Hela helgen har bestått av oändligt mkt snö. Även strömmen gick vilket är otroligt passande när det är svin kallt. Massor av blötsnö så kanske inte var så konstigt.

Förra tisdagen passade jag på att ta en tur på Lugge. Försöker smyga igång lite sakta men har haft otur med att de hela tiden blir tö och sedan isbana.
Började med att jobba lite vid linan och tanken var att jag skulle rida runt en kortis. Hoppade upp men han gick som en vandrande pinne och jag satt stel som en pinne då de var riktigt nervöst att han skulle halka.
Så jag bestämde mig för att ta lilla rundan. Vilket Lugge tyckte var helt okej.
Han skötte sig prima trots snö som faller från taken och träden. Hoppade av när vi var fram vid vägen. Folk kör som galningar och både han å jag är tryggare när han leds.

Tänkte fortsätta jobba honom under veckan men vägarna och banan förvandlades till is så vågade inte.
Under helgen har snön verkligen fortsatt vräkt ner.
Trådarna hänger som aldrig förr. Då tyckte stona de va ypperlig chans att kika vad som fanns på andra sidan.
Suck. Grabbarna hade vart väldigt stissiga i sina hagar även fast de inte ser något. Kände på mig att något var i görningen.
Jodå mormor kommer å härjar att de är på utsidan och skenar mot grannens stall. I panik satte man en jäkla fart.
Fram till hagen och ser en nöjd Cubanita står och äter ur deras höring. De andra 3 syns inte till men ropar och ser något vitt skymta bara en liten bit ifrån. Nabrisa kom glatt och tyckte nog det var årets dummaste idé att gått ut från hagen. De verka ha gjort tappra försök att gått tillbaka till hagen igen men misslyckas.
Snällt leddes rymlingarna in i sina boxar. Där fick dom allt stå och skämmas.
Till sommaren blir de nog att göra om hagen. Avskyr de låga stolparna och vill ha minst 180 stolp men för en som är kort är det ju ganska jobbigt att fixa.

Sedan har man ständigt fått laga staket. Grabbarnas grind paja bara av att jag skulle stänga. De blir blöta sedan fryser det till is. Även Pintureros hage.
Lösdriftarnas hage fick sig en genomsyn med att skaka av snö/is från trådarna.

Idag är jag riktigt nöjd med mig själv. 2 hästar fick motion även jag själv som höll på å dö av att longera Lugge. Man kan ju tro att man longerar för att slippa göra nå ansträngande. Jo tjena, pallra runt där i snön höll på å ge mig en astma attack.. Och jag har inte ens astma.
Hoppa lite snöhögar då morfar gjort snälla vallar in till hagen.
Medan jag motionerade Lugge kände jag väldigt ridsug. Lugge är ju inte bara hoppa upp å rida på. Eller bara åka med heller för den delen.

De fick bli Nisse. Mindre chockad häst leddes ut. Lugge vart riktigt förtvivlad att hans bff försvann ut, utan honom. Pinturero var också inne men de dög ju inte.
När de kommer till Nisse ska man var glad att man hinner sätta sig i sadeln för sedan är de bara hålla i sig. Fippla med stigbyglarna å skit har man inte tid med.
Hann inte långt innan biljävel skulle komma. Vinkar att han ska sakta ner så jag kan vika in på en infart. Bara det att de var en backe. Som han sedan inte kom upp från. Akward.
Tog ett tag innan han fatta att backa och starta längst ner. Till slut så men då har Nisse hunnit trampa runt 20varv för att stå still går inte. De är jag tacksam med Lugge, har man sagt stopp så står han snällt.

Traskade vidare på vägen som var täckt av snö. Så vackert å man känner lycka. Verkar gått hett till inne i skogen då 2 granar ramlat över vägen. Nu var de undan sågade så var inga bekymmer.
Att bara ta en skrittur på gamla Nisse (21år) funkar sällan. Han är riktigt het men han är en häst jag litar på.
Var bara korta tyglarna så satte han av i en jäkla fart. Öronen spetsade snön piskande mot mitt face som ganska snart förvandlades till en snögubbe. Kände mig som Olof i frost.
Eftersom Lugge inte alls tyckte de va kul att vi försvann iväg vände jag vid vanliga plan och traska hem. Jo traska va de ja. Riktigt länge sedan nu som man verkligen red fort. I trav. Nisse har börjat galoppera men nu höll han traven och ja, man blir lyrisk. As kul även fast man känner att Nisse ska ju inte trava på sådant men han älskar det. Dock får man håll emot, riktigt ordentligt. Men säger man sakta så lyssnar han direkt. Skrittande resterande bit hem. Trötta, nöjda å glada.
Tog nästan Pinturero på en longering också men då börjar magen skrika på mat. Den lilla knäckemackan som bränsle räckte inte långt.

Intresset för Llovizna och även Picarona börjar öka så hoppas de snart kan hitta ett varsitt hem.
Vore himla kul att få se Llovizna på utställning.
Kommer vara en hel del i år och hoppas kunna se några. Kanske delta. Men får se :)