Trots ihållande skrapande när man vistas i stallet så är det skönt att Nisse äntligen verkar må bra.
Såret ser ju jätte äckligt ut men man känner sig van nu för tiden så man blir inte äcklad längre.
Tråkiga är att han förvandlas till en vildhäst så snart man ska försöka fixa till bandaget. Sparkas å slåss. När inte det funkar kör han vibrationer. Suck, avskyr å bremsa men det är de ända som fungerar. Fick byta bandage igår å jag tyckte jag vara smart men ptts de hade såklart glidit ner men de sitter över såret fortfarande.
Nisse sköter sig trots allt och kan skönt nog stå inne själv. Är just när Pinturero och Lugareno går ut som han stampar å har sig men lugnar sig igen.

Lugareno fick sej en chock när han skulle in i boxen när han fick syn på sin nya boxgranne. TIGER!!!! Och springer ut ur sin box igen. Haha vilket pucko. Tog ett tag innan han smög in i boxen igen. Nu äntligen går han oberört in i boxen och hälsa på sin kompis.
Pinturero var i sin egna planet och upptäckte inget fören jag locka honom så han åtminstone vred på huvudet. Ville ha koll på reaktioner eftersom vi har öppna boxar utan galler så vill man inte ha klättrande. Men de gick super. Duktiga grabbs.

Lugareno har vilat med allt som vart fram till igår. Vill ha suttit på honom lite innan vi åker på träning i helgen. Gick en stund på volten, riktigt riktigt spänt i blåsten men skötte sig bra. Han är en väldigt pigg och laddad häst så är som å sitta på en bomb.
Samma visa även idag och jag visa mitt mod genom att sitta upp direkt utan att longera eller promenera honom en bit innan som jag gjort tidigare.
Fortfarande väldigt laddad och tårna var spända.
Ångra mig lite av att gå ut på vägen men hade tur att bara en bil kom. Lite läskigt. Han är inte särskilt rädd för bilarna speciellt inte om man går men han ogillar skänklar så börjar man greja så svarar han emot.
Idag hade vi mindre surstopp även hos hans favoritställe att stanna på gick han snällt förbi.
Kände mig tvungen att prova galoppen. Det är ingen styrka Lugareno har just nu men fick till det till slut plus ett litet bocksprång. När vi är ute jobbar jag mest att få honom att tagga ner, få honom att slappna av. En bit in i ridturen så känner man att han lugnar ner sig.
På vägen hem var han äääännu finare och kändes jätte härlig att sitta på. Prova lite galopp hemåt också men de va lite tungt för honom men sen så. Sista biten hoppade jag av och gick med honom sista biten.
Nöjda å glada.
Nu blir de å tagga inför i helgen, neeeervös

att det inte går som planerat. Hade tänkt tagit det extra lugnt idag för efter helgen med 2 promenader med 2 ligister blir man rätt sliten.
Kammade iallafall ihop 6km bara i helgen och Lugge har fått promenera närmare en mil denna vecka.
Snart är vi i toppform.

Planen att ta in Nisse i fredags sket sig för intresset för Tacita börjar bli större så då tyckte jag de vore lämpligt att ta henne å Nisse med när hon ska in på box. Sedan skulle Nisse få stanna kvar.
Idag ångrar jag mig riktigt riktigt rejält.

Imorse på väg att ta ut stona så kommer morfar. Anar nästan direkt att något är tokigt för han dyker aldrig upp innan kl 09.
Säger då att Nisse har ett fullt sår, man blir ju lite att skämtar du nu eller vadå? Ibland har man svårt å tro om han är allvarlig eller inte. Pratade om att man såg benen, men sen nä men de är bara ytligt.
Kastade ut alla hästarna och gick ner till lösdriften. Smart som han faktiskt är stod han i ligghallen. Var inte impad av att jag kom å gjorde sina sedvanliga nä ska inte fångas för ja vet precis vad du ska göra.. Men fick inse efter ett steg att de va lönlöst att försöka rymma. Såret är rakt in i benet. Sitter nu och väntar på veterinären.
Nisse är såklart inne på box. Ganska gott mod måste jag ändå säga.
Vet inte vad han lyckas gjort men mkt möjligt en pinne. Efter de har vart i skogen och avverkat skog så vart de mkt skit kvar men vi har försökt städa allt. Suck. Nu bara hoppas inget är trasigt för då ser hans öde ut inge vidare. Att han inte kan ridas mer skiter jag fullständigt i men ett dugligt liv som sällskap utan smärta iallafall.
De är bara hoppas. Han är ju 20 år nu och sitta och åka runt till kliniker vill jag inte lasta honom med heller. Han blir super stressad av transport efter sin tid på banan har satt sina spår.
Hoppas nu att distriktarna kan lappa ihop honom. Detta var ju intr alls planen, Lugges tilltänkta kompis. Blir spännande och se vad grabbarna säger när de kommer in. Nisse är ju bekant för dom båda. Bara de håller fan på sig.
Så nu får ni hålla tummarna över min äldsta vän ??

tycker dagarna går i en rasande fart. Med ostadigt väder. Nu blåser det isbjörnar så man själv blir en istapp så snart man petar ut näsan genom dörrn.
Brr

Träningen med Lugge fortsätter. I onsdags blev de en ridtur av den längre turen. Han hade inga planer på att vända hemmåt igen så fortsatte en bit till. Han har kommit på att ena grannen har hästar som är mkt intressanta och är mer sugen på att spana in deras hästar än gå hem. Meeen den planen sprack för honom för matte han inte alls lust med det.
Med dispyter fram å tillbaka fick han ge med sig och fortsätta biten framåt.
Han är otroligt pigg och man vågar knappt röra sig så går de ännu fortare men han sköter sig iallafall. Komma ihåg att åldern bara är 4.5 år så man kan ju inte vara perfekt.
Det blev iallafall längsta turen hittills med ryttare och han blev inte helt färdig, dyblöt i svett. Mkt knepigt och man funderar ju vad som försegår i hans lilla unghästhjärna.
Ny sadel är också snart på g och jag hoppas verkligen den passar för nu har jag bokat in tid för träning hos Anna ? med skräckblandad förtjusning. Hur ska detta gå. Blir så klart inte ett monster pass utan lite bra å tänka på. Kommer nog vara piloten som får ett å annat att träna på.

Pinturero får avvakta sina motionsrundor för sist tyckte Lugge de va skit taskigt å bli lämnad inne så trodde stallet skulle braka.
Imorgon är tanken att Nisse får komma in och hålla Lugge sällskap. Se hur stona reagerar, nisses reaktion och så sist Lugge.
Han har saknat sällskap och ja vet inte om han förstod vad jag sa i onsdags, sa åt honom att är du snäll får du sällskap. Han skötte sig ju så direkt när han kom ut tog han en tugga hö och ställde sig sedan vid grinden och gnäggade.
Även igår var han en snackpåse så då är de väl bara att prova sätta in en kompis åt honom. Gamla Nisse får de nog inte lätt men de har gått ihop förut så håll tummarna.

Idag blir de solo i stallet. Alltid lika spännande när stona ska in. De går lösa oftast men antingen kommer alla i en hög eller så kommer ingen.
Förra veckan blev man riktigt gråhårig på dom när de tramsade runt så då fick de vara ute 3 timmar längre. De var tydligen inte populärt för nu står de minsann vid grinden å väntar å då har de ändå fritillgång på hö ute.
Men men är väl bara öppna grinden å se om alla hamnar på rätt ställe ?

Jahapp ta tag i blåset, brottas med alla dörrar som envisas blåsa igen i nyllet på en när man är på väg ut med dyngkärran. Smack säger de bara å slutar med endel svordomar.

Söndag brukar man ju ha lugna puckar men inte här fullrulle å lite lätt kaos speciellt när man barnvaktar åt en 2,5åring.

Veckan har passer i en rasande fart och vart helt klart intressant. I tisdags fick Lugareno en mindre promenad, började riktigt bra men sen blir han en tyrann med full i bus men sköter sig alltid.

Onsdags var vi förbi och hälsade på Kusen, syrrans gamla travare. Givetvis fick vi oss en varsin ridtur på en väääldigt pigg häst. Kul men fy sjutton de kändes i benen dagen efter.. Ja förkorta läder är faktiskt ingen hit. Men riktigt kul var det å så himla skönt å se att de fungerar.

Sophie rider och så även Silje som tyvärr inte hade en passande hjälm

I torsdags va de en ännu spännande dag. En hästkommunikatör skulle komma och "prata" med Lugareño. Man är oftast öppen till olika saker och ja intressant var det. Lugge hade en hel del att säga men inte om några direkta smärtor i tex rygg. Hmm.

När hon åkt så va de ju ändå tränsingsdags och jag måste hålla mina strikta dagar annars tappar jag lusten själv. Självdiciplinen är tyvärr dålig.

Han fick jobba på lina och såå fin han var. Inge konstigheter och skötte sig prima. Kunde givetvis inte låta bli att hoppa upp och tanken var att rida runt huset men han var taggad till max å var som att sitta på en bomb.

Lite små dispyter fick han istället gå runt lite i "paddocken". Såååå jätte fin att sitta på. Syrran fotade lite och jag säger usch å fy. Kommer bli mindre rida till en passande sadel kommer. Den sadeln jag haft fungerade skapligt men inte när han rörde sig mer då åkte allt fram å jag hamna bakåt.

FInns å jobba på verkligen.

Nu har vi planerat in lite träningar till Anna, dels få någon annan att se honom under ryttare om han beter sig konstigt för han har gått mkt bättre. Känns bättre för varje gång.

Nu bara hoppas att sadeln som jag tänkt testa passar. Håll tummarna.

Han fick även ett längre pass igår men helt utan ryttare. Han precis utanför stalldörrarna så börjar de regna. Å blåsa så reflextäcket fladdra, men de bryr han sig inte om.

Hade inte tänkt gå så långt med gav oss iväg en bra bit, dock besviken att de bara blev 4.5km, kändes mkt längre. Han skötte sig som vanligt väldigt bra och de alltid sååå spännande att gå bortåt, då gäller det att hålla farten. På väg hem blir han oftast lättare och slappnar av mer.

Skönt åse honom tagga ner och ta det lite lugnt. Jag var iallafall helt slut och svettig.

Pinturero fick gå en promenad i fredags, mindre poppis tyckte Lugge som blev riktigt upprörd när han hörde oss passera stona. Pinturero var ju tvungen att tala om att en snygg karl var på väg förbi.

Pinturero är väldigt nöjd att få jobba någon gång sådär. Han kräver inte särskilt mkt men man märker att han blir nöjd när han får egen tid med matte ;)

Den Absolut tråkigaste nyheten man kan få skedde i onsdags när våran fina uppfödning Damon YSK skulle in på operation. Skada han drog på sig straxt innan betet som inte velat lägt och ingen trodde väl att detta skulle ske av en sträckning. Som blev en ovanlig skada som inte sker så ofta.

Tyvärr meddelade veterinären att han inte ens skulle kunna gå som en haghäst då ledbandet fortsatte att smula sönder. Känns verkligen tungt, å även för ägaren Johanna som hade sååå många planer med denna häst. Damon är ju en av de bästa hästar jag sålt och även hans temperament gjorde honom ju inte sämre.

Han är undan Olimpia och efter vackra Quarzo.

Blev 3år gammal.    Liten ängla häst

Damon som 1åring, stoooor häst.

Nu märks det att hösten satt sina spår då hästarna konstigt nog ändrar färg. Usch å fy när majoriteten ser ut som grållar. Bläää.

Pinturero som ska va en snygg långhårig fux ser skrämmande lik en ök som bor ständigt i ett gyttje bad. Grisarna är renligare än han.

Men men får intala mig att leriga hästar= lyckliga hästar. Å de är ju inte bara Pinturero som ser ut som han gör. Går man ut till lösdriften får man ett astmaanfall bara av å titta på hästarna, å då har jag inte ens astma.

Nåväl, när solen skiner gillar jag hösten. Kanske inte sen hösten när de närmar sig vinter, då är det bara mörkt lerigt å tråkigt.

I lördags var jag modig igen. Dags att utmana sig själv, även Lugareño. Han kändes så fin på promenaden och jag hade tänkt sitta upp sista biten hem. Men valde den längre biten. Hoppa upp och red nästan 2 km. Han känsn ju väldigt osäker men pigg och framåt. Sedan när man börjar närma sig hem kan han bara stanna, står blixtstilla. Nu blir han inte döslut som tidigare.

Pratade med veterinären idag och visst kan hon komma ut och undersöka honom igen men hon tror ändå att det sitter i huvudet på honom. Hjälper ju inte mig heller eftersom man inte vill pressa honom OM han har ont.

SÅ nu är det att fundera igen. Kan få en remiss för att röntga även ryggen. Kanske lika bra? Om inte annat blir hästen grundligt undersökt.

Iallafall ridturen gick bra även fast han hade lite lång bromssträcka en stund så kändes det inte helt galet. Fick in en jäääätte fin trav nästan hemma å ropa lyriskt på mamma som var påväg in i stallet. Tyvärr fick han se något läskigt å stannar.

Typiskt, det som kändes så fint. Jaja stillstående bild fick vi iallafall med, å en liiten travsnutt men då precis innan hade han haft sin lite för långa bromssträcka så kändes lite flummigt.

Känns iallafall roligt att vara på hästryggen igen. Sålänge alla 4 hovarna hålls stadigt på marken hoppas jag att jag kan fortsätta rida honom ett tag till.

Pinturero har inte vart glad att den nya killen får så mkt uppmärksamhet så visa sin missnöjdhet med å bita mig i handen. Tack för den surpuppa. Fick alltså ta en tur även i söndags. Dock blir båda grabbarna som bill å bull, eller dum dummare. Å hetsar varandra till å vara vem kan vara drygast.

Lugareño blir som förbytt när någon annan går med honom å förvandlas till en liten ligist. Min mor va grymt svettig. Jaja medan de bråka därframme kunde jag å Pinturero små trava bakom. Shit vilken skillnad de är på trav. Lugge med stooooora kliv, å så har vi Pinturero som kan trava fast man bara går brevid.

Så vi trava lite bakom upp å ner för backar. Bra motion för oss latmaskar.

Nähe nu ska jag ta tag i mailen och snart ut till stallet och plocka in hästar. De är tydligen inte poppis å vara ute för länge.

Adios!

Veckan har gått i en skapligt fart och lite grejer har ju faktiskt hänt.

I måndags kom en tjej för att titta på Tacita. Jag hoppas de kan bli något där eftersom de verkar vara en vettig människa. Nu är det ju svårt med ett spattsto. Dock hoppas vi ju att hon har en chans i livet och inte bara bli en haghäst.

De är lite saker som ska ordnas först så får se vad det leder.

Tisdags kom Therese igen för att prova Lugge lite om han vore en häst hon kunde jobba lite med nu när det sket sig med Tacita. Men hon lyckas alltid få med sig regnet ;) Planerade ta med båda grabbarna men med lite snålblåst och regn så plus kväll så visste jag att de kunde vara en utmaning. Jodå båda grabbarna var på hugget och Pinturero blir värst på vägen för han tycker jag är en nöt som låter honom gå så nära dikeskanten, VA FÅR MAN INTE GÅ MITT I VÄGEN   

Divan lugnade ner sig snabbt värre med terrorn Lugge som blivit en envis liten ponny istället. Mums gräs.

Therese trodde nog jag hitta på en massa när jag sa att han oftast sköter sig mkt bra på promenaderna.

Så han gick å gjorde ltie som han ville, han passar tyvärr på när han känner att han kan. Å jag gick bakom och ville mest gå å ruska om honom en skvätt å sköt dej nu grabbhalva. Hehe lite frustrerande när man går bakom. Pinturero var ju rena ängeln men visst kan ju han va lite smått terroraktig.

Tog bara den korta svängen och de va nog lika bra det.

Nja tyvärr var inte Lugge något där så jag får baskemig ta honom själv. Hmm hehe. Konstigt nog så kommer vi ganska bra överens. Jag å Lugge har ju ett litet förflutet å han har verkligen gjort en frustrerad och arg på honom. Nu som valack är han mer känslig och fattar vinken när man säger åt honom. Sen är han ju fortfarande en busig unghäst men de kan man ju ta.

Igår fick Pinturero och Lugareño vara inne under morgontimmarna. Regnet öste ner Igen ( Therese kom ju      ) Suget att träna Lugge var såååådär. Mer regnet avtog faktiskt och bussig som jag är satte therese på mockningstjänsten. Stonas boxar är såååå roliga. Man börjar fundera om de håller sig hela dagarna bara för att skita å pissa inne, rena sjön. Urk.

Nåväl drog på Lugge hans prylar, tydligen mkt märkligt med benskydd och drar dom höööögt upp. Denna gång hade jag klurat ut att jag faktiskt skulle prova sitta lite på honom. Har jag bestämt mig för något så brukar jag oftast köra på det. Bära eller brista liksom. Men jobbade lite först med start och broms upp för backar.

Eftersom han skötte sig så pass bra tränade jag lite uppsittning, mindre kul å stå still. Men med övning så gick de fin fint. Hängde lite, men då lyckades han bita tag i min sko och laja runt med skosnörerna som den planen gick inte jätte bra.

Nja till slut under hemvägen så osmidigt pallrade jag mig upp, hade arbetsbyxorna på mig för blöta ridbyxor njaa.

Han stod som ett ljus medan jag kravlade mig upp.

Detta var alltså första gången jag red på honom. Konstigt, då har jag ägt honom i 3 år. Han skötte sig riktigt bra. Nu vet jag ju inte hur han brukar bete sig men de va bra längesen han vart riden i skogen. Sedan har han heller inte blivit riden på ett tag så klart de är lite extra nervös. Men konstigt nog kände jag mig inte otrygg eller nervös.

Han var lite vinglig ungefär som en nyinriden häst, märkte att han var osäker över situationen. Dock pigg å framåt, mjuk å lyhörd. Perfekt. Visst han försökte väl smita in till grannen men de gick inte hem för hans del.

Valde att hoppa av innan eventuella problem och han möjligtvis skulle få för sig att vilja dra hem i ett annat tempo. Han var ju så duktig så ville inte förstöra den känslan. Nog allt gjorde jag rätt för sista biten fick han lite bråttom.

Alltid spännande å gå förbi stona. De är sällan särskilt snäll och dra förbi i hundra knyck.

Givetvis sista kurvan så öste regnet ner och vi skynda oss lite extra.

Jag var riktigt nöjd. Å tyvärr ingen bildbevis då jag var själv och tyckte det kändes ytterst olämpligt att börja plocka med mobilen på hästryggen. Nästa gång kanske :)

Stilig är han iallafall.

Tidigare i veckan har vi haft besök även av spekulanter på att hyra in sig på lösdrift. De vart inget men istället får Pinturero brudar till nästa säsong. Ganska bra å ta fler flugor i en smäll. Så som de ser ut nu får han ligga i nästa år. Hoppas få igång kondisen på honom så han orkar med. Var ju lite trött i somras, men så är han ju också självkär å stirra på sig själv i spegeln är det bästa han vet ;)

Min fina vackra fuxhingst

Efter lite halvtråkig start på dagen så verkar de lugna ner sig. Laddade för promenad med grabbarna Lugareño och Pinturero. Passar på nu när man kan vara 2 och gå med båda samtidigt. Vet inte hur många gånger jag glömmer bort att Pinturero faktiskt är hingst, och jag känner mig så trygg med honom även fast man har endel hingstskräck. Till viss måtta förstås. Trots att han kan vara lite överallt så behöver man inte oroa sig, trots att han hela tiden får stirra på en svart rumpa hela vägen runt.

Valde den längre vägen på ca 3km, eftersom vi bara promenerar också blir det rätt svettigt eftersom de ska ju vara störiga halva vägen urnt. Pinturero är ju ändå inte så van, mkt att titta på jämte vägen. Så ska han ju skrämma upp sig själv också.

Lugareño tycker de är rätt kul när mamma går med honom för då kan man hitta på bus. Han är ju inte dum dum men lite smådryg sådär en rolig unghäst kan vara.

Gjorde övningarna som jag gjorde tidigare i veckan med Lugge på hemvägen så Pinturero vart helt färdig, men riktigt nyttigt för honom. De blir sådan skillnad på hur de visar sin trötthet, P blir mer foglig lugn å snäll medan Lugge ska börja busa och lajja med grimskaftet. De slappnar mer av på hemvägen och helt plötsligt tar dom de ganska lugnt, de flesta andra hästar brukar ju ha väldigt bråttom hem, men inte mina, de lunkar hem med det är ganska skönt.

Välhemma tog vi den sedvanliga fotningarna, måste ju ha bildbevis. Dock såg både jag och morsan ut som stoppljus i nyllet så blev med hästbilder.

Man blir riiiiiktigt varm i kläderna men fasiken snart är man i toppform:

Pimpade med rosa och grå döskalle lindor ;) Ursnyggt. Legat i gömmorna så nu är de avdammade och redo att användas.

I veckan har jag fått gafflat med min syster. Ibland är det riktigt bra med syskon där man kan spy ur sig all galla. Dessutom få medhåll så man inte bara är ett pucko. De behövdes verkligen.

Har tyvärr kommit fram till att se om vi kan hitta ett nytt hem till Tacita. Det är super jobbigt och inte ett lätt beslut vi tog. Men då kanske hon får hamna i mer centrum men också till någon som förstår sig på vad det innebär med spatthäst. Hon kommer tyvärr inte klara av en ryttare som sin ägare, och visst kan man ha henne kvar för egoistiska skäl men känns ju inte rätt för min syster heller.

Hoppas dock att Tacita ska kunna promeneras i skogen och bara få ha de bra i förhoppningsvis många år till. Vi har redan så många lunka hästar och tyvärr kan man inte samla dom på hög.

Tyckte också att hon kunde ju köpa Luvan, den goa lilla fölungen vi har. Då kunde hon dessutom stanna på gården och man kan få se henne växa upp. Tyckte det var en jätte bra idé men konstigt nog var inte min syster lika imponerad.

Med all denna soppa hoppas jag också att de kan lösa sig med Lugges operation av benbitarna. Kanske ta en helutredning på klinik. få de klart engång för alla. Håll alla tummar å tår.

Nu har jag nog krampat färdigt efter promenaden så ska ta tag i stallet. Ha en fin helg!

Inte kan man väl vara arg på morfar särskilt länge men ändå. Han hade tur nog inte hunnit rivit ner staketet och i förrgår flyttades hästarna över till lösdriften igen.

De va lite smått vilda, eller ja iallafall Fröken Gul. Jag tog tag i 2 hästar, Freja och Nisse. Givetvis tycker Gulan att den va ett ypperligt tillfälle att springa imellan. Tur nog hann jag se ett gult streck och mosa in mej jämte Nisse men såklart åkte grimskaftet som jag höll Freja i med i språnget. AAAAAJ, såklart inga handskar på.

Skönt nog stannar Freja och tycker att såhär kan man ju inte gå med grimskaft hängandes. Ja då va de bara att gå igen. Gulan hon brukar normalt dutta omrking lite i bakgrunden, nu var hon överallt. Tjooohoo tyckte hon.

Hon har de gånger vi gått imellan hagarna avskytt diket och tvärvägrat. Nu Visste hon direkt och då grinden var öppnad hann vi knappt med så var hon och Alvstjärnan redan över, givetsvis sprang de åt fel håll men de var tur trådarna satt kvar. De va så fulla i bus så man visste inte vad de kunnat hitta på. Även Tacita var de fullrulle på och dom 3 lösa for runt som galenpanner. Seee upp fick man hojta till mor ett antal gånger som gick först med Freja.

Skönt nog hängde alla med in i hagen så var de bara å släppa dom. Jo nog allt märks det att de finns travare i hagen. Nisse satte en jäkla fart. Upp å ner, in å ut i lösdriften med Gulan och Tacita som följeslagare. Kallbloden lunkade sakta efter och tog genvägar för att hänga med.

Lugnade sig straxt och hittade även utkörda höet, till deras besvikenhet inlindad i slowfeedingnät. Buhu men då har de något att plocka med.

Igår så var de dags för Lugareño att få smaka på nålar. Tog in grabbarna straxt innan kl 17 och fick även hjälp av Therese. Njaa tyckte Lugge, ja vet inte om ja vill. Jaha men du hade ett äpple dåså.. Vad som försegår i hans hjärna skulle jag vilja veta. Väl framme i Valskog så fick vi invänta akupunktarn, inte fasiken vet ja va de kallas ;)

Det tyckte Lugge var as tråkigt.

Va ju heller inte särskilt kul med knådningarna, även fast han inte brydde sig ett skvatt så va de såååå tråååååkigt.

Höll in allt bara för att inte bara slappna av. Dock såg han riktigt trött ut så jag hade hoppas han skulle springa in i släpet och vilja åka hem. Såg bra ut ett tag men sen tvärstopp. Han total vägra. Rörde sig inte en meter, sen sa han godnatt. Man märker när en häst stänger av. Och något man själv tappar tålamodet är just när en häst bara står.

Efter ett tag med puttande dragande. Så dask på rumpan, äntligen vakna han till och klev på. Men varför?

Som sagt man önskar att man visste vad som försegick i hans hjärna. Trots? Eller har han ont? Vart? Eller bara en sur unghäst? Ja, vi fortsätter klia oss i huvudet. Ska ta tag i och ringa en annan veterinär som vi planerat in för operation av lösa benbitarna. Han kanske har några idéer också. Bara kul om vi måste lasta in honom i släpet igen.

Hoppas på det bästa nu iallafall. Se om man kan få något vettigt ur denna situation.

Fotade Luvan i veckan, såklart hade solen gått i moln och hästarna va skit lata, typiskt för varje morgon innan så har de vart fullt ös på dom. Dålig skärpa men Luvan är ju fin ändå