medan i ridhus kan de ju smälla till närsomhelst.

Men så också lugnare på Lugges rygg. Longerade lite före innan jag satt upp. Beröm för att han fått mycket fin trav.

Satte upp och vi kunde arbete. Han har en sån monster trav och för mig som redan innan har svårt med sistsen så kändes det nästan hopplöst att sitta stilla.

Lite övningar och sedan var de dags för galoppen, sist vi tränade longerades vi runt i galopp å man hör fortfarande Annas rop HÅÅÅLL I DEJ medan Lugge busa runt.

Nu behövde jag bara tänka galopp så förvandlades han till en sur gammal ponny. De är inte första gången men bara av att skänkla ytterslite slår han på bromsen. Och sitte som en liten unge på en sur ponny som vägrar gå fram. MEN inte ge upp. Även fast vi inte fortsatte med galoppen så skulle han ju framåt. Mina ben säger jag bara men JAG vann. Han vill gärna göra lite som han själv vill och man blir lite passiv. Bytte varv och fortsatte, samma där surskalle ville Inte men så efter ett hörn hitta han gnistan och Anna hojtar GALOPP NU. Happ bara meter efter han stog still och sura så tog han en jätte fin galopp.

Åter igen, vi vann. Nu har jag fått lite schysta stalltips, och ska nu låta honom göra lite som han vill. Små saker som man inte riktigt tänkt på.

Min fotograf satt på latsidan denna gång. Några bilder men inte alls de som man önskat men men. Man får vara glad för de lilla. Min mor får igen tiden som man inte fick när man inte hade Ponny. Tar igen den tiden nu, bara 26år gammal, haha.

Åkte hem super nöjd. Hoppas kunna åka på träning iallafall varannan vecka. Se om de blir något av mig å Lugge.

Lördagens bildskörd:

Och så bilder Anna tog:

Lite snygga iallafall :D

nja ibland går de ju inte som man tänkt sig. Magkänslan sa en sak och visa sig ha rätt. Typiskt; men nu blir det lite annat istället.
Massor av hästar dyker upp å ska säljas dessutom väldigt färgglada så är det någon som söker hojta. Finns billiga och dyra, mest unga.
Jag jobbar inte som förmedlare. Tjänar alldeles för lite hehe, men jag tipsar gärna om de hästar som finns. Också från de personer jag själv köpt häst av och är mkt nöjd.
Vad jag tjänar på detta då, jag kan ju alltid hoppas man lägger in ett gott ord för när jag själv sedan söker häst brukar man få bra hjälp.

Nåväl att köpa/sälja häst är sällan lätt. Den senaste Picarona som såldes till Boden kommer bra överens med sin nya matte. Så roligt att höra att de matchar varandra och en sådan häst hon velat ha.
Därför känns det mkt lättare att sälja, jag och Picarona var ju inte jätte bästisar. Kunde gå bra ibland men lite för ofta så gick vi inte ihop å de va nog ömsesidigt.

På lördag är de tränar dags efter vintervilan. Jag å Lugge kör väl på, från ena veckan då han konstra mkt till fullt ös framåt. Som å rida travare. Bara gas. Dessutom har han fattat galoppen så nu är det nästan bara den som gäller. Red idag 10 min på banan men den var så blöt efter helgens vinter comeback så red jag ut. Han kändes trött men ändå skulle han trava. Spring spring i benen. Trava en sträcka men så kom galoppen. Nja, bromsen fungerade sådär å nästan man önska man hade säkerhetsbälte på sig. Nu stanna han straxt efter när man fick ta i lite extra. Hoppsan då tyckte Lugge som hellre ville fortsätta trava.

När passet var klart med Lugge titta jag på Pinturero å han såg så hoppfull ut. Nu var de nog inte för träning utan Lugge brukar alltid få belöning å då får alla belöning för man kan ju inte bara ge en godis.
Nu fick han bara ut å träna lite spanskskritt, de tar sig måste jag säga. Inte jätte lätt eftersom han inte får godis å då surar han ihop. Men har man godis så gör han inget annat än å tigger.

Ja nä, slut för denna gång. Uppdatering vidare kanske kommer.
Helgens vinter (ogillar)

Man vänjer sig nog aldrig när någon häst åker och varenda än lämnar ett sådant tomrum.
Denna vecka började riktigt rörigt. Förra avslutade lika så varför inte fortsätta. Hela vintern har vart rätt stillsam men nu rör det på sig hejvilt. Vilket är roligt såklart.

I måndags besiktades Picarona. Otroligt nöjd över hur hon var och verkligen lyhörd trots att hon inte är van. Longeringen gick utmärkt i ena varvet, andra förstod hon inte lika bra även fast hon försökte, å då är hon kanske longerad ett par gånger innan.
De blev lite frågetäcken och allt blev lite osäkert men så kom vi överens och transport bokades.
Så idag var de dags för Picarona att åka. Kl 08.00 skulle grens vara här.
Tur nog kunde transportören backa lastbilen intill portarna så hon inte kunde smita på sidan. Då gick de supert lätt och hon klev rakt på. Så skönt.
De kändes så sorgligt när hon åkte. Inte att jag ångrar försäljningen men hon har hängt med så länge, 6år fick vi tillsammans och 3 föl har man fått sett. Nu kommer hon få massa kärlek och pyssel som hon alldeles säkert kommer att uppskatta.
Hon ska åka heeeela vägen upp till Boden, tur vinterpälsen är kvar för dom har nog fortfarande vinter.

Mejl och telefon går varmt. Får se vad denna vår leder till. Kanske inte några hästar kvar snart? Nä nu får jag nog sluta sälja och köpa lite istället.
Pinturero får nog jobba endel i sommar, några sto ägare har hört av sig.
Min vackra lilla hingst.

Jag å Lugge kämpar på. Båda lite smått vinterfeta så flåset är inte där de borde vara. Men igår körde vi på. Första galoppen på banan till å med. (För mig alltså). Vi har haft lite problem att förstå signaler men igår tog han den alldeles själv å de va bara låta han galoppera.
Red även ut straxt därefter istället och blev visst lite galopp där med. Fast med inslag av bus.

Oj så jag längtar till fölsäsongen. Små bebisar. Nu när de börjar bli så tomt är man snabb som attan i stallet.
Se vad man hittar på.
Ha de fint alla !

När dagen börjar helt okej sedan när de blir helvändning så blir man lite trött. Först började med en härlig uteritt på Lugareno. Han var lagom pigg och vi travade en lång sträcka å sån fin trav, alldeles lagom. Blev inte jätte lång runda eftersom hovslagaren skulle komma under fm. Vände vid vanliga korset men lugge stannar och spanar in mot den andra vägen. Hör något komma närmare, vad kan de vara?! Visa sig att de var en annan ryttare som var ute på tur, men jag hann vända innan de möjligt fick syn på oss. Den hästen trodde nog att vi var vilda djur för dens frustning ekade genom skogen. Vilket gjorde Lugge lite uppjagad men inte mer en att han såg sig omkring.

Fortsatte skritta hemåt och vågade på lite trav. En liiiite för pigg Lugge kunde inte låta bli att ta in galoppen, helt på egen begäran. I padock har han vart jätte svår att få till i galopp men nu jäklar. Vågade inte riktigt för länge då han har lite lätt för att hitta på bus. Dessutom inte ridit ut så många gånger under våren.

Väl hemma igen fick grabbarna gå ut i hagen medan stona fick stå inne. Hann med och sitta en stund i solen. Sedan anlände hovis. Picarona var först ut och hon gillade inte alls idén med hovslagare. Vissa dagar kan hon ta mkt med ro, andra är alla jätte hemska skogstroll som ska äta upp henne, denna dag var en sån. Ja fram lyckades vi ta iallafall. Bak behövdes inte då hon hållt dom nere själv. MEN hon fick allt ta i med verktången, ingen fel på hovkvalitén.

Sedan var de Nabrisas tur. Hon brukar vara ganska snäll så hon stod lugnt. Tackade sedan hovslagaren och hon begav sig iväg och jag slängde ut stona i sin hage.

In för att ta KAFFE, givetvis hade grabbarna druckit upp sitt vatten så kaffet fick vänta. Frukosten fick istället bli mat för klockan hade gått över 12 slaget. Lite trött satte man ser ner och tog en paus. Tog ingen lång stund innan mormor kommer och säger att Nabrisa ligger ner i hagen. Helt på sidan. Vilket i mina erfarenheter aldrig är bra. Möjligt när de sover men inte när hon precis kommit ut. Kasta på mig kläderna och nästan sprang ut.

Där såg man henne ligga. Hjärtat stanna och såg precis ut som hon var död. Helt stilla på sidan låg hon. Efter halvavägen vissla jag och ropa så rörde hon sig iallafall. Tog en lättnande suck. Dock låg hon kvar men mer på magen och inte helt på sidan. Gick in i hagen och fick se att hon va dyblött i svett. Kollade så ingen var påväg ut. Hon har 2 månader kvar till beräknad fölning, exakt. SÅ man var hyper nervös. Fick henne på benen efter en hel del knuffande å smackande. Hon reser sig och straxt därefter lägger hon en bajs. På väg att lägga sig ner igen men ångrar sig. Står sedan still, lerig och fin. Kände mig lite lugnare men för att vara på säkra sidan fick stona komma in igen och jag gick in för att ringa veterinären som kom 1.5senare

Kände och hon hade lite högpuls och kunde höra tarmljud också. Fölet kollades också, som övade sumba därinne. Har tyckt de va så stilla men nu var de fullrulle. Å när veterinären kände så åkte den runt. Så den var gott å väl vid liv. PUH vilken lättnad. Då kunde man utesluta att hon var på väg att kasta.

Hon fick sond för säkerhetsskull. Vilket INTE var populärt. Nabrisa är ofta jätte snäll men inte om du rör munnen, har flugspray eller vatten, då förvandlas hon till en häxa. En elak sådan. Brems på som funkade effektivt.

Sedan var de bara promenera. Lösskit kom ut. Fick order om att promenera och INGEN mat fören i natt.

Nabrisa hade vid detta laget vaknat till liv och kände sig så mkt bättre så var håller dessa människor på med, ingen mat. Skam på torra land.

När veterinären sedan åkte så var de bara mocka och försöka få ut allt ätbart. Jo istället så knaprar hon på väggen. SUCK.

Sedan var de dags för promenader. Ja försök hänga med en dam som både är sur, hungrig och inte ett dugg sugen på att lämna kompisarna. Men de gick. Vart ett par vändor innan vi gjorde kväll.

Vid nattningen så hade hon lagt 2 bajshögar och snacka om lättnad. Imorse vad hon vid gott mot igen.

Dock höll hon ett vakande öga så man inte hitta på nå konstigt.

Tog sedan en kortare promenad med Lugge, bytte sedan och longerade Pinturero som lärt sig att varva ner. Dock får man ta de försiktigt med ordet "bra", då tvärnitar han å kommer nästan springande mot en för en godis. Knasboll.- Tränar lite spanskskritt, plocka upp saker. Inte jätte lätt och jag har svårt att lära ut när jag inte har en aning om vad jag pysslar med. Önska man kunde lära honom lite trick, han är ju otroligt ambitiös.

Andra nyheter som jag inte tror jag kläckt ur mig än är att Picarona är numer tingad. De gick ganska fort. Och de kommer kännas ganska sorgligt när hon åker. Hon lämnar såååå himla fina föl. Men hon är ju väldigt speciellt och behöver nog någon som vill träna lite. Får se om hon blir ridhäst framöver.

Så på måndag är det veterinärbesiktning och går allt som de ska så flyttar hon ganska straxt därefter. Blir lååååång resa och bli norrlänning. Håller alla tummar och tår.