Tycker vi klarat oss bra ifrån blåsten nästan hela vintern utan speciella stormar. Vissa omgångar hade man hästarna inne nästan en gång i veckan pga oväder. Jag är extremt kinkig när de kommer till blåst. De blir så när man är Västmanlänning ;)

I söndags åkte vi för att gratta syrran som fyllt år under veckan, hon hade egentligen blivit firad tidigare men vad gör man inte för tårta? Början på året är de bara kalas då bara januari-mars har vi 4födelsedagar. Men less på tårta blir man nog inte.

När vi sedan kommer hem får jag direkt se ett träd har rasat ner i grabbarnas hage. Shit. Både Lugge och Nisse visa att de va såååååå läskigt så fort vi stannade bilen for de iväg igen och var jätte upprörda. Ser då att dom kommer VÄÄÄLDIGT nära Pintureros ingång (hagarna sitter ihop). Pinturero står dock en bit bort å småsover och verkar inte alls brydd att 2 st nästan hänger på hans grind. Vilket jag tackar fan för. Tänk om de blivit ofrivilligt ihopsläpp.

Lugge och Nisse har förmodligen stått och sovit vid grinden och sedan blivit jätte rädda när trädet braka ner, å for då igenom grinden. Sedan tog de stopp, blev trångt och så sprängde de nästa tråd för att komma in i hagen igen. ( De va aldrig på utsidan).

Så snart jag var ur bilen bestämde jag att de fick komma in, de mesta var klart. De hade dom inget emot utan kom snällt, jätte svettiga och upprörda.

Pinturero fick vänta ute till vi bytt om. Han var heller inte missnöjd att få komma in mkt tidigare heller. Inte ens stona, dom kom fort och gick in i sina boxar. SKönt nog hade vi fortfarande ljust så vi kunde fixa hagen så den blev hel igen. Också göra den ordentligt som vi tänkt göra läääääänge men aldrig blivit av. Konstigt, att de ska behöva olyckor innan man tar tag i saker.

Men bra blev det.

Lugge tyckte de nedfallna trädet fortfarande var suuuuuper läskigt när han kom ut igår. Tur nog har han Nisse som är gammal och senil så han hade helt förträngt trädet.

Så lugnet kom ganska snart igen. Usch vad jag inte gillar blåst, orolig.

Fler saker är på g. Nu märks det att våren är här då flera spekulanter vaknat ur sina dvalor    En dam om allt nu går som vi vill, vilket jag hoppas ska få åka lååååånga vägen. Till å med förbi sin syster som såldes för 1.5år sedan dit upp. Mer om det kommer så snart det är klart. Fort gick det iallafall.

MEN ni behöver inte oroa er att de blir tomt, jag tänkte sätta lite färg på min mors ansikte till rött ganska snart               .

Även sto ägare börjar höra av sig om Pinturero vilket är jätte roligt. I år får han åka i mellan om han inte får flera ston åtgången.

Nähep dags å sätta vinden i seglet, lär fara iväg som häxorna till blåkulla   

tänk va solen kan göra. Jag vakna tidigt och ändå kändes de som jag var sen och var fastbesluten om att jag försovit mig. Men så ringde klockan Igen. Kollar, hoppsan jag hade ju kunnat slumrat i 45min till. Asch var bara kliva upp och göra sig klar för att gå ut till stallet.
Hade drömt om att Picarona fölat ett jätte fint brunt föl med Bläs. Nu var de tur hon inte fölat för de är alldeles för långt kvar.

Grabbarna fick frukost inne och stona fick gå ut.
Gjorde iordning Lugge som redan tidigt sa att han inte alls var sugen. Men de struntade jag i.
Bestämde mig för att ta hagen vid stona för lite miljöbyte och större mark.
Seg och trött strosa han runt. Märks att han tappat en hel del efter vintervilan. Sedan har han blivit riktigt vrång i vänster varv, idag kunde vi trava runt några varv innan han tvärstannar och vägrar gå. Byter man varv ja då travar han på som ingenting. Lite oroväckande. Eller om han bara tycker det är jätte jobbigt för han longeras alltid innan passen 5min så man ser inget konstigt.
Nu är de ju pälsfällning så kan anta att han blir lite extra trött.

Även Pinturero har fått jobba lite. Första gången i fredags på väldigt länge och han var lite lätt taggad. Ut på linan for han i en jäkla fart. Så kunde han lugna ner sig men sekunder senare for han i luften med ett pip. Knasen, såg iallafall ut som han tyckte de var kul. Idag var han betydligt lugnare så vi kunde träna lite trick. Känns lite flummigt när man inte har en aning om hur man ska göra. Plus så var han lite upptagen med att hålla koll på omgivningen. Fast fick han lite godis då var han med igen.

Nu närmar sig fölsäsongen och man är alltid lika nyfiken på vad som skall komma. Lite mer än 2 månader kvar. Nabrisa är först ut sedan Cubanita, sist Picarona.
De ska sedan betäckas om, förmodligen med Pinturero. Får bli en annan hingst något annat år. Nabrisa kommer inte betäckas så många fler gånger till. Hon känns väldigt ofräsch trots att hon inte är så gammal men 6 föl gör sig påmind.
Vi får se om detta år blir att vi sparar något föl. Vore himla roligt.
Jag har faktiskt vart så snäll så att min mor ska få välja en efterträdare efter sin häst Freja. Dock är hennes favorit Gulan och vill hellre ha henne. Men just nu är hon på annons. Vi har inte jätte bråttom att sälja henne utan Picarona hoppas vi får ett bra hem.

Nu är de snart dags att ta tag i kvällspasset i stallet. Stona är nog hungriga då jag tyckte dom allt kunde äta rent innan de skulle få en ny hörulle, de gillade inte min idé alls. Konstigt nog.
Imorgon blir de höklrning för hela slanten. Se hur de går hos lösdriftarna, de sägs att de är lerigare i år än andra år?! Ja vettesjutton, lerigt som fan är de ju jämt men ändå tar sig morfars fordon sig in. Kan ju inte förstå att detta år skulle vara värre. Men vad vet ja.
Ha de fint

De vart väldigt många läsare på mitt deppinlägg så nu kommer jag med lite positivt men de vill ju inte en käft läsa så skyll er själva ;)

Äntligen börjar vårkänslorna spira, konstigt när de bara är februari, även gräset växer på sina ställen. Märkligt.

Igår kom min syster förbi med sin dotter Silje. Jag hade ju hoppats de kunde va till sällskap medan jag red Lugge. Tydligen lockade frukosten mer och värmen inomhus. Metmaskar.

Gjorde iordning Lugge som inte var på topp humör. Lite seg å ovillig. Börja dessutom blåsa på som istället fick fart på honom å blev tittig och nipprig. De är inte riktigt hans vanliga melodi å vara nipprig mest bara full i fan.

Men nu kunde vi jobba på lite granna på volten, övergångar halt till trav. De är han super duktig på. Tyvärr var de ganska halt så då blir han mest sur å tvär.

Så bestämde mig för att skritta ut en sväng. Tjooohoooo vad glad han blev, inställningen blev på topp igen. Lite för väl kanske. Valde den lilla biten och tog några travsteg som han skötte sig på. Hoppade av och skrittade på vägen som är relatift trafikerad. Som vanligt. Detta ska jag nog ta till förvana då de är otroligt läskigt. De är ett ganska brett dike intill vägen som hästarna tycker är läskigt och så flyttar dom ut sig mot vägen. När jag går brevid kan jag lätt göra halt om de kommer en bil. Inte lika lätt när man sitter på. Säkerheten först.

Hoppa upp igen då jag var för lat för att fortsätta gå. Vilket gjorde Lugge lite snopen. Lite full ifan sista biten så fick bli skritt.

Kom sedan på om Silje vill hoppa upp å rida honom in till stallet. Jaaaaaaaaa blev svaret och ungen har aldrig vart så snabb på med kläderna. Överlyckligt satte hon upp, å så roligt de va.

Eftersom sadeln sedan skulle in igen så sadlades Nisse och Silje fick istället rida på honom till hagen. Tjoohooo.

Nisse blev visserligen lite besviken på att de bara var till hagen och ingen runda. Men han blev glad när sadeln åkte av å han fick gå in i hagen å rulla sig leeeeerig å fin. Hmm. Skit hästar.

Super glad Silje 3år.

Sedan vart de en massa snack. Äntligen någon som förstår mitt problem å höll med. Nu får vi ju se lite hur allt blir. Lär ändå inte hinna klart med boxarna fören sommarbete så då är de ju lugnt.

Silje var överallt och ingenstans å prata nog mest av oss allihopa.

Lite äventyr in till byn också..

Stallet gjordes i ett naffs och hästarna togs in på för kvällen. Å bra nog bjöds de på pizza, jum. Min första koppkaffe på en vecka också. Fy va äckligt de va. Tänk, först ett riktigt kaffemongo sedan helt bara sådär smaka de pyton. Konstigt. Idag är jag tillbaka för å dricka kaffe, smaka lite bättre.

Nähep, nu väntas kvällspasset i stallet.

På återseende!

just nu känns allt som de vore i kris, eller kaos.
Har nu påbörjat bygga 2 boxar till inne hos stona. Det är såklart bra för då kan man ha avvanda föl där eller liknande. De var min plan.
Vi har idag 10 hästar, 3 dräktiga ston. Tack å lov bara en häst i träning.
Nu ska alla hästar in på box! Jag är ständigt själv i stallet och får endast hjälp av mamma när hon kommer hem från jobbet runt 18.00 å då ska stallet gärna vara klart.
Morfar som är med ibland kör ju bara men själva stalltjänsten får jag göra själv. De är ju också mitt val med hästar. Men så har man också lösdrift för bekvämlighetens skull. Hästarna trivs också ute dygnet runt.
Istället ska jag få slita med att mocka skit hela dagarna, packa hö. Fylla alla vattenhinkar. När jag äntligen kommit ner på en nivå jag känner att jag klarar av och hinner med. Plus att jag kan träna häst utan att stressa skiten ur mig.
Jag önskar att jag hade en talan. Jag borde ha det. Men morfar säger att han inte vill längre, men de är ingen som tvingar honom. Å för att få honom sluta så måste jag få allt bara för en envis gammal gubbe inte kan ge sig.

Äntligen kände jag att yes, nu ska jag ta tag i Lugge. Kanske få till lite tider med å träna Nisse å Pinturero någon gång i veckan. Gnistan försvann när man fick höra att alla hästar ska in.

Allt känns såå tungt och deppigt i detta nu och man vet inte längre vart man ska ta vägen. Varför är det ingen som hör mig?!
Är det deras sätt att tvinga mig att sluta med något jag verkligen älskar för att dom inte längre vill? De är ju inte deras ansvar! Eller beslut.
Tror dom de är bättre å lättare att ha hästarna på Box?
Hur ska man få gammalt folk att förstå!
Min morfar säger att han inte har råd?! What?! Han har massa olika fordon. Var 3dje till 4dje dag kör vi hö till lösdriften, de tar Max en kvart. Har fyller på vatten varannan dag, tar max en kvart. Vart tar den dyrbara bensinen/dieseln vägen?
Blir de köra mindre hö om alla står inne? Ska alla vara inne lär en rundbal gå åt om dagen, minst varannan, plus mer belastning på de mindre hagar vi har.
HAR ALLA HÄR TAPPART FÖRSTÅNDET?

Sorry för med deppiga inlägg men just nu vill jag gå i ide. Orkar inte diskutera med dessa länge.

blä för att bli sjuk dessutom på den mest dummaste tiden man kan vara sjuk på.
Redan på onsdagskvällen kände jag mig dålig. Gick tungt i stallet med rediga magsmärtor. Trodde de skulle gå över men jo just det. Sover jätte dåligt och när man sedan kliver upp är de bara att springa på toa.
Såklart samma FM skulle ju veterinären komma och besikta Llovizna. Sån tur hade jag så min mor som åkt till jobbet i Västerås kunde vända hem igen för att assistera.
Lagomt stressad att man inte kunde vara med och kändes verkligen inte seriöst.
Efter en stund som de vart i stallet ringer mamma och meddelar att luvan har en måttlig galla i ett bakknä. Skönt nog har veterinären resurser så hon kunde ta en röntgen bild på plats.
Blev såklart oroligt om de var något allvarligt, hade det vart ocd hade man ju kunnat operera bort den medan hon var ung. Lyckligt nog var leden fin och inget fanns där att anmärka.
Då hade jag tagit mig ut då jag vill få det förklarat direkt än i andra hand.
Kände mkt mkt bättre och trodde allt de va på väg över under EM.
Köparen var också med på plats så även hon fick höra direkt.

När alla åkt passade jag på att få i mig lite mat. Hela dagen hade gått utan. Vilket gick bra. På kvällen var de bara att ta tag i stallet vilket var sjukt jobbigt men de gick med nöd å näppe.

Fredagsmorgonen vakna jag och kände mig riktigt utvilad. Yes tänkte jag nu är jag frisk. Jo visst. Helt slut och fallfärdig får jag ut hästarna. Bara in och sedan dess var man bosatt på toa och soffan. Suck. Mådde ännu sämre än dagen innan. Vafan jag hade ju lovat att vi skulle köra Llovizna till sitt hem.
Till slut fick vi komma överens om att de själva fick hämta. Jag var inte redo att sitta i en bil med denna mage.
Även idag har jag vart dålig. Med riktiga magsmärtor och illamående.

Som vanligt är man ju nervös och de hjälper verkligen inte när man har en dålig mage sedan innan.
Llovizna var inte helt övertygad om att kliva på släpet. Matte gillade hon inte så då fick extra matte hoppa in å leda medan jag följde med me Picarona.
Efter en stunds övertygande och faktist inga större grejer klev hon på.
Picarona blev såklart lite ledsen men de släppte efter en stund.
Resan för Llovizna verkar gått bra och står nu i sin alldeles egna box.
Önskar de nya ägarna stort lycka till!

Och åter igen tack till mina kumpaner som ställer upp å hjälper till, ni är guldvärda ?

Helgen for förbi. Nästan lite för fort kan jag tycka. Isgata fortsätter och det är inte alls roligt nu ute i hagarna. Vägarna är hyffsade iallafall där hästarna går. Både morsan och mormor har stupat.

Igår var de min tur att få smaka på en bil som går en slank han dit, å en slank han dit. Jag har ju en vana att köra fast, nästan på de omöjliga ställen men köra av vägen har jag peppar peppar klarat mig ifrån. De var riktigt halt när vi begav oss iväg för att gratta världens bästa Silje (systerdotter). Vägen dit var mindre kul. Hastigheten gick max 40km/h och precis efter en kurva är det en bil som åkt av å står med näsan i diken och ändan mitt ut i vägen. Jag ser detta alldeles försent plus att en bil ligger väldigt tätt bakom. Inte nog med att det är snorhalt, det är fruktansvärt spårigt. Så man får hej å hå överallt med att parrera bilen, som jag heller inte är van vid OCH automat, livsfarligt.

Jag är super glad att hastigheten inte var högre och jag lyckades parera för hade jag träffat den bilen hade jag garanterat kört på människorna som stod brevid den.

Detta var också en 4hjuldsdift, undrar hur de gått om jag haft min bil. Fast den får man va tacksam för, då har man lärt sig med den ena halkan efter den andra.

Liiiiite beröm fick jag allt av mormor även fast den satt långt inne.

Vägen hem var inte heller rolig, fler hade lyckats åkt av som vi såg spår av. Men tungan rätt mun så gick de fin fint.

Lite hästnyheter då. Jo Llovizna är tingad och väntar besiktning redan på torsdag sedan ska vi köra henne på lördag. De är alltid nervöst när de kommer till föl som ska lämna hemmet. Dock är jag glad över att ha mitt crew med som jag kan säga hur jag vill ha de direkt. Kontrollfreak, de är jag det.

Håller vi tummarna att de fortsätter gå bra.

Picarona väntar vi besked på också. För mig är det as jobbigt att vänta för det är möjligt att hon får åka samtidigt. Då vill man gärna ha saker inplanerat och klart. Hinner gå igenom en jäkla massa planer i huvudet.

Nej har nog inget mer att rapportera. Ha en fin vecka

Denna vecka är det ingen rast ingen ro. Själv hemma och då får man sköta allt. Fast visst de är helt okej. Praktikanterna hjälper mig i stallet och då går de undan. Hehe å mina praktikanter är Sophie och hennes man Walle. De är som några riktiga praktikanter. Man sätter dom i arbete så softar man själv. Hur bra som helst.

Jag å Lugge tränar nu några gånger i veckan. Kanon väder med skinande sol, men tyvärr smälter snön och allt blir is igen. Så idag gick jag loss på saltpåsen. Förhoppningsvis ska de hjälpa till. Var fruktansvärt att se högdräktiga ston ta sig ut. Nu har vi en backe precis som de korsar för att ta sig till hagen. Allt är ju plogat till en förbannelse så de har ingen snö att gå på. Sanda är ju svårt när de smällter på dagtid sedan fryser på om nätterna. Får hoppas min saltning hjälper annars blir det att sanda.

I lördags kom besök igen till Llovizna. Samma som vart här tidigare. "luvan" har lugnat ner sig en hel del och nu är hon väldigt nyfiken och framåt istället. Nu älskar hon när man kommer och gnäggar åt en, blir varm i själen av små godingar. Å nää jag hade inte godis eller hö som hon gnägga åt.

Har svarat på en hel del på mail så verkar röra på sig med hästförsäljningar. Fortfarande svårt att försöka klura ut vad man ska göra med Picarona. Endel hör av sig men man får aldrig klara besked vilket är väldigt frustrerande. Börjar ju bli brått om hon ska flytta innan fölning för nu är det bättre hon flyttar än sen. Nu kan hon röra sig utan problem. Snart blir hon bara tyngre. Men nog allt är man nyfiken som alltid på hennes fölis, fortfarande chans på fux. Å Luvan är det ju verkligen inge fel på så var en riktigt bra kombo.

Nja, får se vad som händer helt enkelt.

Å så har jag fått bilder av Pintureros första söner, de är verkligen olika och man kan Inte tro de har samma pappa. Ternero är sig lik med sitt busiga utseende:

Och så har vi Zanquilargo, lite äldre med 3 veckor. Växer otroligt jämt och tränar med sadel. Kommer bli en fantastisk häst tror jag.

Hela helgen har bestått av oändligt mkt snö. Även strömmen gick vilket är otroligt passande när det är svin kallt. Massor av blötsnö så kanske inte var så konstigt.

Förra tisdagen passade jag på att ta en tur på Lugge. Försöker smyga igång lite sakta men har haft otur med att de hela tiden blir tö och sedan isbana.
Började med att jobba lite vid linan och tanken var att jag skulle rida runt en kortis. Hoppade upp men han gick som en vandrande pinne och jag satt stel som en pinne då de var riktigt nervöst att han skulle halka.
Så jag bestämde mig för att ta lilla rundan. Vilket Lugge tyckte var helt okej.
Han skötte sig prima trots snö som faller från taken och träden. Hoppade av när vi var fram vid vägen. Folk kör som galningar och både han å jag är tryggare när han leds.

Tänkte fortsätta jobba honom under veckan men vägarna och banan förvandlades till is så vågade inte.
Under helgen har snön verkligen fortsatt vräkt ner.
Trådarna hänger som aldrig förr. Då tyckte stona de va ypperlig chans att kika vad som fanns på andra sidan.
Suck. Grabbarna hade vart väldigt stissiga i sina hagar även fast de inte ser något. Kände på mig att något var i görningen.
Jodå mormor kommer å härjar att de är på utsidan och skenar mot grannens stall. I panik satte man en jäkla fart.
Fram till hagen och ser en nöjd Cubanita står och äter ur deras höring. De andra 3 syns inte till men ropar och ser något vitt skymta bara en liten bit ifrån. Nabrisa kom glatt och tyckte nog det var årets dummaste idé att gått ut från hagen. De verka ha gjort tappra försök att gått tillbaka till hagen igen men misslyckas.
Snällt leddes rymlingarna in i sina boxar. Där fick dom allt stå och skämmas.
Till sommaren blir de nog att göra om hagen. Avskyr de låga stolparna och vill ha minst 180 stolp men för en som är kort är det ju ganska jobbigt att fixa.

Sedan har man ständigt fått laga staket. Grabbarnas grind paja bara av att jag skulle stänga. De blir blöta sedan fryser det till is. Även Pintureros hage.
Lösdriftarnas hage fick sig en genomsyn med att skaka av snö/is från trådarna.

Idag är jag riktigt nöjd med mig själv. 2 hästar fick motion även jag själv som höll på å dö av att longera Lugge. Man kan ju tro att man longerar för att slippa göra nå ansträngande. Jo tjena, pallra runt där i snön höll på å ge mig en astma attack.. Och jag har inte ens astma.
Hoppa lite snöhögar då morfar gjort snälla vallar in till hagen.
Medan jag motionerade Lugge kände jag väldigt ridsug. Lugge är ju inte bara hoppa upp å rida på. Eller bara åka med heller för den delen.

De fick bli Nisse. Mindre chockad häst leddes ut. Lugge vart riktigt förtvivlad att hans bff försvann ut, utan honom. Pinturero var också inne men de dög ju inte.
När de kommer till Nisse ska man var glad att man hinner sätta sig i sadeln för sedan är de bara hålla i sig. Fippla med stigbyglarna å skit har man inte tid med.
Hann inte långt innan biljävel skulle komma. Vinkar att han ska sakta ner så jag kan vika in på en infart. Bara det att de var en backe. Som han sedan inte kom upp från. Akward.
Tog ett tag innan han fatta att backa och starta längst ner. Till slut så men då har Nisse hunnit trampa runt 20varv för att stå still går inte. De är jag tacksam med Lugge, har man sagt stopp så står han snällt.

Traskade vidare på vägen som var täckt av snö. Så vackert å man känner lycka. Verkar gått hett till inne i skogen då 2 granar ramlat över vägen. Nu var de undan sågade så var inga bekymmer.
Att bara ta en skrittur på gamla Nisse (21år) funkar sällan. Han är riktigt het men han är en häst jag litar på.
Var bara korta tyglarna så satte han av i en jäkla fart. Öronen spetsade snön piskande mot mitt face som ganska snart förvandlades till en snögubbe. Kände mig som Olof i frost.
Eftersom Lugge inte alls tyckte de va kul att vi försvann iväg vände jag vid vanliga plan och traska hem. Jo traska va de ja. Riktigt länge sedan nu som man verkligen red fort. I trav. Nisse har börjat galoppera men nu höll han traven och ja, man blir lyrisk. As kul även fast man känner att Nisse ska ju inte trava på sådant men han älskar det. Dock får man håll emot, riktigt ordentligt. Men säger man sakta så lyssnar han direkt. Skrittande resterande bit hem. Trötta, nöjda å glada.
Tog nästan Pinturero på en longering också men då börjar magen skrika på mat. Den lilla knäckemackan som bränsle räckte inte långt.

Intresset för Llovizna och även Picarona börjar öka så hoppas de snart kan hitta ett varsitt hem.
Vore himla kul att få se Llovizna på utställning.
Kommer vara en hel del i år och hoppas kunna se några. Kanske delta. Men får se :)