Dagarna går fort när man har roligt`? sägs det iallafall, nu tycker jag dom går fort ändå.

I torsdags (tror jag de var) Var vädret underbart. Solen lyste och snön låg som ett täcke över marken. Då väcks fotografen i mig och man blir taggad att ge sig ut. Var dock lite små nervös över isen som tyvärr ligger under snön och gör de inte allt för lätt för hästarna, ELLER fotografen.

Först ut fick bli lösdriftarna, de små köttbullarna tyckte jag allt skulle röra på sig. Njoo Freja anade ugglor i mossen och började traska så snart hon såg mig, speciellt när jag började plocka med kameraväskan. De stod vid "framsidan" för att sola sig så behövde inte leta efter dom heller. Alvstjärnan fattade inte alls utan skulle direkt tigga  godis. Men jag har min lilla plastpåse med mig, även fast den brukar kunna locka till sig hästar så fungerade den som jag ville. Fullfart. Nu brukar jag alltid avsluta med att klappa om dom och så får de greja och dona med plastpåsen så de inser att det faktiskt inte är nå farligt. Sedan hade jag med mig mutor som de heller inte hade missat, morötter yum yum yum.

Blev nöjd över resultatet trots lite fel sol som vanligt och lite lortiga hästar som envisas med att ligga i bajshögar:

Igår var de fullrulle. Eller ja, inget jag var direkt förberedd på. Syrran ringer på morgonen när jag har min välförtjänta sovmorgon. Ahap, min taxi verksamhet startar (brukar kalla det så när man ständigt får skjutsa runt på folk som tydligen inte törs köra själva och då får jag det som kör bakhjulsdriven gammal volvo)?!

Nästa bil ska iallafall vara 4hjulsdriven. Nu puttrar gamla bettan på bra så han hänger med in i det sista, och ja killar kan också heta Bettan   

Sedan hade jag missade samtal, attan. Jag svarar aldrig när jag kör bil plus att jag aldrig har headset med mig.

Spekulanter ville så gärna komma och kika på Llovizna. Absolut de var så välkomna.

Tyckta nog ändå att Llovizna visa sin braiga sida trots att hon är ganska försiktig men så är hon fruktansvärt nyfiken. Tanterna Cubanita och Nabrisa paxade och tyckte de skulle klia på dom. Jätte poppis att försöka prata så ställer sig alltid en häst i mellan, hur man än står. Hmm.

Nåväl. Såklart ville de ju se henne röra på sig. Stapplandes joggade hon iväg, snorhalt under snön. MEN till slut så kom hennes fina fina trav som hon verkligen glänser med.

Hörde nog allt wow och oooh. Medan en annan tyst sa för sig själv "nailed it". 4 sekunder senare så låg hon som en sköldpadda uppåner. SUCK såklart halkat på isen och lagt sig snyggt på sidan. Man blir lika rädd varje gång.

Nu klarade hon sig bra och busade vidare som ingenting hade hänt. PUH.

Håller tummarna att tycke uppstår.

Fotade såklart damerna i torsdags:

Nu vankas det hökörning i snöblasket. Fina fina snön lär väl försvinna inom kort då de väntas regn   

Vilka icke nyfikna människor eller är jag så genomskillning att alla vet vad mitt beslut skulle bli?

Snön har nu vräkt ner i 2 dagar, tyvärr är det fortfarande snorhalt under snön. Givetvis plogas det ständigt och man får springa ut med hästarna för att inte bli ner plogad. Jag litar inte riktigt på ena plogaren så då blir det bara att vänta till man vet att kusten är klar. Som vanligt dyker de upp å plogar när man håller på med hästarna.

Dock är jag överförtjust i snön även fast jag tycker den kommer ett snäpp försent. Nu får den gärna ligga kvar ett tag och ge fan i å övergå till is.

Ja ang Pinturero då. Såklart kommer min vackraste pärla stanna. Många säger att alla hästar är till salu till rätt pris. Så borde det kanske vara. Jag har en ja lista, en nej lista och en Kanske lista.

Även fast jag fick chansen att plocka hem någon med frän färg så var ändå svaret givet. Folk känner mig nu kanske så väl att dom visste det? Eller?

Han kommer jag aldrig kunna sälja, ja jag kan vara i världens ekonomiska kris, eller liknande, han säljs inte. Lika med Nabrisa och Alvstjärnan. De stannar så länge de orkar vara med.

Att hitta en hingst som Pinturero är för mig så svårt, de finns såklart skit snygga hingstar som man bara kan drömma om men är de lika att hantera? Jag litar på Pinturero till 99%, kan aldrig helt lite på någon häst. Men nu känner jag honom så väl att man vet hur man ska hantera honom och även fast man kan bli grön på honom så försvinner de lika fort.

Mina planer fortsätter och som vanligt sätter jag mig i en grymt stressad situation och jag väntar mig massor med utskällning. Nåväl, saker man får leva med och de borde ju vid det här laget vara vana med mina hyss? Även fast dom är helt ogenomtänkta.

Jag hoppas dock de går som jag tänkt, men med mitt flyt så vettesjutton. Som vanligt påmminer jag om Picarona och Llovizna är till salu.

Hoppas få några napp på dessa underbara ston. Eftersom vi har problem med förtroendet på båda sidor så klickar vi helt enkelt inte. Lilla Luvan kommer bli en sån fräsig dressyrhäst så då skulle hon passa bättre hos en med ambition.

En Lugareño som jag fotade för nästan ett år sedan :D

Just nu vill jag ha så mkt som möjligt fixat och klart. Beslutsångest när den är som bäst skulle jag tro. Men vissa försäljningar av några får hänga lite i luften. Picarona och Llovizna är fortfarande till salu och finns chans att göra sig ett klipp. Dock säljer jag dom inte för att de hittar på dumheter eller att jag ogillar dom. MEN såklart har man hittat något annat som passar min avel nå så fruktansvärt bra.

Därav skynda fynda ;)

Guapita har jag på annons igen men det tar jag lite som de kommer. Ingen brådska för gulingar är så fina å speciellt min gula.

Lugareño då. Ja, som det ser ut nu kan han lika gärna stanna. Varför sälja den enda ridhästen? Och hur man en kunnat trott det så tycker jag om honom väldigt mycket. Gäller att både han och jag mognar lite i ridningen och inte är så osäkra.

Skulle sätta igång honom nu och fick gå lite på linan. Började i hagen närmast stallet (som är tom), snorhalt, tog den andra hagen som också är tom intill stona, snorhalt. Då gjorde jag en redig chansning. ängen brevid stona, inga stängsel, stora ytor. Bära eller brista. Nja, favorit var ju att stå still å titta på stona som knappt brydde sig.

Sedan kunde han jogga fint runt. Tyvärr kom de även här hala fläckar och han tappar väldigt mkt bjudning istället. Men visst, jag hade gjort mig beredd på att få åka. Men inte en ända gång så bocka han, drog på i hundra som brukar kunna hända även fast han aldrig drar iväg så brukar de ju komma lite bus.

Så duktig. Kanske börjar mogna? Han är ju trots allt 5år i år.

Igår kom även ett meddelande på fb om Pinturero var till salu, eller om jag var intresserad av att byta honom mot någon av hennes hästar. Numer är nog denna kvinna ganska igenkänd, föder upp diluted PRE hästar i Tyskland. Ringer nog några klockor då för vissa av er.

Klart får man förfrågningar men mest på skämt å man viftar bort dom då man ganska säker på att de skulle ända inte ha råd om jag skulle sätta en prislapp på honom.

Ni kanske undrar vad svaret blev? Ja sug på den karamellen ni.

så svårt att starta igen. Motiovationen för att motionera igång Lugge är inte på topp. Vädret hjälper inte alls.

Nu är allt till is, vägarna var nyligen sandade men efter gårdagens regn ligger is ovanpå.

Dock går de ganska bra att få ut hästarna men man går och håller andan på att ingne ska halka. Pinturero är bland de värre för han fattar inte att de är halt. Lalala hoppsan skit halt, jag gick ju å spana på nått på andra sidan vägen. Så disträ plus att man ska plocka på allt under turerna.

Stort plus går till Lugareño, konstigt. Så arg man kunnat bli på den drygpottan är helt förbytt. Han litar på en och går försiktigt och lugnt även fast man ser på honom att men se är ju IS ska jag verkligen gå på de där men han gör precis som man säger.

Sen har vi Nisse, helt hopplös. Bara han lyckas halka fast det inte ens är halt och gör de så mkt värre. Han får helt enkelt panik och sladdar iväg med spikraka ben. Tänk er den synen och fundera på hur lyckad den är?

Inte alls. Tack och lov så efter ett par dagar har han äntligen förstått att man ska lyssna på sin matte och tar de försiktigt. Dock inte på kvällarna men då är han inte mitt bekymmer, jag och Lugge traskar på å godanro men man hör i bakgrunden - NISSEEEEEEEEEEEEE!!!!

Min hjärna går nu på högvarv och man funderar och funderar. Såklart har man lyckas fått tag på 2 ytterst fina ston som man väldigt gärna vill ha i avel. Men då jag inte kan ha så många ston i avel, absolut max 3 men helst 2.

Nabrisa kommer jag aldrig sälja, på henne kan man buda vad man vill men glöm det. Hon är en stadig klippa och medan alla andra kan hitta på dumheter har man alltid Nabrisa att luta sig emot.

Cubanita är jag heller inte sugen på att sälja, behöver lite svarta hästar här.

Gulan är ju med för lite färgavel, hon har ju heller inte fyskam linjer heller så där har man chans till färgade dressyrföl. Men de dröjer några år innan man är där.

Suck. Jag å mina bekymmer.

Lugge ångrar jag mig hela tiden över, sälja inte sälja, sälja inte sälja. Få honom lite bättre utbildad hade förstås inte skadat. Stor risk att han blir kvar.

Å vem hade kunnat trott det???? Inte jag iallafall.

Ja nu ska jag ta tag i stallet, bäst att passa på med det är ljust OM nu strömmen går. Ska blåsa på rätt bra.

Man hinner mkt på bara några veckor. Jul och nyår är nu förbi och vi har hunnit kommit in en bit på 2015, dessutom har man själv bitt 1år äldre, usch å fy.

Hästarna är som vanligt på hugget men de är nog ganska glada att snön äntligen har kommit. Slippa den hårda buliga marken. Givetvis har vi avverkat lite storm också. I lördags kom den första rejäla snön och de var varningar om rejält oväder. Nja, vi fick ju mest snö men klara oss från de alrla värsta. Glada hästar knallade dock in redan kl 15. De händer nästintill aldrig att de får komma in såpass tidigt.

Men behöver jag säga att de gick fort ut morgonen efter? Lilla Llovizna tyckte de va störtkul. Givetvis passade man på att ha med kameran och filmade. Som vanligt blir jag glad när man ser den lilla hur hon rör sig. WOW liksom.

Råkade visst jaga på grabbarna också men de va inte lika roliga, latmaskar. Pinturero står bara och fladdrar med sin långa man, de är han bäst på.

Tanken var också att börja jobba lite med Lugareño igen men vi har Inte flyt med vädret. När snön äntligen kommer så ska de tyvärr regna på det. Isgata runt hela allt. Man är glad att man kommer in i stallet men de är knappt.

Snöar ju idag också som ska övergå till regn. Alltså, VARFÖR? kan inte snön bara få stanna. Iallafall en vecka.

Isgata vill jag inte ha.

Har funderat en hel del över lugge, han är till salu under vårkanten. Han har ju en kapacitet som vore synd att inte ta tillvara på. Hade ekonomin vart mkt bättre hade han fått stått ett tag hos Anna för tävling då hade jag kunnat haft honom kvar. Han kräver också en bättre ryttare.. Känner jag att de är bus på gång blir jag passiv istället för att gå på. Sitter gärna och hålla i bromsen. Han behöver mer stöd av ryttaren, även tryggare ryttare som han kan lita på och jag behöver en tryggare häst som Jag kan lita på.

Visst Lugareño är ung, han gör ju inget annorlunda än någon annan unghäst. Även fast jag inte annonserat ut honom aktivt så har endel hört av sig. Men jag har ingen brådska att bli av med honom.

Men vore ju så kul att se honom på dressyrtävling i vår. Hm.

Har även valt att spara på Gulan. Jag hoppas hon växer jämt nu och ser lite normal ut ;) så man kanske kan ha med henne på utställning. Hur många som helst nu och får se vilka man kan välja.

Picarona är fortfarande till salu och verkar svårt att hitta ett bra hem till henne. Hon är trevlig på alla sätt och vis men vi kan tyvärr inte bli överens med henne. Man har den ständiga spänningen imellan och ha en häst som går och är rädd för en är inte roligt. Helt utan grund, hon får ju liksom inte stryk eller blir dåligt behandlad. Så man förstår inte men man kan ju itne vara kompis med alla och man får helt enkelt inse att hon inte är förtjust i oss.

De andra 2 knasdamerna Cubanita och Nabrisa är lättare. De börjar bli riktigt tjocka damer och hormonerna verkar stiga Cubanita i huvudet då hon vart väldigt knäpp de senaste veckan.

Från att stona vägrat kommit in står de nu och strängs vid staketet och först en in. Här om dagen gena hon kön och såklart stället till med kaos i stallgången då hon såklart inte går direkt in i sin box som är först. Trångt som attan kom ju resten in i fullkareta. Ungefär som en tågkrock. MEN de löste sig och alla kom till rätt plats. Nackdel med att låta dom gå lösa.

Näep- Ta tag i dagen. Tjolahopp!

2014 började verkligen intensivt med flera hästar som skulle flytta och en 4årig kamp skulle äntligen ha sin ände!

I januari flyttade Cereza till sitt nya hem i Laxå. Hon hade stått hos Anna ett par veckor för lite hantering.
Tyvärr blev de väldigt tokigt med Cereza under den tiden och nya ägaren kunde inte riktigt hantera en så pass grön häst.
Cereza är väldigt lik Lugareno, de spelar väldigt väldigt tuffa men innerst inne är de väldigt osäkra och kräver otroligt mkt stöd av ägaren.
Cereza bor nu hos en tjej i Sthlm och är faktiskt på god väg att bli en mkt fin ridhäst. Alltid roligt att följa utveckligen.

Även februari var en händelserik månad.
Alldeles i början flyttade Lugareno till en ny tränare. Situationen hade blivit ohållbar med en tuff hingst som vart alldeles för mkt för mig att hantera.
Ganska straxt därefter flyttade även Zanquilargo och Ternero till lösdrift i Fjugersta. Lastningen hade gått bra med Zac men sedan lillebror Terror hade inga planer att lämna hemmet.
4 vändor fram och tillbaka var vi färdiga.
Hade fått vakta dagen efter när de skulle släppas ut. De nya kompisarna var inte ett dugg sugna på nya bekantskaper.
De lugna sig till slut. Men de va tuffa dagar.

Dock tog de inte lång tid innan min nya lilla häst skulle anlända. En liten gul bebis vid namn Guapita som fått resa långa vägar från Spanien.
Också dragit hem smitta som tack och lov inte drabbade någon annan häst än henne själv.
Skönt nog var hon väldigt lätt att muta så vi blev ganska snart kompisar.

Båda unghingstarna blev sålda och Ternero flyttade från lösdriften under påskhelgen.

Mars var därefter ganska händelselös. Vad jag kan minnas iallafall.
April-maj så fick vi träffa Azora igen. Så himla kul att se hur långt de kommit och hade nu en färdig ridhäst. Tänk va fort de kan gå.

Picarona togs in i väntan på fölning men hon hade då ingen tid att vänta. Hon hann stå inne en natt. Gick ut i hagen men sina nygamla vänner och några timmar senare fölar hon ett fint stoföl som för namnet Llovizna. Minns sååå väl denna dag. Kvalmigt som fan och små duggregn kom. Att få in denna lilla ligist var inte super lätt men en ganska snäll bebis hängde på genom hagen (såklart långt bort och längst in i skogen va dom).

Däremellan skulle också Lugareno röntgas inför avel. Inget man behöver på PRE men jag kände att jo han ska vara i allmän avel så better safe then sorry! Tyvärr nog hittades 2 lösa benbitar, en i vardera has. Suck. Visst vid denna tid var Lugareno ganska hemsk. Hingsteriet hade tagit över mer å mer och var väldigt svår att rida så även fast inte dessa bitar hittats hade han inte vart långvarig i avel. Kanske om han fått stannat hos Anna men de kommer vi ju aldrig få veta.
Kastreringen var aldrig ett svårt beslut. Klart man kan känna en bitterhet när en såpass talangfull häst som säkert kunde bidra med en hel del. Hans meriter var ju heller inte fy skam.
Även där började en lång undran över Lugges framtid. Bestämde att han skulle säljas. Skulle dit och göra en ridfilm på honom men efter en kortstund ca 2min filmande ger hästen upp. Stänger av och ser ut som han fått en hel del lugnande. Detta känns inte alls som en vanlig unghäst trötthet eller bara allmänt loj. Man var grinfärdig att se en häst så som inte ens gått hårt.

Veterinär tillkallades och där började utredningen. Lite småhältor här å var.
Fick åka till Strömsholm för röntgen men inget hittades. Alla kliandes i huvudet.
Man trodde allt att de va slut för honom och kanske aldrig mer kunde fungera som ridhäst för något var fel, det talade han om klart och tydligt.

Pinturero hade en ganska bra säsong i avel. 5ston och 4dräktiga. De icke dräktiga stoet var inte alls sugen med bökiga brunster och fått sprutas igång.

Sommaren var otroligt varm men fruktansvärt skön.
Jag hade under våren också kämpat med inridningen av Tacita, nästan helt själv. Tyvärr uppkom även konstiga hältor upp och jag kände att hon får vila istället under sommaren.
Hästarna får ut på bete och ja, man fick allt sig en liten semester. Dock skulle stonas boxar göra. De va inte hållbart golv längre då de började bli sprickor och skulle inte dröjs länge innan de bara var grus kvar.
Visst var de kämpigt att få de klart men fan va bra de blev.

Hösten kom, Pinturero och Lugareno kom hem.
Sophies häst Kusen flyttade till sin fodervärd.
Ändå ganska lugn höst. Jag provade jobba Lugge själv med promenader bara för att hålla igång honom.
Till slut kunde jag inte hålla mig och hoppa upp och rid honom en bit, mitt ute i skogen på en liten grusväg. Tja, har aldrig sagt att jag är särskilt smart ;) dock skötte han sig riktigt bra och denna dag tog mitt mod fart.
Via jobbade ca 3dagar i veckan med mestadels promenader.
Han orkade mer och mer och hans kollapser har inte synts till.
Dock började han bli lite kaxigare på utritterna och de va inte bara att sitta och åka med längre. Han är ju inte van att gå ute utan riden i ridhus eller paddock.
Kämpade på tappert och åkte på träning för Anna. Absolut stolt över mig och hästen som skötte sig toppen. Fortfarande ingen känning av trötthet, mer än normalt.
2 dagars träning kämpade vi oss igenom.

Även här vi fått haft veterinärer ute på löpande band. Dags för Tacita att kollas då hon fortsatt haft hälta vid longering. När hoppet om Lugge tänds släktes en annan för Tacita. Grovspatt i vänster bakhas där övre och mellersta glidled sitter ihop. Då är det inte ens det benet hon vart halt på förutom vid böjprov.
Givetvis fruktansvärt ledsamt då Tacita vart bland den roligaste hästen jag jobbat med. Lagom pigg och alltid försökt sitt bästa. Dessutom en av de rastypiska ston vi har här.

Tog heller inte lång tid innan de var dags att ringa ut veterinären igen. Gamla Nisse har tokat sig i lösdriften och på nå vis spetsat sig själv och fått ett ordentligt sår under armbågsleden.
Oförsäkrad 20årig travare som blir super stressad av transport gjorde vi valet att behandla hemma. Bära eller brista och hade en led blivit skadad hade jag tagit beslutet att ta bort honom. Man får säga va de vill men de ett val jag hade gjort och med även veterinären som stöd.
Tack gode Gud var ingen led trasig såret läkte mycket fint och vi slapp även ta ut veterinären för återbesök.
Nu är såret helt läkt och äntligen får Nisse gå med sin kompis Lugge. De känner ju varandra sedan tidigare då Nisse är Lugges allra första kompis sedan importen från Spanien september 2011.

Så med detta får vi tacka för året som är/vart. Se vad som händer 2015, alltid nya planer funderas på, kanske nya hästar? Vem vet.
Jag längtar iallafall !!

Nu börjar julstöket utan som helst julstämning, så trist utan snö. MEN solen skiner ju iallafall en stund. Man ska väl ge tusan i att gnälla så mkt.

Nu när Lugge har vila händer det inte så mkt alls. De är de vanliga stallarbetet. Stona har som vanligt drygat sig med att inte vill komma in, när de blir kallt så fryser leran och de blir buligt för dom att gå. Så i 2 dagar så har de fått kommit in sent men de är rätt skönt för då är de mindre att mocka, de har ju mat ute så de klagar nog inte.

Igår tröttna jag dock och hämta dom innan. Man får inte ro fören man vet att alla hästarna är där dom ska.

Igår var det äntligen dags för Lugge att få kompis, man har dragit ut på det alldeles förlänge. Alltid haft bortförklaringar men nu fanns det inte de så bara fixa.

Tog ut Lugge först till sin hage och han tyckte jag var jätte konstigt som ledde honom ännu längre in i hagen och inte fick han gå lös och äta sin frukost. MYCKET konstigt. Sedan spejar han upp och ser Nisse, hmm vart ska han? Ser hur hela hästen reser upp sig och man ser en glimt av hopp att de va faktiskt till hans hage han var påväg.

Jodå.

Släppte hästarna samtidigt och Nisse satsa direkt till maten, varför kolla in hagen, han har gått där så många år innan. Lugge var ju snabbt framme till Nisse och stajlade runt ett par sekunder, sniffa lite. Nisse pep och så gick de och åt ur samma höhög som om de inte gjort nå annat.

De står ju brevid varandra inne så de var ju väl bekanta. Sedan under dagen har allt går så bra, de har hunnit kompis kliat varandra och man har sett hur lycklig Lugge är. För Nisses del kvittar de nog även fast han är mest nöjd med sällskap också.

Man blev helt varm i själen. Att se en häst så glad för de lyste verkligen om honom.

BFF

Om ni också försöker nå mig per telefon kan de bli lite bökigt ett tag framöver, håller på med kortbyte, även telefonbyte så är lite rörigt.

Tillfälligt nr kan ges vid förfrågan.

Å med det vill jag önska er alla en god jul och gott nytt år, kommer tillbaka efter julafton med en förmodligen kort summering av året eftersom jag inte lä minnas vad som hänt ;)

Veckan som varit har inte vart någon höjdare alls och starten på denna är ännu sämre. Pinturero har stått vid grinden direkt efter han fått i sig frukosten. Starka vindbyar och ösregn, toppen. Tidigare har de vart halvfrusen lera som smälter dagtid och på natten fryser de på och omöjligt att gå på så överskottsenergi är det på de små kusarna.

Vägarna är som isgata, inte blankis men de blir lurigt istället då de helt plötsligt kan komma halka. Så någon träning av Lugge har det inte blivit mer än någon promenad. Blir nog lite vintervila för honom men tror faktiskt de gör honom gott, dock gjorde de ju inget om han fick kompis. Tiden har gått åt till annat så de har tyvärr inte blivit ihopsläpp än.

Denna helg var super rörig och var iväg till Västerås då morsan envisas med att fylla varendra vrå med möbler, sort hus blev helt plötsligt jätte litet å man får hasa sig igenom sakerna.

På kvällen blev de lite utflykt, satans tjat om att man måste träffa folk?! Onödigt. Då man aldrig behöver oroa sig med att få ligga bakis kvar i sängen så blir de lugnt. Bara häva sig upp och ut med hästar dagen efter. Givetvis ringer mormor och är hysterisk.

Lösdriftarna har vart på galej dom också men vad de pysslat med kan man ju undra. Morfar hitta Gulan förskräckt på fel sida staketet men som tur är har man grindar lite överallt så var bara öppna åt henne så gick hon tillbaka.

Var bara åka ner och fixa iordning. Några stolp hade förflyttas och min gissning är att de stått och ätit lite gräs under tråden och hoppsan.

De fick sin bal sent under lördagen eftersom vi var på vift i Västerås. Men sedan inte gått fören dagen efter.

Trots att staketet låg huller om buller så har de endast hållt sig kvar i ena sommarhagen även fast de kunnat dra iväg. Puh, otäckt. Men ingen av de hästarna som går där nu är några rymmare så man har väl blivit lite bekväm istälelt och inte sett över staketet tillräckligt noga.

Kallbloden är alldeles för gamla för att dra iväg någonstans så de håller ordning på ungdommarna.

Stona börjar bli några riktiga tjockisar och visst längtar man till maj. Känns som de är så långt kvar men förhoppningsvis går de ganska fort. Beställt fux men isf är det väl bara Nabrisa som får en fux och de är ju lite skrattretande för den kommer ju garanterat skimla av, surt. MEN man ska inte stirra sig blind på färger men ååå va man vill ha en liten Pinturero kopia.

Förutom surheten förstås. Han är inte heller glad över vädret så han förvandlas till en surpuppa. Smådryg och krokodilgap. De ska tuggas på allt, kejdor, linor, täcken, kläder. Å förra veckan skrämde han ihjäl mig helt. Han är bökig att ta in om kvällarna då vi är oense om hastigheten och man får hela tiden försöka hålla rätt på hans huvud då han tränar rollkur (pucko jag vet). Å så ska han plocka med kedjan och allt möjligt tok och nästan inne i stallet fastnar han med underkäken i täckesknäppet och får panik. Vem kan klandra han egentligen, bara försöka lugna honom medan man själv får panik. Efter några varv inser han att han kommer inte loss själv å med halva ändan inne i stallet och såklart blir man bländad och ser inte ett skit. Gapar åt mor att skära loss skiten men kom på att man kan ju släppa hela spännet. Inte lätt när allt sitter väldigt spänt men till slut så kommer han äntligen loss och man pustar ut och inga skador. PUH.

Om han har lärt sig något efter detta? Svar NEJ han är lika dryg nu men jag plockade bort understa spännet så förhoppninsvis slipper vi repris på detta.

Nog allt är han ett klantarsle ;)

Nähep. Nu ska jag sova, godnatt :P